*svärord*

Så tog jag modet till mig och ringde min psykolog, för att fråga om råd och hon sa att hon inte kunde hjälpa mig utan hänvisade till sköterskorna. Så jag ringde dit och de talade om för mig att det är helt normalt att må som jag gör. Det är bara biverkningar och de går över om några veckor… *gråter*

Så jag ringde psykmott för att fråga dem om råd och sköterskan där sa att det inte alls var okej att må som jag gör och om jag fortsätter att må så här så bör jag söka akut hjälp, så det är väl vad jag får göra. Men jag vågar inte!
Hon tyckte att det lät som om jag har generaliserade ångestsyndrom, eftersom att jag inte vågar gå ut utan folk jag litar på.
Dessutom sa hon att jag helst vara tablettfri tills jag ska börja min terapi, så isåfall är det bara att stå ut, eftersom att jag ska påbörja den den 18:e.

Jag tror inte att jag behöver säga alla svärord som cirkulerar i mitt huvud just nu. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag är totalt hopplös… Hon på psyk sa att Xanor lindrar för stunden, men inte under hela dagen. Vilket förklarar varför jag mår som jag gör, eftersom att timmarna efter att jag tagit dem så mår jag hyfsat, men efter ytterligare så smyger sig ångesten på och klubbar ner en bakifrån.

Förbannadejävlapissångesthelveteskit!!!!!!!!