.. eller typ. Jag är fortfarande förbannad så fort jag tänker på incidenten imorse, så jag försöker undvika att tänka.
Jag skrev i min ”varför är jag som jag är”-bok för jag var tvungen att få ut det, men det slutade bara med att jag störtgrinade. Man kan ju undra vad det är för fel i huvuvet på mig…
Återigen fick jag mig en redig utskällning av vår granne, och visst jag förstår honom på sätt och vis, men han måste väl inte vara så förbannat otrevlig och rent av elak? Om man nu stör sig på något kan man väl vara vänlig och tala om det istället för att bara kasta skiten i ansiktet på en? Jag blev helt chockad och bara svalde. Jag blir så förbannad på mig själv för att jag bara sväljer allt och inte argumenterar med honom.
Han kommer såklart att be om ursäkt för att han brusade upp, det gjorde han ju sist… men just nu så kommer mitt svar att låta i stil med att jag inte tycker att det är acceptabelt att bete sig på det sättet hur mycket man än störs, utan man kan faktiskt vara trevlig OCH framföra det man stör sig på utan att vara elak och dryg! Eller så kommer jag bara ignorera honom… jag tål faktiskt inte hur mycket som helst!
Tyvärr är alla inte så perfekta som han. Och visst han kanske hade en dålig dag – men det hade jag med!! Och inte fan attackerar jag honom för det! Eller jag kanske ska dra upp alla saker jag stör mig på hos dem?!
Jag har förstått att det är något med mig som han stör sig på, för han hävdade att han hade stört sig på detta ett tag nu, men han har inte tagit upp det med Erik heller… Men mig kan man minsann hacka på!
Jag blir så förbannad på mig själv för att jag är den jag är! Jag vill också kunna komma med mothugg!
Han hävdade att de andra grannarna också hade störts… men är han nån jävla polis som måste föra allas talan? Funderar allvarligt på att lämna en lapp i grannarnas brevlådor (förutom hans) och skriva nåt typ:
Hej,Vi har fått höra att vi stör er andra och ville bara säga att om ni har synpunkter kom gärna till oss med dem på en gång. Det går bra att lämna en lapp i brevlådan om ni vill vara anonyma.
För om det är så att vi stör så in i helvete så vore det ju bra att få veta det innan ”farbror polis” måste prata med oss själva, för ingen annan vågar.
Saken är ju den att man själv inte vet vad det är man gör för fel, förrän man får det kastat i ansiktet.
Men jag ska undvika att gå ut, undvika att existera… så han blir nöjd.