Jag tänkte sammanfatta jag med, som både Maria och Mia har gjort. Det verkar roligt. 🙂 Samtidigt kan man ju säga att det här är ett axplock av vad min blogg handlar om.

1999:
Jasmine föds. Får min första kull kattungar (3 tjejer; Calippo, Candy, Confetti (Right-Eye) + 1 kille; Caribic (Bibic)) under mitt stamnamn; S* Fonrims . Förlovar mig med Erik på nyårsafton 1999.

2000:
Bloggade inte, skrev inte heller dagbok så jag har inte en susning. Troligtvis var jag upptagen med en liten Jasmine. 😉 Hon hade däremot en egen hemsida.

2001:
Jasmine önskar sig en lillebror. Jag fyller 25. Smirnoff dör i njursvikt.

2002:
Plussar. Malva föds. Karusellen börjar.

2003:
Malva får sin diagnos. Malva får lunginflammation. Jag opererar bort mina halsmandlar. Ligger inne på barnsjukhuset med Malva pga dum förkylning.

2004:
Har en stöddig 5-åring. Ränner på barnhabiliteringen. Malva får diagnosen astmatisk bronkit. Jag får min första (vad jag minns) panikångestattack. Hanna & jag bygger upp OC-sajten. Får beslut om vårdbidrag efter en tuff period utan pengar. Magproblemen börjar. Jag totalkraschar. Åker på PWS-träff. Har besvär med illamående & ångest + ögonmigrän.

2005:
Nya året börjar inte bra. Den 2/1 går Right-Eye över regnbågsbron. Är totalhooked på Sims och spelar så fort jag har tid över. Blir ordentligt skrämd av något psykfall. Jag börjar bry mig om mitt yttre, anstränger mig för att gå ner i vikt. Får ytterligare panikångestattacker. Har en del magbesvär och mår illa. Kraschar ordentligt igen och kontaktar vårdcentralen och får Zoloft och Xanor. Blir misshandlad 😉 Jasmine tappar sin första tand. I juni får vi veta att även Bibic har njursvikt. Vi flyttar från Vivalla! Träffar en hög med nätvänner. Startar upp ManuFrog. Malva börjar på dagis. Jasmine börjar förskoleklass. Malva får hem Tore via Nalles resa. Mår ännu sämre än på länge. Mycket ångest och självhat.

2006:
Candy går över regnbågsbron den 24/1. Traskar fortfarande i ångestträsket. Jag polar mycket med lillsyrran. Kapar mitt midjelånga hår och börjar må bättre. Åker till Stockholm och träffar en kär nätvän från Kanada. Får ett namn på min fobi. Katastrof!!! Jag fyller 30. Jag och lillsyrran åker på världens-fortfarande-mest-roliga-kryssning. Grubblar och rasar igen. Jag får LÖSS! Dejtar mycket med Gocka & Tessiz. Börjar i terapi. Får prova Atarax, men av dem blir jag en zombie. Äter fortfarande Zoloft + Xanor. Är på AL i Stockholm med Malva, tillväxthormonutredning.

2007:
Har fortfarande ångest. Har regelbunden kontakt med min terapeut. Mår fortfarande illa… Knaprar lugnande. Har alldeles för ärliga barn. Drömmer rubbade drömmar. Blir hypnotiserad. Har svårt att slappna av. Min älskade SIM dör! Balkongen invaderas av korsspindlar. Känner mig tom. Vi får sätta hänglås på kylskåpet. Lyssnar massor på Takida. Åker på Pride-festivalen med syrran och hennes kompis. Min mamma krockar med bilen. Jag får gallsten.

2008:
Mår faktiskt ganska bra. Avslutar min terapi. Musen flyttar in. Malva opereras. Börjar med KBT för att försöka gå ner i vikt. Mormor dör. Drömmer sjuka drömmar. På sommaren brakar magen ihop. Telefonförsäljare börjar terrorisera. Går ner ännu mer i vikt. Hatar ComHem. Hittar bildbevis på att man inte kan vara snygg OCH smart. Byter till hemligt hemnummer. Panikångesten återkommer. Malva börjar äntligen med tillväxthormon. Teleförsäljarna ändrar strategi och bombarderar min mobiltelefon istället.

2009:
Provar på LCHF och mår skitbra tills jag inte hittar varierande rätter och slutar. Min älskade Spynke dör. Konstant illamående, varje dag, mer eller mindre. Klump i halsen. Ångesten vägrar ge med sig. En kväll i juni är helt magisk. Jag drabbas av ledvärk och blir remitterad till reumatolog. Rory flyttar hit. Rory dör. Har djävulskt ont i min hand. Gurkan flyttar hit. Jag rasar i g e n. Magproblem. Ångest. Drömmer skumt. Ställer ut Gurkan på kattutställningar. Får UVI. Ångest. Kan inte sova.

Ja… det var mina 10 senaste år. Inte vidare värst uppmuntrande kan jag ju tycka. Nu vet jag iallafall vad jag har att ta itu med nästa år, med start redan på måndag.
Trots att det är nyårsafton idag, så väntar jag några dagar. Jag ska söka hjälp. Igen. Jag ska be om medicin. Igen. Efter att ha läst igenom mina år så inser jag att jag är långt ifrån frisk. Jag har börjat om. Och nu är det inte min pappa som spökar, även om han trasslar till det för mig också. Det handlar om något jag inte vet hur jag ska hantera. Läs mellan radera så ser ni. Jag förtjänar att må bra.

GOTT NYTT ÅR!!
Hoppas att vi ses igen nästa år!