Smärtor & Vänskap

Fan då. Nu gör det ont.

Så jag blir helt skakig.Vi har endometrios i släkten och nu är det dags känner jag. Jag har inte alltid ont vid mens, utan ibland. Som nu. Men man blir tyvärr aldrig förvarnad. När jag var 17 fick jag superont och fick åka in och operera bort en cysta. Tack och lov har det inte påverkat mina chanser att bli gravid, eftersom att jag har två små illbattingar. 😉 Inte för att jag ska ha fler barn, men skulle hemskt gärna slippa detta. Dessutom så använder jag ju hormonspiral, vilket ska göra att man inte får mens. I mitt fall stämmer inte det.

Igår var en sån där dag som man helst vill slippa. Ove kom och gick. Det började på eftermiddagen och på kvällen fick jag ögonmigrän som utvecklade sig till “riktig” migrän. Inte så skönt nej. Har sovit av och till sedan klockan 22:00 igår kväll och vaknade med ett ganska så normalt huvud, om än lätt huvudvärk. Och sen sätter detta in. Dumma onda!

Sen har han spökat för mig, Ove alltså. Han säger att jag har både hjärntumör och livmodercancer. Jag försöker dock inte lyssna på honom eftersom att jag har haft så här så länge jag kan minnas. Men sen byter han inrikting och börjar hävda en massa andra saker.

Jag har slutat tagit min medicin, för jag känner mig stark utan den. Jag vet att jag klarar mig utan den! Det ska gå!
Har inte tagit lugnande på flera månader och jag har mått superbra! Han kommer bara när jag har ont nuförtiden. Igår sprang han visserligen omkring i bröstet och härjade men jag kör med operation ignorering och säger åt honom att jag vet att han inte finns egentligen och att han bara finns i mitt huvud. Kanske blev han arg och gjorde så jag fick migrän… 😉

Iallafall, jag har gått och funderat på en annan sak nu i flera veckor. Har pratat med en tjej på nätet om det och hon svarade “vad har du att förlora” och jag har tänkt och tänkt… Jag har egentligen inget att förlora på det utom att det blir feltolkat – igen. Jag måste sätta mig och kladda ner nåt innan jag skickar det.

Personen jag var då och personen jag är nu är inte samma. Eller, jag är ju samma person, men då mådde jag piss om det nu är någon ursäkt. Jag vet att en vän sa till mig att just då kanske jag inte var redo för vänskap och jag tyckte ärligt talat att hon hade så fel man kan ha. Idag vet jag att det var så. Hon är så klok den kvinnan!

Nåväl, detta är en blogg och ingen novell. Jag återkommer med mer info när jag har gjort det jag ska. 😉

5 thoughts on “Smärtor & Vänskap

  1. Det där med hormonspiralen känner jag igen från min fru. Hon hade liksom mens i ett halvår innan vi gav upp och tog ut den… Och hon hade konstant ont i huvudet.

    En annan sak som kan ge huvudvärk är ju att alltför abrupt sluta med psykofarmaka. Kroppen måste få chansen att vänja av sig. Även om huvudet är avvant.

    Ta det lugnt. *kram*

  2. Vad glad jag blir när jag läser att du slutat med medicinen och att det gått bra! 🙂

    Vad gäller huvudvärken och migränen så vet jag precis hur det är. Usch, hela dygn försvinner för man bara ligger och har så fruktansvärt ont. 🙁

    Hoppas du mår bättre nu!
    Kram!

  3. Hej min kära vän!
    Om det är det jag tror du går och tänker på så ska jag hålla alla mina tummar, knäppa alla mina fingrar och om det inte går som du hoppas så får du gråta mot min axel. Om det är DET du tänker på så vet du vad jag tycker och tror och hoppas.

    Kram, kram , kram
    Du vet vart jag finns om du behöver mig.

  4. Tack för din kommentar. Jaa, vi hade en kanonkryssning.
    Är ju så förtjust i kryssningar men känner inte så många som gillar det lika mycket som jag. Så man är ju glad att det finns vänner som gillar samma grej.

    Låter inge kul med ångest … hoppas du mår bättre snart. Det andra vad du nu skriver om kopplar jag inte alls så därav ingen kommentar.

    Önskar dig en kanonbra helg.

Comments are closed.