Jag känner mig totalt utkörd.
Stod och plockade in disken i diskmaskinen och helt plötsligt bara jag började storböla. Bara sådär.
Jag pallar inte med mig själv, jag vet inte om jag orkar att leva så här. Allt känns så meningslöst. Allt jag gör är meningslöst! Jag försöker och försöker, men det blir pannkaka av allt. Jag försöker att låta allt ta sin tid, att sluta vara fröken duktig, men det hjälper inte hur egoistisk jag än är. Ångesten finns där jämt!
Jag vaknar stel i hela kroppen, jag spänner mig i sömnen. Det är därför jag mår illa har jag fått veta. För att den dosen jag tar är för liten för att ångesten ska släppa. De jag pratat med är förvånade över att jag inte fått antidepressiv medicin. Xanor tas oftast bara vid behov och tillsammans med antidepp.

Det är tur att jag är feg, för det enda som ekar i mitt huvud är att jag inte orkar och att jag nog borde göra slut på alltihop. Jättekul att till och med vara rädd för sina egna tankar.
Varför skulle det här drabba mig?! Jag undrar vad jag har gjort för ont?!