Kategori: Bipolär typ 2

Panikångest

- Susanna

Jag har alltid varit en ängslig/nervös person. Gått och oroat mig för småsaker utan egentligt grund. Jag bryr mig alltid om vad folk tycker och tänker om mig och saker jag gör. Jag har under förra året (2005) förstått att det jag lider av kallas Generaliserat Ångestsyndrom.

Jag har även en speciell egenhet som det inte finns så mycket information om på svenska. Jag är en skinpicker och jag vet att jag inte är ensam om det.

Första gången jag fick en panikattack visste jag inte om att det var just det.
Vi satt samlade hela familjen och tittade på melodifestivalen och helt plötsligt utan förvarning kändes det som om jag skulle svimma, kräkas och tappa kontrollen samtidigt. Hela rummet snurrade. Jag fick lägga mig ner och min sambo fick öppna balkongdörren så att jag skulle få frisk luft och efter ca 10 minuter gick det över och jag tänkte inte mer på det.

Ett år senare hände samma sak. Jag och sambon satt och tittade på en komedi och som ett blixtnedslag så upplevde jag samma sak, fast nu mådde jag så illa så att jag till och med försökte kräkas – trots att jag har spyfobi.

Några månader senare hände en, för mig traumatisk upplevelse, och efter det har livet inte varit som förr.
Den händelsen plus att jag ständigt oroar mig utlöste ångesten och efter ett besök på akutpsyk fick jag veta att jag lider av depression och ångest.
Jag äter Zoloft 100mg dagligen och Xanor Depot 0,5mg morgon och kväll. Det jag känner att jag skulle behöva är någon att prata med, men det verkar inte vara så lätt. Jag har mycket “skit i bagaget” som jag skulle behöva göra mig av med.
Men jag kämpar på ensam och tar en dag i taget.

Uppdaterat 19/6 2006: Livet känns lite lättare nu om man ser tillbaka. Jag har tagit beslutet att inte längre äta Zoloft och än så länge går det bra. Jag tar dock Xanor vid behov, om jag absolut måste. Jag går inte i terapi, men jag lär mig mer och mer om mig själv och inser att mycket sitter i huvudet – den fysiska smärtan är inte “riktig” egentligen.
Helt “frisk” är jag inte, och undrar om jag någonsin kommer att bli. Men jag får låta det ta tid så kommer det säkert att gå bra.

Uppdaterat 14/7 2006: Så brakade helvetet löst igen…

Smärtor & Vänskap

- Susanna 5 Comments

Fan då. Nu gör det ont.

Så jag blir helt skakig.Vi har endometrios i släkten och nu är det dags känner jag. Jag har inte alltid ont vid mens, utan ibland. Som nu. Men man blir tyvärr aldrig förvarnad. När jag var 17 fick jag superont och fick åka in och operera bort en cysta. Tack och lov har det inte påverkat mina chanser att bli gravid, eftersom att jag har två små illbattingar. 😉 Inte för att jag ska ha fler barn, men skulle hemskt gärna slippa detta. Dessutom så använder jag ju hormonspiral, vilket ska göra att man inte får mens. I mitt fall stämmer inte det.

Igår var en sån där dag som man helst vill slippa. Ove kom och gick. Det började på eftermiddagen och på kvällen fick jag ögonmigrän som utvecklade sig till ”riktig” migrän. Inte så skönt nej. Har sovit av och till sedan klockan 22:00 igår kväll och vaknade med ett ganska så normalt huvud, om än lätt huvudvärk. Och sen sätter detta in. Dumma onda!

Sen har han spökat för mig, Ove alltså. Han säger att jag har både hjärntumör och livmodercancer. Jag försöker dock inte lyssna på honom eftersom att jag har haft så här så länge jag kan minnas. Men sen byter han inrikting och börjar hävda en massa andra saker.

Jag har slutat tagit min medicin, för jag känner mig stark utan den. Jag vet att jag klarar mig utan den! Det ska gå!
Har inte tagit lugnande på flera månader och jag har mått superbra! Han kommer bara när jag har ont nuförtiden. Igår sprang han visserligen omkring i bröstet och härjade men jag kör med operation ignorering och säger åt honom att jag vet att han inte finns egentligen och att han bara finns i mitt huvud. Kanske blev han arg och gjorde så jag fick migrän… 😉

Iallafall, jag har gått och funderat på en annan sak nu i flera veckor. Har pratat med en tjej på nätet om det och hon svarade ”vad har du att förlora” och jag har tänkt och tänkt… Jag har egentligen inget att förlora på det utom att det blir feltolkat – igen. Jag måste sätta mig och kladda ner nåt innan jag skickar det.

Personen jag var då och personen jag är nu är inte samma. Eller, jag är ju samma person, men då mådde jag piss om det nu är någon ursäkt. Jag vet att en vän sa till mig att just då kanske jag inte var redo för vänskap och jag tyckte ärligt talat att hon hade så fel man kan ha. Idag vet jag att det var så. Hon är så klok den kvinnan!

Nåväl, detta är en blogg och ingen novell. Jag återkommer med mer info när jag har gjort det jag ska. 😉

Illamående

- Susanna 3 Comments

Vaknade kvart över nio och var jättepigg. Sen kom han smygandes. Ove alltså. Så jag bestämde mig för att börja ta min medicin regelbundet igen. Har ju varit lite si och så med det den senaste tiden. Mådde sååå illa ett tag och då kommer ju tankarna om diverse magåkommer man kan ha i samband med det. Det börjar lätta i skrivande stund, så som sagt tidigare – det sitter bara i huvudet.

Syrran åkte hem igår. Eller hem, hem till mamma. Hon skulle träffa lite gamla kompisar och sen kommer hon tillbaka hit i veckan. Saknar redan. Föressten så har hon också börjat blogga. Sambon också. Jag antar att det smittar av sig. 😉 Länkarna dit finns i listan där nere. *pekar* Besök dem och hälsa från mig så blir de så glada så. 😉

Idag har jag massor att göra. Ska gå igenom fakturor som inte är betalda samt suspendera konton. Fixa med mina fanlistings och surfa runt och kolla hur alla har det. Maila Nordea. Betala auktioner (jaaa, jag är ett Tradera-freak), greja med mina kommande sidor osv.

Vilket påminner mig om att jag måste ta mig till Bokia i veckan och köpa pärmar till mina brevpapper som ligger och väntar. Fullt upp kan man annars uttrycka det.

Besök

- Susanna 4 Comments

Så gick det några dagar nu igen.
Ove var en sväng och hälsade på igår, eftersom att jag råkade läsa vad en person på min MSN-lista blivit drabbad av. Gick ut med hunden och tog en cigg och intalade mig själv att det bara satt i huvudet. Bara för att jag läser ordet betyder det inte att jag är drabbad. Så småningom gick illamåendet dock över.

Idag är Micke på besök. Får se om det blir någon bio ikväll. Det är tydligen så att Ice Age 2 hägrar. Och Max-burgare.
Malva har varit hemma för hon är tät igen, snorig och hostig.

Jaa… annars har jag inget på hjärtat. Kommentera gärna. 🙂

Ove

- Susanna 5 Comments

Nu är han här och stör igen. Ove alltså. Ångesten Ove. Skulle jag säga bara att jag har ångest så mår jag dåligt för ordet ångest är för mig ångestframkallande. Ove är ju ett namn oh det är lättare att säga att ”Ove är här” istället för ”Hörru,nu har jag ångest”. Jag undrar hur många som egentligen har namn på sina ”ångestar”… Jag är inte schizofren, för jag hör inga röster. Ove pratar ju inte med mig, jag känner bara ångesten.

Häromdagen fick jag namn på min fobi, efter att ha läst lillsyrrans Solo. Emetofobi. Hittade deras hemsida och anmälde mig såklart. Men jag har inte vågat gå in och kika i forumet ännu, jag misstänker ju vad som diskuteras…

Denna helg är vi hundvakt åt Mojo, lillsyrrans hund, medan hon är i Motala och släpper loss. Det är hon värd. Hon bröt upp från ett långt förhållande i veckan och behöver få vara lite ifred. Hon bor hos oss tills hennes ex har flyttat, vilket han gör den 1/4. Kanske är det därför jag har ångest nu, känns så tomt utan henne. Saaaaaknar!

Du ska veta att du alltid är välkommen att bo här så länge du vill, även om det kanske inte känns så! Älskar dig!