I wanna be Canadian!

Oj oj, hur spännande var det inte att åka och träffa Elaine? Så kul var det åååår sen jag hade. Vi fann varandra på en gång och fast min engelska var lite ringrostig till en början så gjorde jag mig ändå förstådd. Vi shoppade typ mellan 10 och 17:00, och min nya favvoaffär i Stockholm är Eden.

Sen tog vi T-banan till Östermalm, där hennes mamma bor. Fick träffa hennes bror och mamma och de var hur mysiga som helst! Ibland kändes det lite konstigt att det var jag som var ”the outsider” i diskussionerna, eftersom att de pratade kanadensiska och inte svenska. En del ord var ju lite svåra att översätta. Skulle förklara fisket i Sverige och tjuvfiske. *skratt* Och Elaines mamma sa ”Try me” och jag sa ”utrotningshotad” och hon bara skakade på huvudet och skrattade ”no, that’s a word I don’t know”. 😀 Men det var kul att se när Elaine och hennes bror tackade sin mamma för maten: ”Tack for maten mamma”. 😉
Mamma Bonnie är verkligen hel-go. Hon sa att jag gärna fick komma och stanna hos henne om jag skulle till Stockholm fler gånger. Det är bara att maila när jag behöver plats och boende och hon var verkligen påstridig i den frågan. 😉 Och resan fram och tillbaka gick på knappt 300:- så helt omöjligt är det ju inte. Dessutom kan hon ju göda mig med smarrig kanadensisk mat. 😉

Jag fick också chansen att bli bjuden på hamburgers – riktiga kanadensiska hamburgers! Det var såååå gott!!! Så jag fick receptet, och det var så enkelt så det nästan är löjligt. Fick en krydda som inte finns i Sverige att ha i köttfärsen. Och när den tar slut mailar jag henne så skickar hon mer. 😉 Hur lyxigt som helst. Pratade om en återträff och de bjöd mig hem till dem. Lätt att jag vill åka till Kanada nästa år! Dags att börja spara nu.

När jag kom hem på natten och visade upp vad jag köpt, och fått, så kunde Erik nästan inte sluta lukta på kryddan. 😉 Så igår gjorde jag hamburgarna och hela familjen tjöt av glädje… eller inte. De tyckte iallafall att det var supergott och jag kan bara hålla med. Ska skicka receptet på Eriks köttbullar så de får prova att laga dem. Elaine var lite ledsen över att hon inte hunnit med att smaka det. Men sånt går ju alltid att ordna.

Hur som, så är jag supernöjd med min tripp och Ove var borta hela dagen. Han kom en sväng på tåget hem, vilket inte var så konstigt då det satt ett gäng fulla ungdomar bredvid och pratade om spyor. 😉

Dumma Ove

Nu är han här igen.
Känns som om jag ska spy och skita ner mig samtidigt som jag säger till mig själv att det bara sitter i huvudet. Jag är sååå nervös!!!
Idag ska det ske. Om exakt 50 minuter sitter jag på ett tåg till Stockholm. Där ska jag träffa en av mina internetvänner. Elaine ligger nog hemma hos sin mamma och sover just nu, men det är henne jag ska träffa. Vi började chatta för typ 6-7 år sen och blev genast vänner. När man får en chans som denna, att träffa en person som bor på andra sidan Atlanten och befinner sig i samma land för tillfället, så måste man ta den. Det ska bli såååå kul!

Jag har packat ner kameran, biljetter, plånbok, bok (avledande på tåget), extra par linser ifall mina i ögonen skulle få för sig att strejka. (Vaknade en morgon med en torkad lins på kinden… slå den om ni kan!), mobilen och sen tror jag inte att jag behöver mer saker.

Jo, Ove måste bort bort! Han ska inte få förstöra min dag!

I’m sorry

What I thought wasn’t mine
In the light
Was one of a kind,
A precious pearl
When I wanted to cry
I couldn’t cause I
Wasn’t allowed

Gomenasai for everything
Gomenasai, I know I let you down
Gomenasai till the end
I never needed a friend
Like I do now
What I thought wasn’t all
So innocent
Was a delicate doll
Of porcelain

When I wanted to call you
And ask you for help
I stopped myself
Gomenasai for everything
Gomenasai, I know I let you down
Gomenasai till the end
I never needed a friend
Like I do now

What I thought was a dream
A mirage
Was as real as it seemed
A privilege
When I wanted to tell you
I made a mistake
I walked away
Gomenasai, for everything
Gomenasai, Gomenasai,
I never needed a friend,
Like I do now
Gomenasai, I let you down
Gomenasai, Gomenasai, Gomenasai,
Gomenasai till the end
I never needed a friend
Like I do now

Snackas det om mig?

Jodå, nu är jag paranoid igen. 😉

Vad har jag nu gjort? Är det därför ingen pratar med mig längre? En del av er vet jag ju varför, men nu börjar jag fundera på var alla andra tagit vägen…
Det började med att jag skulle kolla statistiken. Jag gör inte det så ofta med fick ett infall… och ser att någon har skrivit bakom lösen, om mig antagligen eftersom att när jag klickade på ”referral url” eller vad det heter så kommer jag till en sida där jag måste fylla i lösen…

Det knepigaste av allt är att den här personen säger hela tiden att det är fegt att inte ta saker och ting priva med den person det berör… JO MEN ELLER HUR!
*sårad*