…det krävs två personer i en destruktiv relation
Som “alla andra” har jag nu bestämt mig för att även jag, ventilera om vänskap i min blog.
För det är min blog och passar det inte så, lämna sidan! Det jag skriver idag är vad jag känner och hur jag uppfattat situationen. Den behöver inte alls stämma, men det är som jag uppfattat den!
Den där frasen “alla andra” är klassisk. Den har jag fått höra i hela mitt liv och självklart har jag även sagt den. “Ja men, alla andra får…”, “Alla andra är dumma”, “Alla andra” snackar skit…
Vad är det som gör mig så jäkla perfekt? Eller Dig för den delen? Vad är det som gör oss så perfekta att vi aldrig gör några fel? Det är ju alltid alla andra som gör fel eller är dumma. Det har alltid varit så, och kommer att vara så i alla tider. Jag är mycket väl medveten att jag har mina fel och brister. Men jag är jag, och det står jag för. Om det är någon som stör sig på mig så är inte det mitt problem utan ditt. Jag kan inte göra det du stör dig på ogjort, tyvärr.
Hittade en intressant artikel idag, har postat några drag ur den som jag tyckte passar bra med tanke på den senaste veckans surr. Den är hämtad härifrån, och där kan du läsa den i sin helhet.
Vi har blivit så överkänsliga mot kritik i dagens samhälle tycker hon, och det blir bara värre och värre. Stora vänskaper har fallit just på grund av kritik.
Jag har, under den senaste veckan, fått lära mig att man inte får kritisera ens vän även om man tycker att h*n har fel/tycker olika. Gör man det är man ingen vän. Är man vän med någon skall man ställa upp för denne till 120% även om det visar sig att denne har agerat helt tokigt och du inte alls egentligen håller med.
Ett annat exempel som jag fått visat för mig (senast idag) är att man inte ska lägga sig i sådant man inte har med att göra. Man ska ta reda på sanningen först, men man får ändå inte säga sin åsikt eftersom att man då lägger sig i… Idag fick jag se en annan del av detta. Man får numera tillstånd att lägga sig i då det handlar om att försvara en speciell part.
… den nära, långvariga vänskapen handlar om att bestämma sig. Bestämma sig för att vad som än händer, så ska man kunna prata om det. Riktig vänskap måste tåla missförstånd och gräl.
Jag är vän med 1 och 2 och 3. 1 & 4 och 2 råkar hamna i en het diskussion och jag vill inte välja sida mellan mina vänner. Jag pratar självklart med både 1 och 2 och 1 säger att jag inte ska lägga mig i. I samma veva kommer 3 och tar 2 i försvar eftersom att 3 tycker att 2 har blivit illa behandlad. 3 säger dock inte vem/vilka som har behandlat 2 illa. 1 och 4 ger sig på 3 och säger att 3 inte har något liv.
Jag pratar/har pratat med 1 om detta och säger återigen att jag tycker att 4 har agerat fel vid ett antal olika situationer och 1 har vid dessa gånger hållt med om vissa saker 4 har sagt. (Tyvärr är detta nu bara ord mot ord då jag inte har kvar konversationen och troligtvis kommer jag att få höra att jag ljuger, men jag vet och Du vet vad jag sagt och inte sagt så har någon något att säga så gör det. Jag vet, sen skiter jag i om Du gör det.)
– Jag brukar säga till en av mina väninnor: Blir jag sån och sån, så måste du säga till mig. Då har man åtminstone öppnat för möjligheten att man kan vara ärlig mot varandra. Men visst, det kan vara svårt att säga sanningen ibland, särskilt om det är något känsligt, man måste tänka sig för noga. Och ibland går det inte bra. Men samtidigt tycker jag att man måste ta risken. En riktig vänskap måste klara utmaningar.
Iallafall. Nu är sitautionen väldigt infekterad. Man vet inte vem man kan lita på.
Jag ser överallt denne 4 som kommenterar överallt att bloggarna inte har något liv och att man ska ta reda på fakta innan man yppar sig. Det 4 inte vet är att h*n själv inte vet hälften ens. Eller vet h*n?
Men, det var inte det jag skulle skriva om.
– Jag vet två tjejer där den ena alltid höll med motståndaren till den andra tjejen. Sånt är nog vanligare än man tror – människor som måste förminska andra för att själva känna sig dugliga. De gör det ofta omedvetet, men det är väldigt smärtsamt att råka ut för.
1 har även andra vänner såklart. De stöttar 1 och finns där. Tror inte på alla “lögner” som florerar om 1 & 4. Alla andra har fel. Alla andra snackar skit och sprider lögner. De har ingen part i detta skitsnack som surrar just nu.
Sedan händer något oväntat… jag ser idag att 5 (som är webbis med 1) har tyckt till och “lagt sig i”, men denne är fortfarande mycket populär hos 1. JAG är inte populär hos 1, 1 tycker att jag inte ska lägga mig i om jag är 1’s vän. Varför får andra vänner lägga sig i? Är det för att jag är vän med båda sidorna??
Jag måste väl ha rätten att välja mina vänner oavsett om de i sin tur inte tål varann?
Har även blivit ständigt påmind att 1 och 4 är står för rakhet och ärlighet så jag antar nu att det jag skriver inte är ett problem då jag skriver detta öppet och inte är skitsnack utan hur jag upplevt detta.
Skitsnack är för mig när man säger något om någon som inte är sanna, men detta är MIN sanning!
Och som 1 var mycket noga att påpeka för mig, Nu vet man ju iallafall vem som är ens vänner trots att jag försöker att inte välja sida. Trots att jag är ärlig och inte säger saker jag inte kan stå för. Jag står för allt jag skriver vare sig det är här eller i någon annans blog/gästbok. Tydligen så var detta med ärlighet och rakhet inte så himla viktigt trots allt.
Visst, jag kanske har lagt mig i, men vem bestämmer när jag får och inte får göra det? Vem är chef över nätet som säger att om jag trycker på publicera så snackar jag skit? Varför måste jag rätta mig efter vad några personer tycker? Har vi inte yttrandefrihet eller är det bara så att en person får tycka och tänka och sen ska vi alla andra tycka lika för annars är det skitsnack? Och om andra skriver så drar de upp och rör runt i soppan…
Detta är min blogg, jag som skriver, jag som tycker, jag som har min åsikt. Men allt detta är mitt, inte ditt och detta är inte din sanning, inte hur Du upplevt det. Kanske vänder många mig ryggen nu, men ärligt talat så är jag glad i såfall. För då vet man var man har varandra och det är skönt att veta tycker jag.
Jag vill inte vara älskad av alla, det är inte därför jag skriver dagbok. Jag skriver för min skull och vill några läsa och kommentera, så helt okej, annars kunde jag ju lika gärna skriva i en pappersbok här hemma.
Om jag skriver om något som berört mig för en vecka sen eller 100 år sen spelar ingen roll för mig.
Till sist:
Jag tror (återigen, JAAAAAG) att skulle jag säga att alla har behandlat 1 & 4 illa så skulle 1 & 4 inte alls tycka att jag la mig i… men det är vad JAAAAG tror!
Ett förtydligande: JAAAAG är inte DU