Erik och jag tittade på O.C. (underbar serie!) igår och sen försökte jag ladda hem de resterande avsnitten, vi kom i säng runt 01:00-01:30 (som vanligt) och vaknade 05:00 av att Jasmine storgrät.
Hon sa att hon hade jätteont i örat så vi gav henne alvedon och sen bestämde vi oss för att åka in nu på morgonen med henne. Runt halv 8 somnade hon dock och sen när hon vaknade hade hon inte ont längre och hon har fortfarande inte ont. Mystiskt.

Vi ska hem till Eriks föräldrar i eftermiddag och äta semlor så då ska “farmor” får titta i örat på henne. Så då vet vi om det är öroninflammation eller inte. Men jag tycker att så länge som hon inte har ont så är det inte akut.

Min huvudvärk kommer och går. Idag är den första morgonen på länge som jag vaknat utan huvudvärk, men den kommer väl smygandes senare. Annars har jag somnat med huvudvärk och vaknat med huvudvärk i säkert 2 veckor nu. Jag har kommit underfund med att jag gnisslar tänderna på nätterna så det kan ju vara en förklaring. Men till yrseln som jag har ibland har jag faktiskt ingen. Det är jätteläskigt för man vet ju inte när man ska bli yr. Har läst att fler av mina nätvänner verkar ha samma “problem”, så man kan ju nästan tro att det smittar via nätet.
Jag vet att jag är spänd. Det känns som om jag har axlarna uppe vid öronen men jag kan inte, hur jag än gör, “få ner” dem i normalhöjd. Jag är trött, har ont i huvudet och är allmänt hängig liksom. Mår inte bra alls.
Men att jag skulle vara stressad… det är ju löjligt! En hemmamamma kan väl inte vara stressad heller?!

för nu äntligen har Erik lyckats med att installera min nya blog! *puss på älsklingen*
Har länge velat ha en snygg, funktionell blog och jag tyckte att B2 var så krånglig… gissa hur lång tid det tog att installera och komma underfund med denna. *ler* Har ännu inte lärt mig allt såklart, men nu börjar jag fatta lite iallafall.

Jag har verkligen saknat att skriva “dagbok”, men nu i fortsättningen kommer jag inte att kalla det dagbok eftersom att jag inte skriver varje dag. Jag hoppas att denna kommer att bli lika uppskattad som den tidigare. Vill gärna se många kommentarer.

Vad har hänt då under dessa veckor som jag varit borta? Det är närmare bestämt lite drygt en månad sedan jag skrev sist. Nu är jag iallafall tillbaka, med nytt namn: Primula Veris (eller bara PV), som var ett utav mina första nicknames som jag använde när jag började utforska Internet 1997. Så just nu kanske man är lite “okänd” och fastän bloggen länkas från Manufactory så kanske folk inte riktigt förstår att det är jag, Susanna, som skriver. Men ja, nu vet ni. Vad beträffar layouten har jag varken tid eller ork att ta itu med det just nu, men jag tänkte som så att det viktigaste är inte utseendet utan innehållet. Men det är klart, vill någon vänlig själ göra mig en layout så blir ju jag jätteglad.

Egentligen så är det inte så mycket som har hänt, iallafall tycker inte jag det. Jag tycker inte att jag har så mycket intressant att säga, men tydligen har jag varit saknad och sådant är ju alltid roligt. Det får en ju att känna sig uppskattad.

Vad har då hänt sen sist?
Jag låg inne på USÖ med Malva på grund av hennes andningssvårigheter i början av februari, sen fick hon Pulmicort att inhalera hemma, vilket går jättebra. Nu har hon varit sjuk igen de senaste dagarna men hon har äntligen, för första gången, klarat av en förkylning. Känns jättebra att man slapp åka in denna gång.
Sen var det ju Alla hjärtans dag, och jag fick både godis och rosor av min älskling. På kvällen mös vi med godis och vin och lite Amarula. Fick även en jättefin gåva av Lotta.

I lördags hände något otäckt. Vi satt och mös framför tv:n till Melodifestivalen och helt plötsligt började rummet snurra och jag blev helt kallsvettig. Jag trodde att jag skulle svimma så Erik fick öppna altandörren och jag fick lägga mig ner. Efter några minuter kändes det bättre, men inte helt så det blev att lägga sig i sängen och vila. Helskumt. Hade jag inte haft mens och spiral så hade jag trott att jag vore gravid. Läskigt var det iallafall och i flera dagar efteråt hade jag (har fortfarande av och till) en gräslig huvudvärk.
Erik säger att det beror på att jag är stressad. Men jag är väl inte stressad? Bara mentalt i sånt fall. Jag märker att jag är hemskt trött i huvudet om dagarna, så jag har försökt att ta ledigt från datorn, men det är svårt då jag helst sitter här och snackar, designar eller spelar spel för att koppla av. Men det har blivit lite mycket nu på sista tiden. Jag har jobbat mycket med FanFreak, vilket är självvalt eftersom att jag tycker att det är så himla roligt med fanlistings. (Beroende? Jag?)

Nej, nu ska jag sluta innan jag skrivit en hel roman.

Wow! Idag har det varit en helt otrolig dag! Vi har varit på dop, min storasysters yngsta dotter skulle döpas och det var jättefint. När alla trodde att dopet var färdigt säger prästen att “ja, nu brukar ju akten vara slut, men vi har en liten överraskning åt er. Vi ska nämligen även ha en vigsel här idag.” Jag skulle gärna ha velat vara i syrrans kläder då han sa det, för alla blev helt ställda. Ingen hade den minsta aningen! Jag kan tro att alla gapade då han sagt det och syrran & P stod bara där och log. Men det hela var väldigt fint, fast vi alla var chockade, men på ett bra sätt. Släkten har pushat på dem i flera års tid nu och idag blev det då av. De har varit tillsammans i över 10 år så det var på tiden. *ler*Så nu är det bara en fröken Manu kvar, dvs jag så vitt jag vet. Känns så stort, jag menar, hon är ju samma person som innan men hon är ju gift ju! Bara tanken på att jag skulle gifta mig är så långt borta, inte för att jag inte vill. Jag har ju man och familj och så, jag kommer att leva med Erik resten av mitt liv (iallafall om jag får som jag vill), men giftermål är jag inte riktigt redo för. Jag vet inte varför, men det är så stort på något sätt. När man gift sig är man verkligen vuxen, och som jag ser det så är jag inte det på långa vägar. Men det kommer väl, bara man får tid på sig. Friat har han redan gjort och jag har självklart sagt Ja.

Jaa.. nu ska jag smälta det här, skoj är det iallafall.

Ha ha… jag är väl för rolig. Har i över en veckas tid våndats över att jag tappat mitt lösenord för att kunna logga in här och skriva, har provat alla tänkbara lösenord men inget har fungerat. Men igårkväll kunde jag inte somna och då bara det dök upp i huvudet, så jag tänkte att jag skulle åtminstone prova det… och det funkade ju!

Just nu sitter jag här och väntar på att Erik ska komma hem, han är och handlar mat, kikamat. *dreglar* Är jättehungrig! Kycklingsoppa och stekt kyckling med grönsaker blir det för mig.

Annars har inget speciellt hänt. I veckan var jag och Malva på hab för att få lite papper om stipendier och fonder vi kan söka om vi skulle behöva. Vi satt och pratade lite kuratorn och jag och så sa hon att de skulle ha en träff lite längre fram, vi skulle få en inbjudan även om den inte direkt vände sig till oss. Men hon och psykologen tyckte att de skulle fråga just därför.

Träffen vänder sig till föräldrar som fått ett funktionshindrat barn och som inte riktigt har accepterat att det kommer att vara så resten av deras liv, och hon sa att det märktes på oss att vi kommit förbi det, att vi har accepterat fakta och att vi är trygga, starka och stabila i oss själva trots det. Plus att vi är unga, för vad jag förstod så är det svårare för yngre föräldrar att acceptera att ens barn är annorlunda. Så när hon sa att vi var deras förebilder så blev jag jätteglad och tog det som en komplimang, för jag tyckte att det var fint sagt. Jag ser mig inte alls som en förebild, men jag är gärna det om det är till någon nytta för någon annan.

Har tänkt att uppdatera fotoboken snart med ny layout och nya bilder, så fort jag får tid. Just nu är det fanfreak.net som tar den mesta tiden, med alla fanlistings men det är ett val för jag tycker att det är så roligt. Och nu har jag hittat ett lättare sätt att uppdatera dem så nu går det på 1 minut istället för 5 per fanlisting så inspirationen att förstätta minskar ju inte direkt. Men undrar ni var jag är är det ju bara att maila, kommentera eller skriva nåt i gästboken.

Nej, nu ska jag sluta innan ni dör av tristess. Ha det bäst!

Igår var vi hos tandis med Jasmine. Hon har tidigare vägrat att gapa och trilskats osv att vi i höstas tog kontakt med en psykolog, men nu gick det jättebra!! Hennes kommentar efteråt var att hon nu var fem år och då kan man gapa. Trollunge! Och en annan sak, jag tror att hon varit spänd över att fylla år, för de här sura minerna och kaxandet är borta. Iallafall en stor del av det. Nu kan man till och med skratta bort det “arga”.

Rackarns vad kallt det är ute idag. Här är det -17°C så imorse ringde jag grannen och frågade om hon kunde ta med Jasmine till dagis. Hon är nattmamma åt en pojke som går där så hon skulle ändå dit. Saken är att jag inte vill ta ut Malva när det är så här kallt, då hennes “astma” (eller vad det är) blir värre när det är mer än -10°C. Och jag tycker inte att man ska utsätta henne för det om man inte absolut måste.

Tycker att det är hemskt kallt här inne med, huvudvärk har jag också men jag vet inte om det beror på trötthet eller om jag håller på att bli sjuk. Hoppas på det första. Har tagit en Ipren iallafall så det borde väl gå över snart.

Hoppas att ni andra mår bra och ha en skön dag i kylan.