2005 = skitår!

Jag har nu förstått att det här året är ett jäkla skitår. Det skulle inte fått finnas alls!
Det som ekar i mitt huvud är VARFÖR?! Fan vad jag hatar det här! Jag undrar vad jag gjort för fel. Det är inte rättvist!!

I början av det här året fick vi låta vår älskade Right-Eye fara till katthimlen pga hon hade njursvikt. Nu är det dags igen.
Men saken är att nu vet vi inte när, bara att. Idag hade vi tid hos veterinären med Bibic, Right-Eyes bror, för att han har magrat kraftigt på bara några veckor och dricker väldigt mycket. Testerna bekräftade vad vi redan visste, men inte ville ta in. Han har också njursvikt.
Tur i oturen (om man nu kan säga så då man vet att han kommer att lämna oss) är att han fick diagnosen nu och inte för sent. Vi ska prova olika sorters mat. Men jag blir så himla ledsen. Varför drabbar det oss?

Huuu

Just nu mår jag så illa så att håret reser sig. Jag känner mig stressad, eller snarare utarbetad, fast jag inte har gjort något. Den här veckan har bara varit mer hektisk än vanligt, så det kanske är därför. Annars har jag faktiskt mått bra, inget illamående eller så. Jag tog en Xanor förut, det kanske går över snart.

Jag undrar vad det är för fel på mig. Alltså. Jag vet ju att jag har ångest och det där, men nu kryper det i kroppen på mig. Jag känner det längs ryggen, det känns som när man får benet i kläm och det somnar. Obehagligt. Känns som en stor fet spindel med håriga ben klättrar på min rygg…

Jag har upptäckt att det är värst på kvällen, när vi ska lägga ungarna. Då mår jag så illa så jag knappt vet vart jag ska ta vägen.
Man måste hålla sig sysselsatt och försöka att inte bli irriterad (vilket är supersvårt när man mår illa). Mina barn vet inte vad vänta betyder. Eller så är det jag som är alldeles för uppskruvad. Troligtvis det sista med tanke på omständigheterna.

Igår var Spynke till veterinären igen. Han har ju FORL, som jag berättat om tidigare. Det är en sjukdom som angriper tänderna inifrån. Läs gärna mer här om ni är intresserade.
De sövde honom och tog bort två tänder. Han var alldeles groggy när han kom hem och han är inte alls glad idag. Tror att det gör ont. Veterinären sa att han kunde blöda lite från munnen, men det var ingen fara. Hon sa även att de kommer att behöva ta bort tänderna en efter en allt eftersom tiden går.

Enligt veterinären börjar detta bli alltmer vanligt bland katter. Varför kan man undra?
Vi låg och diskuterade det igår om det kunde bero på att allt fler katter äter torrfoder. Det sägs ju att det är bra för tänderna att tugga, men det är ju inte kattens naturliga föda egentligen. Våra katter äter Royal Canin torrfoder, som ändå är klassad som bra mat. Ja, jag vet inte, någon förklaring borde det ju ha eftersom att det ökar.

Igår fick jag arslet ur och uppdaterade Malvas hemsida för första gången i år. Där står det även lite om vad vi gjorde på sjukhuset igår.

Nu känns det lite bättre. En kompis till Jasmine kom och alla tre gick in på Jasmines & Malvas rum, och då försvann det kraftiga illamåendet. Mina barn är inte bra för mig…

Tandborstning på katt?

Erik kom nyss hem med Spynke. Det hade gått bra. Vad jag kan se så hade de inte ens sövt honom, för han verkar pigg och precis som vanligt. Jag gissar dock att de gett honom något lugnande när han skulle undersöka munnen. Veterinären sa att han har något som kallas FORL, vilket är en tandsjukdom. (Om intresse finns kan ni läsa mer här.)

Han fick en spruta antibiotika och nu ska han bli bra iallafall. Sen kommer det väl tillbaka. Hon hade sagt att ibland får man komma var tredje månad och få en sån spruta och det verkar ju stämma ganska bra med tanke på sist vi var där för samma sak. Man har ju anklagat sig själv och undrat vad man gjort för fel, men de äter ju bra mat och har alltid gjort det, men av det jag tagit reda på så beror det inte på vad de äter… ingen vet riktigt varför det uppstår.

Förmodligen har alla våra katter det, för alla luktar grön död ur munnen på dem och har alltid gjort det. Men de andra har inte ont. Får väl börja borsta tänderna på dem… hur man nu gör det utan att bli halvt sönderriven. Kan inte vara populärt. Hörde dock att det fanns tandkräm som smakar lever.. *urk*

Blodprovet då. Vi ville ju veta hur höga hans njurvärden var så att man i såfall skulle kunna förebygga njursvikt (även om de får det till sist iallafall) men det var ingen fara. En katt skulle ha mellan 7 och 12 i värde och han hade 9.
… och Right-Eye hade över 240…

Igår hann jag inte spela Sims så ikväll måste jag! Har abstinens!

Comment love: Pia, Lotta & Maria.

Blåsigt

Värsta blåsten inatt. Det var ganska mysigt att ligga där i sängen under täcket och lyssna på hur vinden tilltog mer och mer. Så det blev inte så mycket sömn, och jag lade mig sent för jag kunde inte slita spela Sims (beroendeframkallande) för jag gjorde ett nytt kvarter och började från grunden. Utan pengar och ingenting. Hon kommer aldrig att få några barn den där tjejen… hon har ju knappt råd att bo. Fick deleta kylskåpet och badkaret, för att ha råd med träningsmaskinen. Men sen kom jag på att de kan träna till bandspelaren.
Men det kliar verkligen i fingrarna, vill ju använda pengafusket, men jag ska testa hur det går.

Igår hann jag äntligen med att ringa veterinären. Spynke har fått ont i sin mun igen. Han ratar torrfodret och kan bara få i sig blötmat. På onsdag nästa vecka fick han komma, så ska de söva honom och kolla upp. Det verkar vara samma sak som sist, då han hade plack i halsen och en trasig tand. Jag bad även att de skulle ta ett blodprov och se så han inte har för höga njurvärden. Jag vet, jag är säkert bara nojjig. Men veterinären på Strömsholm sa att katter som har njurproblem/njursvikt har ofta munproblem. Och då vill jag hellre kolla upp i tid och förebygga än att behöva ta bort honom med.

Han är verkligen min bebis… jag älskar alla mina katter, men inte som honom. Han är unik. Vet inte vad jag skulle göra utan honom. Han är “mammas lilla Spynke”. “Svarta faran”. Iallafall vill han tro att han är farlig. Han är världens snällaste katt. Nästan menlöst snäll. Skulle aldrig våga göra något så länge jag såg på iallafall… Och som jag läste på ett forum att någon ville ha… så är han stor svart och lurvig.

Jaha… det blev nåt strul med min blogg… Det ser inte normalt ut på indexsidan, det är bara ett inlägg som syns. Very weird. Vet inte vad det beror på heller för jag har inte micklat med inställningarna. Ska fixa tillbaka datumen på svenska – var man nu gjorde det?

Edit: Ahh, fixade!

Udda

Det har gått några dagar sen Right-Eye for till katthimlen, och det känns fortfarande bra. Självklart är det tomt trots de katter vi har kvar. Hon hade ju sin egna personlighet. Man märker det speciellt när man ropar på Wea, hennes mamma. Förr var det så att ropade man på Wea, kom Right-eye i 795 km och trängde sig före och var på absolut goshumör och man kunde bli smått irriterad och säga “Men heter du Wea kanske?” Likadant, så reagerade hon på vissa ljud och kom så for man gjorde dem. Hon gosade mest (värst) av alla och man fick ibland gå ifrån henne för hon buffade så himla hårt. En gång knockade hon mig så jag hade ont i näsan i flera timmar.

Usch, vad man saknar de stunderna nu när man tänker på det. Tänk att hon aldrig kommer tillbaks.
Och Candy, hennes syster har ingen att sova med nu. De två höll ihop. Candy är en riktig “padda” (sköldpaddsfärgade katter har ett rykte att ha ett speciellt temperament) och det var Right-eye med, men inte lika fullt ut. Man får verkligen visa henne att hon inte är ensam nu. Att hon är älskad hon med.

Häromkvällen blev jag helt ställd. Right-eye hade en (ovanlig?) “fetish”. Hon älskade att gräva ner sig i skor och lukta efter tåsvett. Hon kunde ligga där och snosa läääääänge. När man hade folk på besök fick man be om ursäkt *skratt* Likadant när Erik brukade komma ur duschen så sprang hon efter honom och kastade sig runt hans fötter och gosade hej vilt med dem. Det hände aldrig med mig, så vi gissade att det var hans herrduschcréme.

Iallafall, häromkvällen när barnen lagt sig såg jag Candy slänga sig raklång på golvet och gosa med Eriks tofflor. Precis på samma sätt som Right-eye skulle ha gjort. Och det har aldrig hänt förut.. hon skulle aldrig göra så…
Vet inte vad jag ska tro riktigt. En del av mig säger att det var hon som var här en sista gång och en annan del av mig säger att det var först då Candy förstod att Right-eye är borta. Samma kväll satt de andra katterna och bara stirrade framför sig. Så jag väljer att tro på det första. Larvigt kan tyckas, men ingen kan förklara det och ingen kan förstå hur mycket jag älskade henne. Och jag vill gärna tro att hon finns hos mig, fast vi inte kan ta på henne.

Iallafall. Bilden på första sidan kommer att ligga uppe tills jag känner mig mogen att ta bort den. Det är jag inte ännu. Min lilla bebis är fortfarande saknad. Den lilla bruna korven som föddes i min säng för 5½ år sen. Gosan!

Ny layout. En udda variant. Gillade bilden och då fick det se ut så här ett tag. Ville inte längre ha någon nyårslayout, för detta år suger än så länge. Men jag saknar att blogga så nu blev det så här ett tag.

Tack så mycket för alla kommentarer och mail och samtal över msn/icq. Tack för att ni är så fina vänner! *kramar*