Fel på mig?

Jag vet inte vad det är med mig.
Idag efter maten hände det igen. Jag fick en yrselattack, mådde illa och trodde jag skulle svimma. Hjärtat slog i 790, jag var kallsvettig och jag var helt övertygad om att jag skulle kräkas. Jag hade inte ansträngt mig, jag satt i soffan och klippte Malvas naglar… Jag stapplade in i sovrummet och la mig på sängen. Det kändes lite bättre, men hjärtat skenade men lugnade sig efter jag legat och aaaaandats ett tag.
Nu mår jag fortfarande lite illa, men inte så att jag tror att jag ska kräkas.

Förra gången det hände satt vi i soffan och tittade på film. Helt plötsligt började rummet snurra och sen var det igång. Jätteotäckt är det, jag undrar varför det händer egentligen?
Nej, jag är inte med barn! Så det kan vi utesluta.

Nu är jag bara så himla trött, men det har jag varit hela dagen iofs.
Nu ska vi se på OC, hoppas att det är ett bra avsnitt annars kommer jag nog somna i soffan. ;)

Abstinensbesvär

Snacka om att man har ett beroende som inte är av denna världen… och det är det ju inte iofs…den världen tillhör den berömda Internetvärlden. :grin:

I förrgår låg vår server nere igen, som ni förmodligen märkte. Vi vet ju vad felet beror på, men tänk om det kunde gå in i huvudet på vissa… som vår support till exempel. Grejen var den att varje gång den dagliga backupen startade kraschade servern. Backuper är ju väldigt viktiga att ha, men jag kommer att ta egna i framtiden, man vet ju aldrig om vi blir tvugna att skippa att göra dem om servern fortsätter att gå ner.
Stort problem det här, för i och med nertid blir kunderna irriterade och har vi inga backuper om olyckan skulle vara framme blir de om möjligt ännu mer irriterade.
Men det är bara en enda kund som klagat hittills., för vi är mycket noga med att förklara för dem varför servern ligger nere på vårt forum.

Beroende var det ja. Vårt bredband dog förut. Var nere i någon timme (kändes som halva dagen) och jag blev nedringd av grannar som desperat undrade om vi hade något bredband. ;)
Vad handlingsförlamad man blir utan uppkoppling. Jag bara satt här och undrade var i helskotta jag skulle kunna göra under tiden. Lägga patiens… jaha, det var ju roligt (inte). Startar webbläsaren, jaha, nehej det gick ju inte. Trum trum med fingrarna.
Sen när det väl kom igång… satt här och spelade musik med ljudet på (via stereon) så kom ICQ igång på högsta volym…. trodde jag skulle flyga av stolen. :lol:

Nej, nu kom min lillasyster så nu ska jag vara social.

Ovanor

Idag var jag hos sköterskan igen. Vi hade inte så mycket att prata om, men hon maler på om hur jag måste ändra på mitt sätt att leva för att jag ska komma någonvart. Jag vet ju att hon har rätt och som hon sa är det en process, jag är inget hopplöst fall. Skönt att höra. :wink: Jag lovade iallafall att cykla på motionscykeln minst 15 minuter varje dag. Det är ju inte så svårt. Nu är jag iallafall peppad igen, det var jag inte innan jag gick dit.
Hon sa också att vad jag stoppar i mig är mitt val. Ingen tvingar mig att äta chips eller godis. Men frågan är varför jag börjar. Det ska jag fundera över.

Vänskap

Har tänkt mycket på det där med vänskap under helgen.
Jag har inte speciellt många vänner här där jag bor, är inte en sån person som behöver det. Jag har inte heller någon nära vän IRL och det kan jag ärligt säga att jag saknar. Men varje gång jag har försökt, så blir jag utnyttjad. Jag vet inte varför – eller vad det är för fel på mig. Jag träffade en tjej som var precis som jag, och vi är fortfarande vänner, men vi träffas aldrig.

Men jag träffar mina vänner dagligen. Jag hade aldrig trott i min vildaste fantasi att jag skulle träffa på så många underbara människor här på Internet. Här har jag massor med vänner, och några få som jag litar på till 100% som inte dömer mig för hur jag ser ut, vad jag gjort… etc. De gillar mig för den jag ÄR.
Det är skönt att veta när livet börjar bli svart. Att det finns iallafall en person därute som tänker på en. Ville bara säga TACK för att ni finns. Ni har ingen aning om hur mycket det betyder för mig!

Min familj (menar inte sambon och barnen) förstår inte riktigt detta med att man är så öppen och ärlig när man skriver på nätet. Men jag förstår inte den tanken ens. Vad vinner man på att vara oärlig och dessutom, man kan ju inte vara personlig om man inte är ärlig?!
Jag tror att ärlighet varar i längden. Och alla personer på Internet är inga farliga typer heller… som jag blivit varnad för om och om och om igen. Klart jag vet att det finns sådana människor, men det är inga jag känner till.

Jag har under åren fått flera bästa vänner. Jag ser dem som mina bästa vänner för någon gång ska jag träffa dem. Ni vet alla vilka ni är. Ingen nämnd, ingen glömd. ;) Kramisar till er alla!!
Så det där att jag inte har någon IRL vän, spelar ingen roll så länge jag har er.