Uppbrott

Igår ringde en gammal väl som jag typ aldrig pratar med. Han ville ha tillbaka ett par skivor jag lånade av honom för 8 år sen… *skäms* Men till saken hör att han inte bott här i närheten och jag har kanske träffat honom på stan en eller två gånger på den tiden. Han är en gammal kompis jag hade när jag var “ung och dum” och när vi började stadga oss (låter som om vi är lastgamla) så blev min tjejkompis och han stormförälskade i varann och efter 3 månader flyttade de ihop. 6 månader senare fick hon deras första son. I samband med sonens dop gifte de sig – de var helt perfekta ihop. De bodde här i några år, men sen flyttade de ut på landet, söder om Örebro. De fick ytterligare två pojkar, den yngsta fyller 3 snart.

Nu hade hon visst träffat en annan kille och flyttat med honom ännu längre från stan och han har alltså återvänt tillbaka hit. Tycker synd om honom, han var verkligen nere, men på ett sätt kan jag förstå henne med. Han var hennes första “riktiga” pojkvän och hade inte dejtat alls innan hon träffade honom – så visst, jag kan förstå om man då blir attraherad av någon annan. Man har kanske inte lekt av sig allt då.

Skulle iallafall ta en fika med honom någon dag, vi bor nästan grannar. Tar ca 3 minuter att gå dit där han bor.

Till något helt annat. Idag har det åskat för första gången det här året. Såå mysigt. Älskar åska! Regnet öser ner, men det är helt ok för då växer ju allt och slår ut fortare. Nästan allt står i blom och det är underbart, luktar underbart… och det behövs verkligen här för vi har slut på kattsand… *usch* och måste handla det idag annars storknar jag.