Smärtor & Vänskap

Fan då. Nu gör det ont.

Så jag blir helt skakig.Vi har endometrios i släkten och nu är det dags känner jag. Jag har inte alltid ont vid mens, utan ibland. Som nu. Men man blir tyvärr aldrig förvarnad. När jag var 17 fick jag superont och fick åka in och operera bort en cysta. Tack och lov har det inte påverkat mina chanser att bli gravid, eftersom att jag har två små illbattingar. 😉 Inte för att jag ska ha fler barn, men skulle hemskt gärna slippa detta. Dessutom så använder jag ju hormonspiral, vilket ska göra att man inte får mens. I mitt fall stämmer inte det.

Igår var en sån där dag som man helst vill slippa. Ove kom och gick. Det började på eftermiddagen och på kvällen fick jag ögonmigrän som utvecklade sig till ”riktig” migrän. Inte så skönt nej. Har sovit av och till sedan klockan 22:00 igår kväll och vaknade med ett ganska så normalt huvud, om än lätt huvudvärk. Och sen sätter detta in. Dumma onda!

Sen har han spökat för mig, Ove alltså. Han säger att jag har både hjärntumör och livmodercancer. Jag försöker dock inte lyssna på honom eftersom att jag har haft så här så länge jag kan minnas. Men sen byter han inrikting och börjar hävda en massa andra saker.

Jag har slutat tagit min medicin, för jag känner mig stark utan den. Jag vet att jag klarar mig utan den! Det ska gå!
Har inte tagit lugnande på flera månader och jag har mått superbra! Han kommer bara när jag har ont nuförtiden. Igår sprang han visserligen omkring i bröstet och härjade men jag kör med operation ignorering och säger åt honom att jag vet att han inte finns egentligen och att han bara finns i mitt huvud. Kanske blev han arg och gjorde så jag fick migrän… 😉

Iallafall, jag har gått och funderat på en annan sak nu i flera veckor. Har pratat med en tjej på nätet om det och hon svarade ”vad har du att förlora” och jag har tänkt och tänkt… Jag har egentligen inget att förlora på det utom att det blir feltolkat – igen. Jag måste sätta mig och kladda ner nåt innan jag skickar det.

Personen jag var då och personen jag är nu är inte samma. Eller, jag är ju samma person, men då mådde jag piss om det nu är någon ursäkt. Jag vet att en vän sa till mig att just då kanske jag inte var redo för vänskap och jag tyckte ärligt talat att hon hade så fel man kan ha. Idag vet jag att det var så. Hon är så klok den kvinnan!

Nåväl, detta är en blogg och ingen novell. Jag återkommer med mer info när jag har gjort det jag ska. 😉

Illamående

Vaknade kvart över nio och var jättepigg. Sen kom han smygandes. Ove alltså. Så jag bestämde mig för att börja ta min medicin regelbundet igen. Har ju varit lite si och så med det den senaste tiden. Mådde sååå illa ett tag och då kommer ju tankarna om diverse magåkommer man kan ha i samband med det. Det börjar lätta i skrivande stund, så som sagt tidigare – det sitter bara i huvudet.

Syrran åkte hem igår. Eller hem, hem till mamma. Hon skulle träffa lite gamla kompisar och sen kommer hon tillbaka hit i veckan. Saknar redan. Föressten så har hon också börjat blogga. Sambon också. Jag antar att det smittar av sig. 😉 Länkarna dit finns i listan där nere. *pekar* Besök dem och hälsa från mig så blir de så glada så. 😉

Idag har jag massor att göra. Ska gå igenom fakturor som inte är betalda samt suspendera konton. Fixa med mina fanlistings och surfa runt och kolla hur alla har det. Maila Nordea. Betala auktioner (jaaa, jag är ett Tradera-freak), greja med mina kommande sidor osv.

Vilket påminner mig om att jag måste ta mig till Bokia i veckan och köpa pärmar till mina brevpapper som ligger och väntar. Fullt upp kan man annars uttrycka det.

Besök

Så gick det några dagar nu igen.
Ove var en sväng och hälsade på igår, eftersom att jag råkade läsa vad en person på min MSN-lista blivit drabbad av. Gick ut med hunden och tog en cigg och intalade mig själv att det bara satt i huvudet. Bara för att jag läser ordet betyder det inte att jag är drabbad. Så småningom gick illamåendet dock över.

Idag är Micke på besök. Får se om det blir någon bio ikväll. Det är tydligen så att Ice Age 2 hägrar. Och Max-burgare.
Malva har varit hemma för hon är tät igen, snorig och hostig.

Jaa… annars har jag inget på hjärtat. Kommentera gärna. 🙂

Ove

Nu är han här och stör igen. Ove alltså. Ångesten Ove. Skulle jag säga bara att jag har ångest så mår jag dåligt för ordet ångest är för mig ångestframkallande. Ove är ju ett namn oh det är lättare att säga att ”Ove är här” istället för ”Hörru,nu har jag ångest”. Jag undrar hur många som egentligen har namn på sina ”ångestar”… Jag är inte schizofren, för jag hör inga röster. Ove pratar ju inte med mig, jag känner bara ångesten.

Häromdagen fick jag namn på min fobi, efter att ha läst lillsyrrans Solo. Emetofobi. Hittade deras hemsida och anmälde mig såklart. Men jag har inte vågat gå in och kika i forumet ännu, jag misstänker ju vad som diskuteras…

Denna helg är vi hundvakt åt Mojo, lillsyrrans hund, medan hon är i Motala och släpper loss. Det är hon värd. Hon bröt upp från ett långt förhållande i veckan och behöver få vara lite ifred. Hon bor hos oss tills hennes ex har flyttat, vilket han gör den 1/4. Kanske är det därför jag har ångest nu, känns så tomt utan henne. Saaaaaknar!

Du ska veta att du alltid är välkommen att bo här så länge du vill, även om det kanske inte känns så! Älskar dig!

Morgonsuddar

Nu är jag nervös. Och hungrig.
Klockan är 05:17 och jag kan inte sova… jag ska till psykologen idag. Är jättenervös! Sen har jag ju vänt på dygnet så det heter duga. Somnar aldrig före 02.
Lillsyrran var här i en vecka och det var mysigt.
Älskar henne så mycket och vill bara hennes bästa. Vill att hon ska vara lycklig och må bra. Saknar henne nu när hon är hemma.

I Fredags var SlynAnders (for fuck’s sake), lillsyrran och jag på K5 här i stan. Det var jättekul! Vi kom hem runt 4 på morgonen, fast det vanligtvis tar ca 10 min att gå från stan och hem… men man måste ju kissa minst 3 gånger och röka ett halvt paket och stanna och prata med alla man ser. Social Fobi var det ja… Inte det minsta med alldeles för mycket alkohol i blodet. Snacka om självförtroende jag får när jag är ute på krogen. Speciellt när man får höra att man ser ut som max 25, fast man fyller 30 i år. *hehe*
Har inte engagerat mig i mina sajter, har fastnat i ”point and click”-spel… (syrrans fel) och har inte heller besökt mina vänners sajter. Syrran ockuperade min dator.

Känner att jag inte riktigt har något att tillföra med en del av mina sajter, funderar (återigen) på att stänga ner denna sida och manulog. Jag har verkligen tappat sugen. Det enda som riktigt roar mig nuförtiden är filmer och böcker. Läser så mycket som jag aldrig tidigare gjort. Tittar på film jämt känns det som. Hellre fly in i någon annans verklighet än att stanna i sin egen. För min är allt annat än roande.