Ljus i mörkret

Jag skulle ha bloggat tidigare, men jag hann inte för det blev strömavbrott.
Snacka hur beroende man är av elen… snacka om rastlös man blir när datorn inte funkar.

Iallafall, så ville jag bara säga att Bibic är mycket piggare idag. Han har hoppat och studsat och lekt som en tok. Han är som han brukar, men lite slöare. Vi vet att en dag kommer han att lämna oss, eftersom att han har den här sjukdomen. Men det är inte riktigt dags ännu.

Har även forskat lite i deras stamtavlor och har kommit fram till att farmorsmor och mormorsfar är släkt med en av syrrans katter, vars syskon dog av just njursvikt. Syrrans katt togs ur avel pga för höga njurvärden. (Vilket de upptäckte efter hennes första kull). Även morfarsfar dog i njursvikt, samt en massa andra katter även det dött i njursvikt. Så det blir till att testa de andra fröknarna vi har, samt byta ut fodret mot det som är rekommenderat av veterinärer.

Tack igen för alla tankar och kramar, jag sparar dem till senare.

Sista tiden?

Ikväll är jag låg, det börjar så sakteliga smälta att han är sjuk.
Tidigare så låg vi på sängen och han låg emellan oss. Då kom de andra katterna. En i taget gick de fram. Wea slickade på hans tass och tittade på honom i ca 30 sekunder och sen gick hon, sen kom Spynke och gjorde samma sak. Candy satt en bit bort och tittade, men sen klev även hon fram och gjorde samma sak.

Exakt så gjorde de med Smirnoff, när han var sjuk och skulle dö. De vet, jag är övertygad om det. De är så medvetna om vad som är på gång, vad som ska hända. Själv ser han så ledsen ut, han ligger mest och tittar, eller sover, när han inte går iväg för att dricka.

Hans mage är svullen (precis som Right-Eyes var i slutet) och han är gasig, fiser och har diarré. Kissar gör han, men ytterst lite. Sväljer mycket, så jag gissar att han mår illa.

Ärligt talat så blir jag förvånad om han överlever helgen, så illa ser det ut just nu. Så alla ni som har djur. Krama om dem, pussa dem och låt dem veta hur mycket ni älskar dem. Det ska jag göra.

Även om jag vet att han har levt ett gott liv, han är så älskad av alla. En riktig charmknutte, charmar allt och alla. Jag vet att han har stormtrivts med oss och vi är så glada för den tid vi har fått med honom, men det är jobbigt nu. Det är en stor sorg att mista honom. Vi älskar honom så himla mycket.

Jag vet att jag har en hel drös med mail jag borde svara på, men jag tar det i sinom tid. Nu har jag viktigare saker att hantera, jag hoppas att ni förstår.

(Besöket på skolan/förskolan gick jättebra, de kommer att få det superbra där! Trevlig och samarbetsvillig personal och stora lokaler.)

Tusen tack!

Tack alla snälla för kommentarerna om Bibic. *kram*
Jag har lite svårt att smälta det, kan inte fatta det riktigt. Han ser ju inte sjuk ut, mer än att han visar symtom. Tar man fram vippan blir han en bebis och far som en tok på jakt efter den. Han är dock tröttare än vanligt och sover mycket, vilket var ett symtom i sig. Vi tycker att det skulle i såfall vara skönare för både oss och honom om han bara somnar in en dag.
Men som sagt, det är svårt att ta in att han är sjuk när han ser så frisk ut.

Angående utmaningen så har jag uppdaterat inlägget så alla kan se vem det är menat till.

Idag ska vi iväg och besöka Jasmine och Malvas nya skola respektive förskola. Återkommer om hur det gick.

2005 = skitår!

Jag har nu förstått att det här året är ett jäkla skitår. Det skulle inte fått finnas alls!
Det som ekar i mitt huvud är VARFÖR?! Fan vad jag hatar det här! Jag undrar vad jag gjort för fel. Det är inte rättvist!!

I början av det här året fick vi låta vår älskade Right-Eye fara till katthimlen pga hon hade njursvikt. Nu är det dags igen.
Men saken är att nu vet vi inte när, bara att. Idag hade vi tid hos veterinären med Bibic, Right-Eyes bror, för att han har magrat kraftigt på bara några veckor och dricker väldigt mycket. Testerna bekräftade vad vi redan visste, men inte ville ta in. Han har också njursvikt.
Tur i oturen (om man nu kan säga så då man vet att han kommer att lämna oss) är att han fick diagnosen nu och inte för sent. Vi ska prova olika sorters mat. Men jag blir så himla ledsen. Varför drabbar det oss?