Sista tiden?

Ikväll är jag låg, det börjar så sakteliga smälta att han är sjuk.
Tidigare så låg vi på sängen och han låg emellan oss. Då kom de andra katterna. En i taget gick de fram. Wea slickade på hans tass och tittade på honom i ca 30 sekunder och sen gick hon, sen kom Spynke och gjorde samma sak. Candy satt en bit bort och tittade, men sen klev även hon fram och gjorde samma sak.

Exakt så gjorde de med Smirnoff, när han var sjuk och skulle dö. De vet, jag är övertygad om det. De är så medvetna om vad som är på gång, vad som ska hända. Själv ser han så ledsen ut, han ligger mest och tittar, eller sover, när han inte går iväg för att dricka.

Hans mage är svullen (precis som Right-Eyes var i slutet) och han är gasig, fiser och har diarré. Kissar gör han, men ytterst lite. Sväljer mycket, så jag gissar att han mår illa.

Ärligt talat så blir jag förvånad om han överlever helgen, så illa ser det ut just nu. Så alla ni som har djur. Krama om dem, pussa dem och låt dem veta hur mycket ni älskar dem. Det ska jag göra.

Även om jag vet att han har levt ett gott liv, han är så älskad av alla. En riktig charmknutte, charmar allt och alla. Jag vet att han har stormtrivts med oss och vi är så glada för den tid vi har fått med honom, men det är jobbigt nu. Det är en stor sorg att mista honom. Vi älskar honom så himla mycket.

Jag vet att jag har en hel drös med mail jag borde svara på, men jag tar det i sinom tid. Nu har jag viktigare saker att hantera, jag hoppas att ni förstår.

(Besöket på skolan/förskolan gick jättebra, de kommer att få det superbra där! Trevlig och samarbetsvillig personal och stora lokaler.)

Tusen tack!

Tack alla snälla för kommentarerna om Bibic. *kram*
Jag har lite svårt att smälta det, kan inte fatta det riktigt. Han ser ju inte sjuk ut, mer än att han visar symtom. Tar man fram vippan blir han en bebis och far som en tok på jakt efter den. Han är dock tröttare än vanligt och sover mycket, vilket var ett symtom i sig. Vi tycker att det skulle i såfall vara skönare för både oss och honom om han bara somnar in en dag.
Men som sagt, det är svårt att ta in att han är sjuk när han ser så frisk ut.

Angående utmaningen så har jag uppdaterat inlägget så alla kan se vem det är menat till.

Idag ska vi iväg och besöka Jasmine och Malvas nya skola respektive förskola. Återkommer om hur det gick.

2005 = skitår!

Jag har nu förstått att det här året är ett jäkla skitår. Det skulle inte fått finnas alls!
Det som ekar i mitt huvud är VARFÖR?! Fan vad jag hatar det här! Jag undrar vad jag gjort för fel. Det är inte rättvist!!

I början av det här året fick vi låta vår älskade Right-Eye fara till katthimlen pga hon hade njursvikt. Nu är det dags igen.
Men saken är att nu vet vi inte när, bara att. Idag hade vi tid hos veterinären med Bibic, Right-Eyes bror, för att han har magrat kraftigt på bara några veckor och dricker väldigt mycket. Testerna bekräftade vad vi redan visste, men inte ville ta in. Han har också njursvikt.
Tur i oturen (om man nu kan säga så då man vet att han kommer att lämna oss) är att han fick diagnosen nu och inte för sent. Vi ska prova olika sorters mat. Men jag blir så himla ledsen. Varför drabbar det oss?

Respekt

Jag har funderat på dessa “Nanny”-program som är så populära. Jag tycker att det är kul att se dem, och kan inte förstå att föräldrar låter sina barn bete sig på de vis som de gör. Jag tycker inte att jag är någon sträng förälder, snarare tvärtom, men mina barn skulle aldrig drömma om att göra så. De skulle de inte våga göra.
Jag skulle aldrig göra mina barn illa på något sätt, men de är uppväxta med att respekt är något självklart och jag vet inte hur jag har gjort för att få dem så snälla, som folk säger att de är. Det är en sån där självklar grej som bara finns där.
Jag skulle aldrig tolerera att mitt barn spottade efter mig, som ett exempel.

En del tycker nog att jag är för slapphänt, speciellt med min äldsta flicka, eftersom att jag låtit henne göra saker som andra i hennes ålder inte fått. Iallafall tidigare i hennes liv.
Hon är väldigt självständig och har ett stort självförtroende. Hon har många vänner och många ser upp till henne. Personalen på dagis säger att de andra barnen tävlar om att få leka med henne, men hon väljer förstås själv. Hon tar konflikten när den kommer och går inte undan. Hon går emellan om två bråkar och redovisar vad som hänt och varför. Hon har koll på läget helt enkelt.
Samtidigt är hon sårbar, mjuk och gosig. Hon är kärleksfull, omtänksam och snäll. Hon behöver mycket kärlek och ser till att få den. Hon är älskad av så många och det är hon fullt medveten om.

Nu menar jag inte att hon alltid är en ängel, för det är hon absolut inte! Men nog tycker jag att jag har lyckats lära henne vad man gör och inte gör, vad som är rätt och fel, samt vilka konsekvenserna blir om man beter sig illa.

Glömsk

Ja, vad var det jag sa? Inte åskade det väl igår heller.
Hade precis betalat Hemglassbilen då himlen öppnade sig. Jag tog mig in på mindre än 30 sekunder, men ändå var jag dyngsur. Det kan man kalla skyfall. Så jag hoppades på att det skulle braka loss, men icke. :(

Idag är det mulet. Och så var det gårdsfest. Och jag glömde att köpa frukt igår och affären här har typ rutten frukt. Alltså, ibland undrar jag vad det är med mig. Minnet är inte som det brukar, jag är så himla glömsk! Alzheimers vid 29 år, jo jag tackar. Funderar på att istället bjuda på muffins. Jag hittar säkert något smaskigt recept ur boken jag vann. Men så var det ju det med ingredienser… gaah, jag måste gå till affären vilket fall som helst. Jag orkar inte idag. Idag är det en sån där “jag-har-inte-lust“-dag. ;) Dessutom kan man inte lita på vädret idag, och jag har fortfarande inget fungerande paraply… kanske dags att införskaffa sig ett sådant?

Pratade med lillsyrran i telefon igår och hon berättade att hon och sambon letar lägenhet här i stan. Så himla roligt! Om de flyttar hit kommer vi att träffas mycket oftare. Saknar henne nu när man inte kan träffas så ofta, men det kan vi ju sen. :) Sist jag träffade dem var till påsk.
Sen om några helger bjöd hon med mig på någon grillfest eller vad det var. Självklart kommer jag!
Det är ju så, att när man väl träffar de man knappt ser, så inser man ju hur mycket man saknar dem.
Om de flyttar hit är det bara mamma kvar däruppe. Skulle hon besluta sig för att flytta tillbaka vore det perfekt. Men hon trivs så bra säger hon, så det lär inte hända. :(