Lagom svullet finger har vi idag.
Det är såklart inget ”allvarligt”… Det är så jag får ibland. Först var det ju vänster hand, höger hand, höger fot ( och hälsena) och nu vänster pekfinger.
Har lärt mig att leva med det eftersom att vårdcentralen anser att jag inte har ”tillräckligt ont”, hur nu de kan veta hur ont jag faktiskt har. Men men…
(Edit: Redigerade bilden lite 😉 Inte så lätt att veta hur stor den blir när man skickar upp via mobil ;))
Vaknade i morse med en enorm värk i handen (vilket inte är så ovanligt iofs), men även i foten, hälsenan typ… aj aj, kunde knappt stå på benen. Några minuter senare brakade magen ihop med smärtor och akuta toalettbesök. 🙁 Och senare på dagen fick jag knasont i hela kroppen. Precis som förra gången, fast det gör inte fullt så ont som då. Jag fattar inte vad det beror på… jag har inte legat illa. Det vet jag eftersom att jag inte sover så bra… om jag ens somnar på nätterna. Jag är inne i en sån där jobbig period. Jag är skittrött, men kan inte sova. Ligger och vrider och vänder på mig hela tiden och om jag mot förmodan skulle somna så vaknar jag med 5-10 minuters mellanrum. Grubblar för mycket. har en massa saker jag måste göra… Ibland undrar jag hur jag är funtad, eftersom att jag fortsätter att samla på mig ännu mer jobb än vad jag egentligen orkar med. Känner mig sönderstressad. Och ledsen.
Och magen har, som sagt, gått i strejk. Får inte behålla något jag stoppar i mig, det rinner rakt igenom, så det är bara att käka kiselgel igen. Det smakar som krita… för er som undrar. Inte speciellt smaskigt, men det fungerar faktiskt ganska bra. Har fått i mig 1 smörgås och 1dl köttsoppa (buljongen) på två dagar… Känner att det liksom inte är någon vits att äta när kroppen ändå inte hinner ta upp någon näring. När det är så här kan jag lika gärna sitta på toa med min tallrik… så illa är det alltså. Då avstår jag hellre. Men med kiselgelen så blir magen iallafall lite mer stabil, tack och lov.
Ska försöka ta kontakt med vårdcentralen (inte för att jag har så mycket förtroende för dem kvar, bara för att få höra att det inte finns något att göra åt det – och varför inte passa på att göra det när man har råd denna gång?) så snart denna svininfluensahysteri har lagt sig något. Sen vill jag ju egentligen inte gå dit och eventuellt bli smittad av något annat elände, om nu någon sjuk person skulle befinna sig där. Jag vet att jag låter pessimistiskt, men det är inte lätt att vara positiv när livet jävlas hela tiden. Jag är så trött på detta… jag minns inte ens hur det var att må bra. 🙁
Jag ska omformulera mitt tidigare inlägg och skriva ut och ta med till farbror doktorn… nån dag i framtiden.
Tills dess ska jag förbereda mig för något jag tycker är kul, kattutställning i helgen… i Nacka.
Sitter och googlar på alla mina olika symtom och blir faktiskt lite smått mörkrädd. Inte nog med att jag först varit ganska anti mot vaccinering av baconsnuvan, har jag nu tvärvänt. Klart jag ska vaccinera mig. För tänk om… tänk om jag faktiskt själv ÄR i riskgruppen fast ingen läkare vill/har lust att ta mig eller mina symtom på allvar. Jag menar, det är ju inte så att jag inte har försökt… Malva är redan vaccinerad en gång, hon ÄR ju berättigad den eftersom hon ligger inom riskgruppen. Så idag ska vi försöka få till en vaccination…
Nåväl, som en del vet har jag misstänkt ganska länge nu att jag lider av IBS – men då jag inte får komma till läkare och bli undersökt ordentligt så får jag väl försöka luska på egen hand. Enligt mina symtom kan jag ha antingen IBS, Chrons, Ulcerös kolit eller magsår. Eller så är jag ”bara” utbränd. Eller hypokondriker…
Vi kan börja med det ständiga illamåendet. Reumatologen trodde att det berodde på att jag fått biverkningar på Xanor, vilken jag ätit nu i många år. Själv tror jag inte så mycket på den versionen… Men som sagt jag är ju ingen läkare. Kollade sköldkörteln för något år sedan, och har kollat för diabetes. Båda två har jag fått negativa svar på. Mår illa mer eller mindre konstant. Kräks inte, men det känns ibland som jag ska göra det… Kväljningar, klump i halsen och ja, dagligen illamående som inte går över. Äter Postafen och tuggar Calma varje dag. Testade negativt för celiaki (glutenintolerans) förra veckan (hemtest).
Sedan en tid tillbaka, tror det var redan i somras upptäckte jag något konstigt på mina tånaglar. Det ser nästan ut som om jag har dubbla naglar…
Ingen läkare har brytt sig om det heller… fast jag varit orolig över det.
De ser helt vidriga ut – ärligt talat. Jag gissar dock på att det rör sig om någon vitaminbrist, eftersom att jag får mina ”anfall” och inte kan tillgodogöra mig något av det jag äter eller dricker. Har börjat ta extra vitaminer varje dag så jag hoppas att det ska bli bättre. Men om det är sådana där linjer, som det nästan inte finns några artiklar om på svenska, så kan dessa bero på bl a invärtes sjukdomar… så det låter ju inte så kul direkt.
Sen har vi ju magen, det är ett helt kapitel för sig. I perioder är den lugn och stabil. Med perioder menar jag 3-4 dagar… Ibland kan jag äta vad jag vill och må bra, nästa gång jag äter samma sak får jag akut ont i magen och måste springa till toan innan jag knappt har svalt. Andra dagar, är jag istället förstoppad av samma mat. Är gasig som bara den, magen leker åskväder, bullrar och har sig.
Men om någon vill leka doktor eller ge sig på en gissning så kommer mina symtom i en lista:
Jag kan inte säga att jag är fysiskt stressad. Däremot mentalt, vilket kanske beror på min ångestproblematik, men det blir inte bättre. Jag grubblar JÄMT och när jag försöker komma underfund med vad det egentligen beror på så kör jag fast. Jag är som en dator som bara står och tuggar… Jag har ingen direkt tid för återhämtning, om det nu skulle röra sig om stress/utbrändhet eftersom att jag, som sagt, grubblar jämt. Hade det varit fysiskt så hade det varit så mycket lättare. Jag kan ju inte stänga av hjärnan liksom.
Fick dock ett tips på att försöka föra dagbok för att se vad det är som utlöser stressen… så det kommer väl ett par inlägg om det när jag har ork. Det är ju ingen idé att vända sig till vårdcentralen, för jag är ju bara ett hopplöst fall… iallafall känns det så.
Det måste vara jättekul att läsa min blogg. Eller inte. Det enda jag skriver om är värk, värk, värk och ännu mer värk…
Så här kommer ett till.
Jag tror att min mage nu håller på att krascha rejält. Det sjuka är att magen varit ”stabil” sen jag började äta Diklofenak regelbundet, medicinen jag får för min onda hand. Inte för att det hjälper till 100% mot värken, men jag kan leva med det. Eller kunde. Magen som sagt, har varit stabilare än tidigare vilket jag varit glad över.
Nu har jag dock börjat få smärtsamma kramper, frossa, illamåendevallningar varje kväll/natt och det enda jag kan koppla det till är just medicinen.
Så, vad ska jag göra nu då? Det är som att välja mellan pest eller kolera. Ha ont i magen eller ont i handen. Fungera normalt eller inte. Fast i nuläget fungerar ju ingenting – förutom handen när jag går på ”full effekt”.
Kanske ska jag fortsätta med Diklofenak och invänta magsåret? Kanske tar vårdcentralen en på allvar då?
När jag vaknade imorse kunde jag knappt ta mig ur sängen. Nu är ju det inte ett så ovanligt problem, eftersom att jag nu har ont i handen och inte kan stödja mig så bra. Vi har vattensäng, så det är liksom inte bara att kliva ur om man säger så, utan man måste liksom ”svinga” upp sig. Idag gick det inte, eller jo, efter mycket och och men. Smärtan var obeskrivlig. Jag har då aldrig i mitt liv haft så ont i kroppen.
Det känns som träningsvärk, fast jag har inte tränat. Från nacke, axlar, rygg, korsrygg, bäcken, höfter, lår (fram & baksida) och knäveck. Nedanför knävecken känns det som vanligt. och ingen värk i armarna eller händerna, bortsett från den vanliga värken i handen (som iofs börjat flytta lite på sig till tummen). Men jag förstår inte. Jag har inte legat illa under natten; ibland kan man ju ligga konstigt, men oavsett så har ju stelheten försvunnit under dagen. Men inte idag.
Och jag är så himla trött. Trött, trött, trött. Kan somna framför tvn; vilket är OVANLIGT för att vara jag. Somnar före barnen en fredagskväll liksom, hur rolig är man på en skala? Jag skulle inte klaga om jag hade varit fysiskt aktiv eller sjuk, eller utmattad av någon anledning, men det finns ju ingen anledning. Jag har ju inte gjort något.
Jag blir så jäkla less på att ha denna ständiga värk. Oavsett var den sitter!
Hade jag haft feber, varit lite småförkyld så hade jag ju iallafall kunnat misstänka influensa; men nej. Ingen feber här inte. Och ingen förkylning i sikte heller. Inte för att jag vill bli sjuk, men det hade ju varit en logisk förklaring.