Värk!

När jag vaknade imorse kunde jag knappt ta mig ur sängen. Nu är ju det inte ett så ovanligt problem, eftersom att jag nu har ont i handen och inte kan stödja mig så bra. Vi har vattensäng, så det är liksom inte bara att kliva ur om man säger så, utan man måste liksom ”svinga” upp sig. Idag gick det inte, eller jo, efter mycket och och men. Smärtan var obeskrivlig. Jag har då aldrig i mitt liv haft så ont i kroppen.

Det känns som träningsvärk, fast jag har inte tränat. Från nacke, axlar, rygg, korsrygg, bäcken, höfter, lår (fram & baksida) och knäveck. Nedanför knävecken känns det som vanligt. och ingen värk i armarna eller händerna, bortsett från den vanliga värken i handen (som iofs börjat flytta lite på sig till tummen). Men jag förstår inte. Jag har inte legat illa under natten; ibland kan man ju ligga konstigt, men oavsett så har ju stelheten försvunnit under dagen. Men inte idag.

Och jag är så himla trött. Trött, trött, trött. Kan somna framför tvn; vilket är OVANLIGT för att vara jag. Somnar före barnen en fredagskväll liksom, hur rolig är man på en skala? Jag skulle inte klaga om jag hade varit fysiskt aktiv eller sjuk, eller utmattad av någon anledning, men det finns ju ingen anledning. Jag har ju inte gjort något.

Jag blir så jäkla less på att ha denna ständiga värk. Oavsett var den sitter!

Hade jag haft feber, varit lite småförkyld så hade jag ju iallafall kunnat misstänka influensa; men nej. Ingen feber här inte. Och ingen förkylning i sikte heller. Inte för att jag vill bli sjuk, men det hade ju varit en logisk förklaring.

Depression nästa?

Så nu är det tydligen dags igen eller så håller jag på att få en stroke eller något. Symtomen är samma som tidigare fast nu i mer aggressiv form, eller vad jag ska säga.
De senaste dagarna har jag haft migrän med aura ca 3-4 gånger per dag. Det är ANINGENS påfrestande!! Kanske är det utlöst av mina mediciner mot ledvärken – ja, jag vet inte. Men slutar jag med den ena får jag ju ont på något annat ställe. Fast det här är ju ett numera klassiskt symtom för mig på hösten, så är det väl en form av depression.

Nog för att jag inte känner mig deprimerad. Dock känner jag ingen större lust för någonting överhuvudtaget, så det är väl normalt för att vara jag. Sen har det ju hänt lite saker som kanske har fått mig bli sån här. Som jag tidigare skrivit så har jag ingen ork att göra saker, och när jag väl har det så har jag antingen enorm ledvärk eller mår fruktansvärt illa + magproblem. Inte konstigt att man blir deprimerad iofs, när man är så hindrad från att leva normalt. Eller ja, vad fan är normalt… till och med jag har glömt hur det en gång var…

Har ju som sagt försökt att ta upp alla mina symtom för diskussion hos läkaren, men där är jag bara stämplad som ”kvinna med ångesproblematik”, så det finns inte mycket hjälp att få tydligen. Även om till exempel ledvärk inte är något ångestsymtom… men men… Man kanske kan säga att jag har gett upp hoppet för läkarfolk. Har googlat som en galning utan att hitta mycket information om vad som egentligen som är fel…. men med tanke på att detta tydligen är återkommande för mig under åren, dock att det är som värst under höst/vinter, så är det nog inget allvarligt i allafall. Inget dödligt i allafall förhoppningsvis, för jag ser mig inte som deprimerad eftersom att jag inte vill dö, men å andra sidan har jag en del saker som jag grubblar på, vissa saker som jag måste göra (som jag hela tiden skjuter upp för att jag inte orkar), vissa saker som jag inte vet hur jag ska lösa..osv osv… den onda cirkeln är på besök.

Eller finns det ett samband med att han ringde från ingenstans en natt för ett tag sen? På ett sätt känns det logiskt, men på ett annat så känns det ologiskt. Jag trodde ju att jag var ”frisk” från det där, och jag har faktiskt inte ägnat många tankar åt det heller. Kanske mitt undermedvetna har? Iallafall, så är jag inne i en låg period nu igen.

JFYI (Just For Your Information) – edit, det är fint att man kan stava…

Veterinärbesök

Såklart det vände. Skrämselkatten Bibic har gjort det förr och gör det igen. Nog för att han fortfarande sover en hel del, men han är piggare och är uppe och härjar emellanåt. Är intresserad och leker lite med vippan. Han fick en ruskig diarré här ett tag men det är fint och fast igen. Han sitter i fönstret och spanar på fåglar, äter och mår bra. Att han sover är ju iofs inget ovanligt, han är ju trots allt 10 år gammal – och kastrerad. 😉

Var ju som sagt inne på en koll med Gurkan och allt var så normalt så. Veterinären tyckte att han var i jättefin form, jag som tycker att han är mager, men han såg ut som han skulle, men troligtvis tycker jag att han ser mager ut för att han är så himla lång. Att blinkhinnorna syns är egentligen inget framfall, utan det beror på att hans ögon sitter så och det skulle gå över med tiden för de är ännu inte pigmenterade… eller nåt sånt. 😉 Blinkhinnorna alltså.

Och så passade vi på att kontrollera kulor; man ska ju göra det vid 6 månader annars och jodå, det finns två stycken där. 😉 Fast nu kom jag ju på att jag glömde bort att be dem fylla i det i stamtavlan… Jaja, så kan det gå. Får göra det hos nån drop-in veterinär senare. Nu är de ju på plats iallafall och han har börjat visa lite tendenser. Han brukar öva på Musen, vilket inte alltid är så populärt… Det ser rätt roligt ut eftersom att Musen är så pass mycket större än honom så han brukar dingla med benen när han har huggit tag i hennes nacke. 😉 Ska försöka ta en bild när jag får chansen.

Men som veterinären sa; det är en glad fredag.

2009 = Skitår?

Nu börjar det sakta men säkert gå utför. Han har ännu inte ont men han sover hela tiden. Jag visste att den här tiden skulle komma och vad passar väl bättre än detta år? Jag menar, jag har ju förlorat 2 älskade familjemedlemmar redan under 2009, så varför inte en till? *ironisk* Nu är det ju inte så att jag inte varit varnad, det har jag och när man tittar på honom så får man tanken att man borde göra något, vad som helst… men det är ju försent. Det var ju för sent redan för 4 år sedan så det bästa man kan göra är att ta hand om honom den lilla tid han har kvar. Min lilla chokladbit. Han kommer att bli så saknad.

Om det inte vänder, han har ju skrämts förut, så får han följa med till veterinären på fredag. Han har ju som sagt inte ont, och även om han inte får det så är han värd ett fint avslut.

Knäpp katt

Apropå torrfodret, så äter han numera det ”naturellt”… men inte som vanliga normala katter… Man kan absolut inte äta torrfoder ur en skål eller om det serveras på en tallrik, det går inte för det är superäckligt. Däremot om man lägger dem lösa på bordet eller golvet så går det alldeles ypperligt att äta dem. Så nu måste man alltså övervaka matningen/ätningen, eftersom att han inte äter annars… Han är totalt knäpp, jag säger ju det!! Men nu får vi hoppas att han ökar lite mer i vikt, för han går bara upp ca 100 gram i veckan. Kanske är det lagom? Själv tycker jag att han är lite tunn över ryggen, men han växer ju som sagt så det knakar.

Annars så längtar jag (som många andra) till helgen, längtar efter lite qualitytime med en person jag tycker mycket om. Mer än så säger jag inte. 😛