Så tog jag modet till mig och ringde min psykolog, för att fråga om råd och hon sa att hon inte kunde hjälpa mig utan hänvisade till sköterskorna. Så jag ringde dit och de talade om för mig att det är helt normalt att må som jag gör. Det är bara biverkningar och de går över om några veckor… *gråter*

Så jag ringde psykmott för att fråga dem om råd och sköterskan där sa att det inte alls var okej att må som jag gör och om jag fortsätter att må så här så bör jag söka akut hjälp, så det är väl vad jag får göra. Men jag vågar inte!
Hon tyckte att det lät som om jag har generaliserade ångestsyndrom, eftersom att jag inte vågar gå ut utan folk jag litar på.
Dessutom sa hon att jag helst vara tablettfri tills jag ska börja min terapi, så isåfall är det bara att stå ut, eftersom att jag ska påbörja den den 18:e.

Jag tror inte att jag behöver säga alla svärord som cirkulerar i mitt huvud just nu. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag är totalt hopplös… Hon på psyk sa att Xanor lindrar för stunden, men inte under hela dagen. Vilket förklarar varför jag mår som jag gör, eftersom att timmarna efter att jag tagit dem så mår jag hyfsat, men efter ytterligare så smyger sig ångesten på och klubbar ner en bakifrån.

Förbannadejävlapissångesthelveteskit!!!!!!!!

Tack för alla gulliga email och kommentarer.

Åhh, jag är så trött på detta nu. Jag mår så illa precis hela tiden! *urk*
Det är jättebra när man har spyfobi och allt, men alltså, jag har fått nog. Jag pallar inte med detta mer. Imorse kändes det ganska okej, men nu… Jag är tillbaka på ruta ett.

Jag mår illa om jag inte äter, jag mår illa om jag äter, jag mår illa om jag äter pyttelite och ofta… det spelar ingen roll hur jag bär mig åt – jag mår illa iallafall. Detta har pågått i någon vecka (igen) nu. Jag står inte uuuuut!

Det känns precis som att nu, nu kommer jag att spy ner hela tangentbordet och allt… men sen lugnar det sig. Konstant. 24 timmar om dygnet. Men tar jag inte dessa tabletter så blir jag jätteorolig och nojjig för allt. SÅ trött på detta. Vad är det för fel på mig?! Och trött… jag är så trött jämt!
Gud vad roligt det är med biverkningar… Vad rolig man känner sig, trött, irriterad, sur och illamående. Så man kan aldrig hitta på något roligt att göra, för nej då är jag illamående. Lägger mig ner och dör snart.

Som om det inte var nog med elände har Malva kommit i första trotsen… Nån som vill ha?!

Tandfén var nyss här och trollade så att Jasmines allra första tappade tand blev till en guldpeng. Det ni!
Hon var så stolt när hon tappade den. Det hände hos en kompis, så hon sprang hem med tanden och beordrade mig att lägga den i ett glas med vatten så tandfén kunde hitta den. Ska bli skoj och se hennes min imorgon bitti… och gissa vad hon ska skryta på dagis.