Morr, spott & fräs

Alltså, jag blir ju så förbannad och irriterad!
Vad är det med människor? Verkar jag vara en farlig person?
Jag är med i en mailinglista där jag är moderator och har trivts jättebra i gruppen – tills nu.
Ingen kan säga saker till varandra rakt ut, utan det måste gås omvägar.

Problem:
Jag hade strul med att min mail bouncade för femhundrafemtioelfte gången och jag var smått irriterad över detta. Mycket pga det hänt förut, och gruppens ägare gnällde på mig och sa att hon varit tvungen att aktivera eposten ett flertal gånger. Har bett henne om ursäkt för det även om det inte är något jag kan styra… man väljer ju inte direkt när mailen ska bounca…

Iallafall, i stundens hetta så mailade jag till gruppen, för att jag var så innerligt less på detta och drog mig ur några swappar som ännu inte var offentliga och skrev även att jag funderade på att lämna gruppen eftersom att det jämt var min epost som strulade och jag som missar viktiga mail etc. Jag tyckte (och tycker) att det inte är mer än rätt att jag ska dra mig ur om det är mitt fel. Iallafall så löste det sig när jag bytte epostadress, vilket jag har gjort sisådär 3 gånger innan… Så, allt var frid och fröjd och de skrev att de var glada över att jag bestämt mig för att stanna.

Idag kom ”bomben”.
Det ansågs inte proffsigt nog att hota med att gå ur gruppen. Trots att jag aldrig har hotat att gå ur, utan mer gjort ett klargörande där jag tyckte att det var bäst för de övriga i gruppen, som eventuellt mailar till mig aldrig får några svar pga mitt bouncande. Jag förklarade då att om jag är uppskriven på en swap, som är ”officiell” så fullföljer jag den alltid! Om jag däremot drar mig ur swappar som inte ännu är uppdelad på vem man ska skicka till, så har jag rätt att dra mig ur.
Det var just det jag gjorde. Drog mig ur några swappar. Det var inte populärt!

Kan även tillägga att jag är en ”fair swapper”. Jag skickar alltid mina swappar och har ”anglat” ett flertal gånger inom denna grupp. Jag har fått ett flertal ”bad swappers” som partners, men inte en gång har jag klagat! Jag har bett moderaterna att inte skicka till mig (angel swap), men när de ändå gjort det vill de att jag ska skicka tillbaka det jag fått… TROTS att jag sagt flera gånger att det inte är nödvändigt att angla swappar till mig.

Börjar bli ordentligt less på detta nu. Ska fullfölja de swappar jag har skrivit upp mig på och sen så kommer jag att gå ur, om de inte stänger av mig direkt. Jag mailade nämligen hela gruppen och förklarade saken ur mitt synsätt och skrev även att om de har synpunkter så går det bra att vända sig till mig, och inte gå omvägar kring gruppens ägare. Fick även veta att de övriga moderatorerna hade synpunkter på detta, men valde att gå omvägen.

Blä säger jag bara!
(säger hon som hade problem med konfrontation för ett halvår sen. ;))

Så irriterad!

Jag är så irriterad och jag vet inte varför. Troligen PMS. 🙁

Är det inte ungar som gnäller och gnatar är det kunder som tycker att det är för svårt att sära på två olika personers svar, som för övrigt är identiska…

Jag kanske ska gå och lägga mig och dö bara, men se det fick man ju inte…

Posted in Okategoriserade - Tagged

Skrattretande

Tone Bekkestad, meteorolog på TV4, har stängts av från sin tjänst efter de lättklädda bilderna i grabbtidningen Slitz. TV4 uppger att det handlar om en ”trovärdightesfråga”.
Hon är långt ifrån ensam att som tv-profil ställa upp på lättklädda bilder.
Tappar du förtroendet för tv-profiler som viker ut sig?
(Aftonbladet)

För det första är det en stor skillnad på att utvikningsbilder och sensuella bilder. Jag tyckte inte att bilden är för utmanande, den lämnar ju saker åt fantasin. Det var ju inte riktigt så att hon visade upp allt hon ägde, som andra på TV4 har gjort tidigare utan att det blev ett herrans liv.

Utvik för mig är när man visar upp sig utan kläder. Tone hade ingen tröja under kavajen… SO WHAT?
Människan presenterar VÄDER! Vad spelar det för roll egentligen?

De här bilderna just nu gör att man kan förknippa nyheterna på ett sätt som inte stärker trovärdigheten, menar Bellander.

Så… Om Tone nu skulle komma tillbaks i rutan, skulle väderleken bli mer opålitlig efter detta? Som om den nu är så himla trovärdig ändå.

Idag skulle det vara uppehåll men det regnar. Ah! Det måste bero på Tones ”utvik”. Underbart! Nu kan jag ju skylla på det! 😉

Det är så skrattretande. Avundsjukan hägrar i detta land!

Jag tycker att hon blev fin på bilderna och ska vara stolt över dem. Det fanns absolut inget porrigt över dem. Enkla och sensuella bilder. Hon har absolut inte förlorat mitt förtroende som väderpresentatör.

En del hävdar att det skickas ut fel signaler till unga tjejer över hur man bör se ut och vara.
Vad jag tyckte mig se på bilden var en sund, normal och framförallt en naturlig tjej! Jag tycker inte heller om skönhetsingrepp i sig, men det har hon inte gjort några, så vitt jag vet.
Jag tycker att det är helt okej att som kvinna kunna vara stolt över det man har, att vara stolt över att ens kropp är vacker. Jag gillar hellre naturliga kroppar än konstgjorda, men jag är lite udda också. 😉
Varför, som sagt, stänger inte TV4 av alla andra tv-profiler som ”vikt ut” sig i diverse tidningar?
Varför visar TV4 bilder och inslag med människor som har förstorat brösten, opererat näsan, har djuuuupa urringningar?
Kallas inte det dubbelmoral?!

Mardröms madrass

Som man inte hade annat att göra ikväll..?
Skulle sätta mig och ordna med alla mina swappar som ska ut i veckan. Hade precis satt mig med en hög decos då Erik ropar förtvivlat om att jag måste komma NU, på en gång. Suckandes släpper jag allt.
Kommer in i sovrummet och då har vår madrass gått sönder! Hämtar alla handdukar som vi har och Erik försöker lappa ihop den utan resultat. Finns bara en sak att göra; tömma hela madrassen på vatten och beställa en ny snarast. Så nu sitter jag här, 5 timmar senare i en stenhård säng och ska försöka komma till ro. Lätt?

Man blir så jäkla bortskämd med vattensäng så det finns inte. Och trots allt så känns det bra att köpa en ny madrass… den som vi kastat nu höll i 14 år, vilket är övertid för en sån madrass.

Nåväl, slutet gott allting gott. 🙂

Emetofobi

Kräkfobi, illamåendefobi, (bacillskräck?) är vanligt förekommande och rangordnas enligt en brittisk sammanställning som 5 eller 6 i vanlighet bland fobierna. Trots detta är den okänd, få läkare och terapeuter känner till kräkfobi. För andra fobier finns väl utarbetade metoder för bot, beteendeterapi och kognitiv terapi brukar fungera bra.

Kräkfobi däremot lyder delvis andra lagar och är också ofullständigt förklarad. Sannolikt påverkas den som har kräkfobi av ett område i hjärnan som är kopplat direkt till överlevnadsinstinkten. Den katastrofberedskap som emetofobikern utsätts för kan inte påverkas på samma sätt som vid andra fobier, vilka brukar kunna släckas ut. Kräkfobin påverkar föreställningar och kropp och en ström av katastrofbilder och katastroftankar aktiveras till ett varnande flöde. Detta har sannolikt haft ett överlevnadsvärde från evolutionens synpunkt. I dag, med vårt skyddade liv, är detta varnande flöde dock inte funktionellt. Andra fynd talar för en sårbarhet för illamående som orsakas av en neurofysiologisk svaghet med en överkänslighet för sådant som kan ge balansproblem på knappt märkbar nivå.

En vanlig attityd från närstående och även professionella är att den drabbade är besvärlig och pjoskig och med lite god vilja skulle kunna skärpa sig. Få, förutom de som själva drabbats, vet hur svårt det är att bemästra skräcken för att må illa eller kräkas. Eftersom fobin är så dold och förknippad med skam uppfattar sig de drabbade som mycket avvikande. Det brukar vara en lättnad att få kontakt med andra och att förstå hur vanligt det är.

Vid andra fobier kan det räcka med att gradvis utsätta sig för det fruktade, att exponera sig, för att neutralisera fobin. Vid kräkfobi kan fobin kvarstå även om vederbörande kräks. Att gradvis utsätta sig för egna eller andras kräkningar kan t.o.m. ge en försämring, speciellt om man enbart arbetar med beteendet utan att påverka tankemönster och lära ut och träna sådana strategier.

Kräkfobi skall ses och förstås som ett allvarligt handikapp. Om den som drabbats av kräkfobi kan sprida fakta kring fobin kan det hemliga och skamliga minskas. Den som drabbats av kräkfobi väljer ju inte detta utan får slåss mot ett sinne/en kropp som signalerar livsfara på samma gång som andra människor är oberörda av motsvarande. Detta medför naturligtvis en svår anpassning till vanligt liv och många förevändningar för att undvika minsta smittfara. Livet blir fokuserat på undvikandet.

Ändå är de som drabbas snarare friskare än genomsnittet och kräks mycket sällan. I praktiken kan det vara 15-25 år sedan senaste gången. Ändå handlar livet om att undvika smitta och andra risker förknippade med illamående. Den som drabbats vet att det inte är rationellt. Men det är inte rationella delar av hjärnan som styr. De enda terapiformer som beskrivits som en väsentlig hjälp är kognitiv terapi i kombination med beteendepåverkan.

Hur yttrar sig kräkfobi?
Vanligen börjar fobin i barndomen med en rädsla för eget eller andras illamående eller kräkningar. Kräkfobi kan vara baserad på (panik)ångest, ibland i kombination med andra fobier och/eller baserad på fysiskt illamående vilket mycket lätt kan aktiveras.

Följande punkter är vanliga yttringar:
· Känslig mage, direkt koppling mellan tanken “jag är smittad” och reaktioner i mage-tarm. Kallsvett, yrsel, svimningskänsla, känslan av annalkande kräkning mm.
· Undvikande av allmänna kommunikationer med risk för smitta, åksjuka.
· Ofta överdriven noggrannhet med hygienen så att minsta risk för skämd mat undviks.
· Mediciner och undersökningar som kan ge illamående undviks.
· Många kvinnor undviker graviditet på grund av risken för illamående.
· Magsjuka i närheten blir bemött som livsfara.
· Känslor av genans och skam inför att må illa när att andra ser på, strategier som syftar till att ha reträttplaner klara.

Till det yttre är emetofobikern vanligen välfungerande och lyckas också dölja fobin för arbetskamrater och andra. Många kan leva med en partner som inte vet om fobin.

Varför får man kräkfobi, vilka drabbas?
I vissa fall kan en tidig situation beskrivas som utlösande faktor, men det tycks inte finnas någon gemensam förklaring. Samverkande faktorer kan vara anknytningsmönster, d.v.s. hur trygg den tidiga relationen mor-barn varit, sårbarhet, förebilder (föräldrar) med liknande problematik, kanske också en neurologisk avvikelse som kan drabba balansorgan.

Källa: Emetofobi.se