Så var vi där igen

Det där om att livet inte är rättvist.
Men jag var redan inställd på svaret, det behövs inte tas några prover alls. Symtomen är klockrena.
I söndags kissade Wea (honkatten) blodblandat och var hängig, igår mådde hon perfekt och var som hon brukar. Idag var hon lite hängigare igen så vi tog henne till en drop-in veterinär som konstaterade det vi redan visste. Njursvikt så det skriker om det. Som sagt, jag är inte förvånad då det är hon som är mamma till de andra katterna som gått bort just pga detta.
Visst är det tråkigt och veterinären kunde inte lova hur lång tid hon har, men att hon var alldeles för frisk för att tas bort i dagsläget. Hon är som hon brukar: busig, kelig, äter och dricker, men hon är trött… men så är hon snart 9 år också.
Ett liv utan henne är för mig otänkbart, men inget djur lever för evigt och jag får vara tacksam för alla dagar jag har haft och kommer att få med henne.

1 comment

Comments are closed.