Sakta men säkert

Nu har jag ätit min medicin i nästan 3 veckor och märker redan skillnad i mitt mående. Både positivt och negativt, precis som det ska vara i början.
Jag mår bättre, mycket bättre än på länge. Magen funkar som den ska (peppar peppar). Antagligen var jag så dålig psykiskt att jag inte fattade det själv tills magen sa ifrån. Men som sagt, det kapitlet är mycket bättre nu.

Däremot är jag otroligt rastlös… har aldrig varit så rastlös i mitt liv tror jag. Det är på grund av Cipralexen, läste det i bipacksedeln. Men det ska tydligen gå över efter några veckor. Tar jag en Stesolid så lugnar jag ner mig lite grann. Men gud, det är hemskt. Hela jag blir helt rastlös, eller ja, kroppen. Klarar inte att sitta låga stunder utan måste gå och gå och gå… och sen blir jag rastlös för att jag går. Restless legs, det är mitt andra namn. Är ju numera inte Sanna Fiolsträng iallafall.

Får ibland ångestattacker, också precis som det ska vara i början, så jag är inte så värst oroad även om det är jobbigt när det händer.
Jag tar mig en vanlig runda varje dag bara för att jag ska komma ut och vara lite social… typ en tur till ICA eller så. I förra veckan var jag med en vän på stan. Tar små små steg framåt. För jag vill ju må bra igen. Och övning ger färdighet.

Och så har jag fått tid till kuratorn också. Nästa vecka ska jag dit.

Läkarbesök

Idag var det då dags för det inplanerade läkarbesöket. Var otroligt rastlös och nojjig igår, hade som sagt huvudvärk och det sista jag sa till Erik innan jag somnade var:

”Jag sätter 100 spänn på att det är ångest.”

Nu är jag då hemma från läkaren.

När jag kom in så såg jag att det var samma läkare som jag träffat tidigare (han som var så braaa!) och han beklagade sig över vårdcentralen och sa att det var dumt gjort av sköterskorna, som skickat mig till honom eftersom att han ska sluta på fredag. Vilket innebär att jag ska få ytterligare en ny. Fan. Jag hade gärna fortsatt att ha haft honom.

Han berättar alltid utförligt vad han ska göra, vilka prover som ska tas och varför, vad han tror, frågar mig vad jag tror och framför allt… han LYSSNAR!
Men nu (senare) ska jag alltså få en ny. Igen. Suck. 🙁

Nåväl, vi diskuterade mina problem och som han sa är det ju en hel del så vi måste börja från ett håll och beta av saker efter vägen. Han klämde och kände på magen, som gjorde lite ont på en del ställen. Lyssnade på hjärta och lungor. Tog blodtryck (130/75 tror jag det var). Hjärtat slog extraslag, vilket han hörde för jag var så nervös. 😉 Frågade mig vad jag tror att min ångest beror på och jag berättade vad jag tror, det är ju som sagt känt sedan tidigare att jag har ångest…
Att magen är som den är kan mycket väl bero på ångest, eller att kroppen säger ifrån (eftersom att jag faktiskt inte mår något vidare i min ångest) eller så beror det på något helt annat.

Han skickade remiss till kurator, som han tyckte att jag var i stort behov av (vilket jag ärligt erkänner att jag är) samt remiss till psykmottagningen som har någon KBT-terapi. Och som jag nojjat över… så tog han bort min Xanor! 😉

Istället gav han mig ny medicin; 1 tablett Cipralex 10mg (ska börja med 5mg i en vecka och sen öka), Stesolid 5mg (får ta 1-2 vid behov) samt Primperan 10mg mot illamående (får ta 1-4st 3 gånger per dag)

Skickade mig till labb och där fick jag kolla blodsocker (4,7), lämna 8 rör med blod, urinprov, och med mig hem fick jag avföringsprov som jag ska lämna in i nästa vecka.

Så. Nu känns det faktiskt ganska okej.
Dock vet jag ju sen tidigare att ångesten kan öka något överjävligt under insättningsperioden, men please bare with me… ok?