Etikett: rastlös

Påsklov

- Susanna

Jag som brukar tycka att veckorna bara flyger fram, vilket de gör… men nu. Ugh, vilken seeeeg vecka. Ledig och börjar bli så otroligt rastlös.

Måndag till onsdag denna vecka, var det tänkt att M skulle åka till korttids. Så blev det inte. I söndags började hon bli hängig, så jag har tagit hand om ett 40 gradigt barn. Naturligtvis fick hon Alvedon och hon hinkade te och sov, sov och sov… men trots Alvedon i kroppen sjönk inte febern mer än till 38,7. Idag är hon feberfri iallafall,  vilket märks…

Jag har dock roat mig i två dagar. Hårprojekt.
Har blekt, blekt igen, tonat och tonat igen. Nu är det nästan som jag ville ha det. Tog LITE för mycket rosa (trodde inte det skulle fästa på orange/grönt hår… läste efteråt att lila hår blir grönt av blekning ;)) men det lägger sig väl så småningom. 😀

Resultatet då? Ja det får jag inte visa av nån anledning. WP vägrar att låta mig ladda upp bild, men det kanske kommer senare…

Så här blev det:
image

Men som sagt. Det blev ju lite lila iallafall. Nästa gång tänkte jag prova blått… mörkblått. 🙂

Sakta men säkert

- Susanna 1 Comment

Nu har jag ätit min medicin i nästan 3 veckor och märker redan skillnad i mitt mående. Både positivt och negativt, precis som det ska vara i början.
Jag mår bättre, mycket bättre än på länge. Magen funkar som den ska (peppar peppar). Antagligen var jag så dålig psykiskt att jag inte fattade det själv tills magen sa ifrån. Men som sagt, det kapitlet är mycket bättre nu.

Däremot är jag otroligt rastlös… har aldrig varit så rastlös i mitt liv tror jag. Det är på grund av Cipralexen, läste det i bipacksedeln. Men det ska tydligen gå över efter några veckor. Tar jag en Stesolid så lugnar jag ner mig lite grann. Men gud, det är hemskt. Hela jag blir helt rastlös, eller ja, kroppen. Klarar inte att sitta låga stunder utan måste gå och gå och gå… och sen blir jag rastlös för att jag går. Restless legs, det är mitt andra namn. Är ju numera inte Sanna Fiolsträng iallafall.

Får ibland ångestattacker, också precis som det ska vara i början, så jag är inte så värst oroad även om det är jobbigt när det händer.
Jag tar mig en vanlig runda varje dag bara för att jag ska komma ut och vara lite social… typ en tur till ICA eller så. I förra veckan var jag med en vän på stan. Tar små små steg framåt. För jag vill ju må bra igen. Och övning ger färdighet.

Och så har jag fått tid till kuratorn också. Nästa vecka ska jag dit.