Min mus är död! Sitter på Eriks dator och skriver för att min mus strejkar idag.
Kanske är ett tecken på att jag inte ska sitta vid datorn, utan göra nytta.

Muspekaren står i ett läge (längst upp) och “darrar”. Det går inte att röra den alls. Och ja, sladden är i.

Jaja, jag ska packa ner det sista nu så vi hörs väl när vi hörs… har inte tid att fixa datorn nu iallafall.

Hehe, titeln på detta inlägg är ett internskämt, om ni undrar.
Har varit och grattat min lillasyrra som fyller 20 år idag! Hon hade gjort smaskiga tårtor som jag åt alldeles för mycket av. Igår var det kalas med, då fyllde nämligen min storasysters dotter två. Så det har blivit en hel del gottigt och gräddigt i flera dagar. För att inte tala om all snabbmat vi tryckt i oss nu när vi inte haft tid att laga mat.
Men asch, det ska jaf promenera bort i höst. Kommer att gå och cykla mycket mer än tidigare eftersom att jag måste följa barnen till skola och dagis.

Mitt huvud har fått vila hela kvällen nu, det är helt underbart. Jasmine stannade nämligen hos mormor för att sova borta några nätter. Men det är så skönt att “bli av med” henne några dagar. Hon pratar sönder mig i mikropartiklar. Hon är bara tyst när hon sover. Kan bli mycket irriterande, jag lovar.
Ibland kör hon tysta leken, men hon förlorar jämt iallafall.
Men det är klart att det är tomt utan henne, men jag behöver få lite lugn och ro omkring mig. Har fått knapra lugnande hela veckan för jag känner mig så stressad och pressad. Inte för att hon är jobbig för övrigt, men ändå.

Nu ska jag slå mig ner i soffan och titta på The 4400 och dricka iskall (och då menar jag ISKALL, eftersom att jag glömde att jag lagt in den i frysen… så det är isbitar i… ) cider (Vildäpple & Fläder) … och självklart slinker det ner några chips till det. Onyttig, det är jag det.

Favorit just nu: Coca Cola Light Lime (prooooooova!!!)

Bara för att jag sa sådär om att ingen ringer mig, ringde både storasyrran och mamma igår. Man kan ju undra om de läst vad jag skrivit.

Idag ska Erik köpa ett hänglås till förrådet och hyra en släpkärra. Vi ska börja med att tömma förrådet. Vi måste ju få plats med all skit som vi har. vagnen måste vi ju sälja. Undrar vem som vill ha en Emmaljunga Minior Classic ‘02 (kombivagn) i toppskick? Jag vill ju liksom inte skänka bort den då den kostade ca 5000:- i nypris, och knappt är använd. Allt är ju med. Lift, myggnät (inbyggt), regnskydd, lufthjul, åkpåse (2003’s årsmodell)…. sen minns jag inte mer vad som är till. Men den är ju superfin, med tanke på att vi knappt använde den eftersom att Malva inte kunde vistas ute pga kyla när hon var bebis, och sen kom ju sommaren och då kunde vi inte vara ute för att det var för varmt för henne. Så den är knappt använd ju. Hur mycket kan jag ta för den?

Sen ska vi göra oss av med hennes gåstol, som vi köpte förra året. En snygg en med en musikpanel som man kan ta på och av, som hon älskar fortfarande. Det gör inte vi, för vi kan alla låtarna utantill vid det här laget.

Nehej, nu ska jag sätta lite fart här. Har en massa tradera-grejor att packa och skicka. Ses senare!

Nu vet jag varför det är så tyst och lungt här. Nästan lite för tyst. Ingen som ringer till mig. *buhuu*
Telefonen är ju överflyttad till nya lägenheten, så dit kan man ringa men ingen svarar. Gissa om man är beroende av telefon? Man kan ju inte ringa på mobilen och bara snacka strunt…

Idag ska jag packa de två sista kartongerna, sen går första lasset imorgon. Jag är inte alls färdig med packandet, men på god väg. Mer än hälften i hemmet ska ju kastas.

Men ännu inga papper från ComHem, så jag gissar att det blir några veckor utan Internet.
Om jag har överlevt så kommer jag såklart tillbaka. Jag fattar inte vad man gjorde innan Internet fanns… jaha… var det då man hade ett liv? Jaaa, så var det nog.

Vaknade imorse med otroliga smärtor i nedre regionen. Hade så ont så jag knappt kunde andas och funderade allvarligt på att ringa 112. Sen gav det sig, och gjorde inte lika ont så då gick jag upp.
Visst gjorde det ont fortfarande, men inte så som det gjort tidigare. Nu började jag må illa istället. Psykiskt tänkte jag och försökte ignorera. Tankar flög genom huvudet. Har jag fått cancer? Varför är det så att man jämt tror det värsta när man får ont?

Jag upptäckte i förrgår, när jag stod lutad mot handfatet att jag hade rejält ont typ i ljumsken (eller nej, men mitt emellan). Försökte klämma och känna och tycker mig ha hittat en svullnad. Cancerknöl såklart, vad skulle det annars vara?

Började söka på nätet. Jag har fått så här ont tidigare, men det var ganska länge sen. (Eller, ja.. iallafall sen jag hade så här ont). Vet att mamma och lillasyster också får djävulskt ont emellanåt. Får mina i samband med ägglossning. Hittade ingenting som stämde, förutom utomkvedshavandeskap, fast det stämmer inte riktigt heller. Men för att helt utesluta det ska jag gravtesta mig ikväll.

Nu gör det inte ont längre, men jag mår lite illa så jag har tagit lugnande. Jag brukar göra det när tankarna snurrar runt och jag får ett lätt tryck över bröstet. Ångesten gör sig påmind så fort man börjar tänka för mycket. Gissa om den gör det när man får ont? :-/