Makeover

Det märks så väl på mig att jag mår bra av att ha min syster och hennes hund hos mig. Inte nog med att jag gått ner i vikt efter alla dagliga rundor men hunden, jag har börjat intressera mig för mitt yttre också. Idag har jag till och med sminkat mig, utan anledning. Jag kollar efter smink att köpa och ska kapa mitt hår. Jag känner att jag behöver något nytt! Har inte mått så här bra på lååååång tid! Känns skönt! Ove syns inte till heller… han är ute och polar med syrrans ”Berit”.

Måste dock prata med min läkare angående mina lugnande. De är FÖR lugnande. Jag vaknar inte av något. Tar jag dem inte på kvällen vaknar jag av att Mojo skäller på brevbäraren, eller när mitt alarm på mobilen ringer (väckarklocka), men när jag tar dem hör jag ingenting… jag är typ halvdöd… så onekligen fungerar de, men är ett stressmoment när man vaknar 14:30 och inser att man ska hämta barnen på dagis 15:00… Panik med andra ord. Och sen att jag vänt på dygnet är ju inte direkt nån höjdare heller… men men, sånt är livet. Jag är en nattmänniska, bara att inse.

Min nya kärlek…

Jag är kääär!
Jag är kär, han är sååå söt och go och rar. Kramgo och alldeles, alldeles underbar!
Jag talar förstås om Mojo, denna underbara lilla sötis. VILL HA!!
När man är med honom så kan man aldrig tro att han varit en gatuhund. Han är tillgiven, bra mot barnen och andra djur, och mot oss ”stora” människor.

Han (och syrran) har bott här hos oss en tid och han är så perfekt! När syrran ger sig ut på diverse bravader (*censur*) så får han stanna hos oss. Och det funkar jättebra!

Tyvärr så får ju jag aldrig någon egen Mojo, men jag ska sponsra några hundar istället. Gör det du också!

Morgonsuddar

Nu är jag nervös. Och hungrig.
Klockan är 05:17 och jag kan inte sova… jag ska till psykologen idag. Är jättenervös! Sen har jag ju vänt på dygnet så det heter duga. Somnar aldrig före 02.
Lillsyrran var här i en vecka och det var mysigt.
Älskar henne så mycket och vill bara hennes bästa. Vill att hon ska vara lycklig och må bra. Saknar henne nu när hon är hemma.

I Fredags var SlynAnders (for fuck’s sake), lillsyrran och jag på K5 här i stan. Det var jättekul! Vi kom hem runt 4 på morgonen, fast det vanligtvis tar ca 10 min att gå från stan och hem… men man måste ju kissa minst 3 gånger och röka ett halvt paket och stanna och prata med alla man ser. Social Fobi var det ja… Inte det minsta med alldeles för mycket alkohol i blodet. Snacka om självförtroende jag får när jag är ute på krogen. Speciellt när man får höra att man ser ut som max 25, fast man fyller 30 i år. *hehe*
Har inte engagerat mig i mina sajter, har fastnat i ”point and click”-spel… (syrrans fel) och har inte heller besökt mina vänners sajter. Syrran ockuperade min dator.

Känner att jag inte riktigt har något att tillföra med en del av mina sajter, funderar (återigen) på att stänga ner denna sida och manulog. Jag har verkligen tappat sugen. Det enda som riktigt roar mig nuförtiden är filmer och böcker. Läser så mycket som jag aldrig tidigare gjort. Tittar på film jämt känns det som. Hellre fly in i någon annans verklighet än att stanna i sin egen. För min är allt annat än roande.

*snark*

Gosh vad trött jag är!
Igår och idag var lillsyrran här och som vanligt fick vi inte en blund i ögonen. Vi ”skulle bara” och sen hamnade vi framför datorn och spelade poker tills det var dags att gå till skolan och dagis.
Jag har mått ganska bra, men jag är sååå trött hela tiden, inte bara för nattens bravader, men i och med att jag fick ny medicin ökades dosen, så jag äter det dubbla än det jag är van vid. Om jag fick så skulle jag kunna sova som en katt. Bara att gå upp för att skita och äta… typ.

Så nu ska jag krypa till kojs. Jag som i vanliga fall brukar lägga mig efter midnatt i vanliga fall, men nu har jag somnat mit i Pokerspelet flera gånger. Inte bra, inte bra. *heh*

Läkarkontakt

Så ringde han då idag och vi diskuterade min medicin.
Nu ska jag prova Xanor Depot istället för Xanor under några veckor och om det inte funkar bättre ska jag byta ut Zoloften mot Efexor. Han skrev även remiss till psykolog, så nu känns det rätt okej igen. Fast jag hann aldrig få ångest över att han skulle ringa, för det hade jag glömt.

Håll tummarna för att jag slipper detta ett tag framöver. Den ständiga oron alltså.