Igår eller idag

Nu är klockan 05:30 och jag tror att jag ska krypa i säng. Jag har ju inte vänt på dygnet alls… 😉
Hittade Theme Hospital och fastnade framför datorn. Men det gör inget, tappade bort Ove nånstans där under natten. Idag (igår) har jag till och med tagit mig ut till Marieberg med buss – även om det var jobbigt. Sa jag föressten att jag börjat knapra de där eländiga trötthetspillren igen. Det gick i 3½ månad utan, sen brakade jag igen.

Har ingen koll på vilken dag det är eller nåt. Är nada intresserad av något. Förutom min älskade Sims-skiva… *snyftar och snorar*

Posted in Okategoriserade - Tagged

Gaaaah!

Så vad händer härnäst?

Äldsta dottern (7 år) ”råkar” (själv ser hon bara frågande ut fastän det är hon som spelat de senaste månaderna) spräcka min Sims-skiva. Orginalet dessutom!! Tur i oturen för henne, den går att spela med dock inte att installera med. Så jag sitter halva natten och spelar för att sedan återuppta spelandet precis just nu.

GISSA vad som har hänt under de timmar som jag ägnat mig åt annat?
Jo, YNGSTA dottern (snart 4) har lekt ”hur-man-gör-så-att-skivan-åker-ut-och-in-utan-att-trycka-på-knappen- och istället-bänder-upp-med andra-föremål”-leken med cd-spelaren så hela skivan är i mikropartiklar… och för spelarens del är det dags att åka upp till datahimlen.
*böööölar*

Min sims-skiva finns inte mer!! Och jag som byggde ett så flott hus inatt och kom så långt! Och jag som var ordentlig och till och med köpte spelet! *bölar ännu mer*

Hur kan sådana där små människor som en del kallar barn, vara så goa och mysiga ena stunden och jävliga i nästa?

Posted in Okategoriserade - Tagged

Nu är det inställt!

Och alla vederbörande är informerade.

Jag vill bara tala om att jag ställer härmed in min födelsedag i år för återigen har kroppen sagt ifrån.
Först trodde jag att det bara var en vanlig maginfektion, men nu när magen mår bättre mår jag personligen skit.

Jag orkar inte med den press som jag har på mig längre, det går inte mer. Jag klarar inte av mig själv, jag klarar knappt av att leva med mig själv när jag mår som jag gör. Det finns bara en person som förstår hur det känns och denna person känner ni alla till.

Ring inte hit, vill ni något så svarar jag eventuellt på mail och jag kommer att höra av mig när jag är redo.
Snälla acceptera det!

Syster 2, Du får avboka det inplanerade på kolonin.


Jag vet vad det beror på och därför måste jag avskärma er alla från mig så att alla blir utanför, trots att det egentligen handlar om rädslan över att konfrontera en enda person. Men när det har gått så långt som det nu har gjort, som att jag räknat ut hur många lugnande jag har kvar och hur många jag kan ta i ett svep är det nog dags att ni backar en bra bit.

Kalla det gärna en 30-årskris. Jag kallar det en livskris då för mig livet inte känns värt ens att leva.
Låt mig vara så kanske jag kravlar mig upp igen.


Spendera inte ett öre på mig, jag är inte värd det.

”Det går ej att rymma från denna tomhet
Då återfinns inget mer än ändlösa korridorer
Livet sjunker sakta ned i fördärvets hav
Ett bottenlöst hav av ångest”

Rädda mig någon!

Jag bara faller och faller ner i det där djupa svarta. Det finns ingen botten verkar det som. Tankarna i mitt huvud är svartare än på mycket länge och jag vet inte hur länge jag orkar…

Jag vet varför jag mår som jag gör men det hjälper inte för det är inte mig jag det handlar om, utan det är honom. Hur kul kan det vara att inte få lov att vara med och fira sin dotters födelsedag? Inte för att han vet att han inte får, men han vet att han inte är välkommen. Varför tar jag på mig skulden för hans agerande? Jag blir så trött! Beter han sig illa, så mår jag dåligt. Kanske gör han det med, men det går inte ut över mitt liv. Nej, jag är så jävla bra på att ta allas jävla skit!

Jag är så arg! Så fly förbannande arg så jag skulle vilja slå någon på käften. Säger jag som aldrig slagit någon i hela mitt liv. Man kan ju skylla på värmen också, men ju mer jag tänker på den stundande födelsedagen så kokar jag. Jag tror att jag skippar hela alltihop i år, för jag kommer ändå aldrig palla med det. Det är ju kalasbra att ångesten kryper sig på flera veckor i förväg. Men jag känner det i hela kroppen, jag klarar inte av att ha ett ”kalas” när jag vet att han eventuellt kommer att dyka upp – inbjuden eller ej.

Jag är så full i dynga just nu så hälften vore nog. Jag klarar inte av det här. Det går inte mer.

Hur fan slutar man att bry sig så jävla mycket?!

Del 2 i swappingvärlden

Så vad hände sen?
Jo, jag försökte maila listan min version av händelsen samt förklara precis som jag skrev här nedan… vad händer? Mina mail går inte fram! Inte alla iallafall, inte det mailet trots att jag mailat två gånger…

Idag fick jag ett meddelande att ägarinnan nedgraderat mig till member, fastän jag inte gjort något fel. Hon tog även bort den swap som jag hade hand om. Det var i och för sig helt okej, men sen raderade hon all min information, för andra swappar, vilka jag, med hennes tillåtelse fyllt i igen igår kväll!
Ursäkta mig, men då brast det. Nöjet att se mig gå fick de, men inte nöjet att kasta ut mig för något jag inte gjort.

Förstår nu varför gruppen har det rykte den har…

Appropå ”angla” swappar.
Angla kommer från ”angel” vilket betyder att om din partner struntar i att skicka till dig hoppar en annan person in och skickar i stället. Hon är då en ”ängel”. 🙂