Jag har funderat på dessa “Nanny”-program som är så populära. Jag tycker att det är kul att se dem, och kan inte förstå att föräldrar låter sina barn bete sig på de vis som de gör. Jag tycker inte att jag är någon sträng förälder, snarare tvärtom, men mina barn skulle aldrig drömma om att göra så. De skulle de inte våga göra.
Jag skulle aldrig göra mina barn illa på något sätt, men de är uppväxta med att respekt är något självklart och jag vet inte hur jag har gjort för att få dem så snälla, som folk säger att de är. Det är en sån där självklar grej som bara finns där.
Jag skulle aldrig tolerera att mitt barn spottade efter mig, som ett exempel.

En del tycker nog att jag är för slapphänt, speciellt med min äldsta flicka, eftersom att jag låtit henne göra saker som andra i hennes ålder inte fått. Iallafall tidigare i hennes liv.
Hon är väldigt självständig och har ett stort självförtroende. Hon har många vänner och många ser upp till henne. Personalen på dagis säger att de andra barnen tävlar om att få leka med henne, men hon väljer förstås själv. Hon tar konflikten när den kommer och går inte undan. Hon går emellan om två bråkar och redovisar vad som hänt och varför. Hon har koll på läget helt enkelt.
Samtidigt är hon sårbar, mjuk och gosig. Hon är kärleksfull, omtänksam och snäll. Hon behöver mycket kärlek och ser till att få den. Hon är älskad av så många och det är hon fullt medveten om.

Nu menar jag inte att hon alltid är en ängel, för det är hon absolut inte! Men nog tycker jag att jag har lyckats lära henne vad man gör och inte gör, vad som är rätt och fel, samt vilka konsekvenserna blir om man beter sig illa.