Tusen tack!

Tack alla snälla för kommentarerna om Bibic. *kram*
Jag har lite svårt att smälta det, kan inte fatta det riktigt. Han ser ju inte sjuk ut, mer än att han visar symtom. Tar man fram vippan blir han en bebis och far som en tok på jakt efter den. Han är dock tröttare än vanligt och sover mycket, vilket var ett symtom i sig. Vi tycker att det skulle i såfall vara skönare för både oss och honom om han bara somnar in en dag.
Men som sagt, det är svårt att ta in att han är sjuk när han ser så frisk ut.

Angående utmaningen så har jag uppdaterat inlägget så alla kan se vem det är menat till.

Idag ska vi iväg och besöka Jasmine och Malvas nya skola respektive förskola. Återkommer om hur det gick.

2005 = skitår!

Jag har nu förstått att det här året är ett jäkla skitår. Det skulle inte fått finnas alls!
Det som ekar i mitt huvud är VARFÖR?! Fan vad jag hatar det här! Jag undrar vad jag gjort för fel. Det är inte rättvist!!

I början av det här året fick vi låta vår älskade Right-Eye fara till katthimlen pga hon hade njursvikt. Nu är det dags igen.
Men saken är att nu vet vi inte när, bara att. Idag hade vi tid hos veterinären med Bibic, Right-Eyes bror, för att han har magrat kraftigt på bara några veckor och dricker väldigt mycket. Testerna bekräftade vad vi redan visste, men inte ville ta in. Han har också njursvikt.
Tur i oturen (om man nu kan säga så då man vet att han kommer att lämna oss) är att han fick diagnosen nu och inte för sent. Vi ska prova olika sorters mat. Men jag blir så himla ledsen. Varför drabbar det oss?

Respekt

Jag har funderat på dessa “Nanny”-program som är så populära. Jag tycker att det är kul att se dem, och kan inte förstå att föräldrar låter sina barn bete sig på de vis som de gör. Jag tycker inte att jag är någon sträng förälder, snarare tvärtom, men mina barn skulle aldrig drömma om att göra så. De skulle de inte våga göra.
Jag skulle aldrig göra mina barn illa på något sätt, men de är uppväxta med att respekt är något självklart och jag vet inte hur jag har gjort för att få dem så snälla, som folk säger att de är. Det är en sån där självklar grej som bara finns där.
Jag skulle aldrig tolerera att mitt barn spottade efter mig, som ett exempel.

En del tycker nog att jag är för slapphänt, speciellt med min äldsta flicka, eftersom att jag låtit henne göra saker som andra i hennes ålder inte fått. Iallafall tidigare i hennes liv.
Hon är väldigt självständig och har ett stort självförtroende. Hon har många vänner och många ser upp till henne. Personalen på dagis säger att de andra barnen tävlar om att få leka med henne, men hon väljer förstås själv. Hon tar konflikten när den kommer och går inte undan. Hon går emellan om två bråkar och redovisar vad som hänt och varför. Hon har koll på läget helt enkelt.
Samtidigt är hon sårbar, mjuk och gosig. Hon är kärleksfull, omtänksam och snäll. Hon behöver mycket kärlek och ser till att få den. Hon är älskad av så många och det är hon fullt medveten om.

Nu menar jag inte att hon alltid är en ängel, för det är hon absolut inte! Men nog tycker jag att jag har lyckats lära henne vad man gör och inte gör, vad som är rätt och fel, samt vilka konsekvenserna blir om man beter sig illa.

Glömsk

Ja, vad var det jag sa? Inte åskade det väl igår heller.
Hade precis betalat Hemglassbilen då himlen öppnade sig. Jag tog mig in på mindre än 30 sekunder, men ändå var jag dyngsur. Det kan man kalla skyfall. Så jag hoppades på att det skulle braka loss, men icke. :(

Idag är det mulet. Och så var det gårdsfest. Och jag glömde att köpa frukt igår och affären här har typ rutten frukt. Alltså, ibland undrar jag vad det är med mig. Minnet är inte som det brukar, jag är så himla glömsk! Alzheimers vid 29 år, jo jag tackar. Funderar på att istället bjuda på muffins. Jag hittar säkert något smaskigt recept ur boken jag vann. Men så var det ju det med ingredienser… gaah, jag måste gå till affären vilket fall som helst. Jag orkar inte idag. Idag är det en sån där “jag-har-inte-lust“-dag. ;) Dessutom kan man inte lita på vädret idag, och jag har fortfarande inget fungerande paraply… kanske dags att införskaffa sig ett sådant?

Pratade med lillsyrran i telefon igår och hon berättade att hon och sambon letar lägenhet här i stan. Så himla roligt! Om de flyttar hit kommer vi att träffas mycket oftare. Saknar henne nu när man inte kan träffas så ofta, men det kan vi ju sen. :) Sist jag träffade dem var till påsk.
Sen om några helger bjöd hon med mig på någon grillfest eller vad det var. Självklart kommer jag!
Det är ju så, att när man väl träffar de man knappt ser, så inser man ju hur mycket man saknar dem.
Om de flyttar hit är det bara mamma kvar däruppe. Skulle hon besluta sig för att flytta tillbaka vore det perfekt. Men hon trivs så bra säger hon, så det lär inte hända. :(

Sömn & dagis

Igår hade jag tänkt att det skulle bli en tidig kväll för att jag är så trött hela tiden. Tabletterna jag käkar gör mig inte pigg precis. Fick jag så skulle jag troligtvis sova halva dagen och fortfarande vara trött, men med två troll hemma är detta en omöjlighet. Sen när det blir kväll och man får lite egen tid vill man ju göra annat än att sova. Men igår hade jag planerat att lägga mig runt 22-tiden…

Vid den tiden ungefär gick servern ner. Så blev det med den sömnen. Vi satt uppe till 02:30 och väntade på svar från teknikerna. Jätteroligt! :( Ingenting fungerade, så man kunde inte maila heller. Jag ber härmed tusen gånger om ursäkt för eventuella besvär ni drabbats av.
Tycker synd om Erik som fick sova tre timmar i natt för att sen åka till jobbet nu i morse. :(

Idag ska det tydligen åska här. Inte en dag för sent om jag får säga det. Har haft spänningshuvudvärk i flera dagar. Det är på tiden att luften rensas lite här. Fast med min tur blir det ingen åska, jag som tycker att det är så mysigt. Blir lika besviken som alltid när det slutar åska. Det är ungefär som fyrverkerier, de tar också slut för fort. ;)

Idag måste jag köpa en massa frukt, för imorgon är det gårdsfest på dagis. Orkar inte ställa mig och laga någon maträtt. Vet ändå inte vad jag ska hitta på… så det blir fruktsallad och glass. :) Det tyckte Jasmine var ett bra förslag.
Hon mår inte så bra just nu. Imorgon är det nämligen näst sista dagen på dagis, sen slutar hon för alltid. Det har varit mycket gråt den senaste tiden. Hon vill inte sluta där. Personalen är ledsna de också. Jasmine har varit där längst av alla barn som går där nu, sen hon var 1½ år, så de tycker att det är lite jobbigt de också.
Hon har ingen som helst lust att börja skolan, hon vill inte vara ett storbarn längre.