Så var det ju detta med illamåendet. För att göra det tydligare, så häromnatten så kräktes jag på eget initiativ (dvs stoppade fingrarna i halsen) för att bli av med illamåendet. Det hjälpte ju, för jag mår visserligen illa, men inte så där extremt som det var då. Man kanske får se det positivt. Jag har tappat ca 3 kilo på två dagar, för jag kan inte äta. Alltså, jag är hungrig, för det kurrar i magen, men jag mår illa och vill inte äta. Låter helt sjukt och det är det ju. Men jag försöker att peta i mig lite då och då. En macka här, en banan där. Och så dricker jag ju emellanåt förstås.
Jag undrar vad som är fel, för jag bli ju ledsen. Jag orkar inte leka med barnen. Orkar inte följa med och handla. Orkar inte sitta här och skriva, läsa eller designa. Jag mår ganska hyfsat och sen när jag börjar göra något – då mår jag illa. Jag tror inte att det är något fysiskt utan att det är psykiskt – men vad?
Varför är det så här?
Har funderat över det jag senast skrev i hemligheter, om det kan ha med den känslan att göra?
(Med undantag att ni inte får posta kommentarer om det inlägget här!)
Håller jag på att gå in i väggen, som det så fint heter? Och varför skulle jag göra det?
Vad är det som händer med mig?