Jag bara faller och faller ner i det där djupa svarta. Det finns ingen botten verkar det som. Tankarna i mitt huvud är svartare än på mycket länge och jag vet inte hur länge jag orkar…
Jag vet varför jag mår som jag gör men det hjälper inte för det är inte mig jag det handlar om, utan det är honom. Hur kul kan det vara att inte få lov att vara med och fira sin dotters födelsedag? Inte för att han vet att han inte får, men han vet att han inte är välkommen. Varför tar jag på mig skulden för hans agerande? Jag blir så trött! Beter han sig illa, så mår jag dåligt. Kanske gör han det med, men det går inte ut över mitt liv. Nej, jag är så jävla bra på att ta allas jävla skit!
Jag är så arg! Så fly förbannande arg så jag skulle vilja slå någon på käften. Säger jag som aldrig slagit någon i hela mitt liv. Man kan ju skylla på värmen också, men ju mer jag tänker på den stundande födelsedagen så kokar jag. Jag tror att jag skippar hela alltihop i år, för jag kommer ändå aldrig palla med det. Det är ju kalasbra att ångesten kryper sig på flera veckor i förväg. Men jag känner det i hela kroppen, jag klarar inte av att ha ett ”kalas” när jag vet att han eventuellt kommer att dyka upp – inbjuden eller ej.
Jag är så full i dynga just nu så hälften vore nog. Jag klarar inte av det här. Det går inte mer.
Hur fan slutar man att bry sig så jävla mycket?!
Det är inte dig det är fel på. Det är inte du som ska ha dåligt samvete. Du har gjort vad du måste för att överleva och det får han bara finna sig i vare sig han fattar varför eller inte.
Åk bort överfödelsedagen och ha kalas med dem du vill fira med någon annanstans. Svampen ska ha trevlig festlokal har jag hört t.ex. Eller åk längre bort.
Dåligt med pengar? Bjud dina kära på en picknick på hemligt ställe.
Jag vet hur det är att ha dåligt samvete utan anledning. Men jag vet också hur jobbigt det är att gå runt och hysa agg mot någon man borde älska.
Kram på dig gumman och försök titta uppåt. Kom ihåg att det inte alls var längesedan du fullkomligt strålade av livsglädje. Minns det och bara det kan bära dig genom ångesten.
Kram igen…
och du vet var jag finns
Hmm, nu har jag i och för sig ingen aning om vad du pratar om, men det här låter som någonting jag brukar skriva inför mina födelsedagar. Jag kan liksom inte låta bli att ’fira’ den med mamma, fastän jag vet att hon alltid kommer att förstöra den och göra så att allting handlar om henne. 🙁 Det går nog inte att sluta att bry sig, att du bryr dig tyder bara på att du är en bra människa som får betala det priset 🙂 det är vad jag brukar säga till mig själv 😉
hehe, ok, såg precis hello kitty-brödrosten på din önskelista, och den fick sannerligen mig att skratta 😛
Hej!
jag håller med Gocka, att du kanske ska försöka avlägsna dig från den negativa situationen.
Jag vet precis hur du känner. När min pappa gör något sjukt mot mig, så blir jag ledsen, arg, och jag går runt och mår dåligt medans han springer på som vanligt.
Sen blir man arg att man har en pappa som gör så mot en…varför har andra det så bra…varför bryr jag mig etc.
Men vi får göra det bästa av våra situationer, för att VI ska må bra. Det är det som är viktigast. Så om det är att prata om det hela eller ta sig bort från situationen, vilket som, så måste det göras, även om det är svårt. Annars går vi ju under.
Skickar massor av styrka din väg!!!