Etikett: emetofobi

Kontroll…

- Susanna 1 Comment

Jag läste någonstans att det sägs att människor med ångest har ett enormt kontrollbehov. Vi lär oss att kontrollera ångesten så den inte upprepar sig, fastän den gör det dagligen för mig. Så egentligen så har vi ju ingen kontroll alls…

Dagen har gått ganska bra. Men nu, när barnen somnat och jag egentligen skulle sitta uppe och vaka in julen med min sambo sitter jag istället och har ångest. Mörk, svart och avgrundsdjup… Jag borde ha vant mig, men det gör jag aldrig. Förstår inte varför. Det blir bara värre och värre för varje år. Om jag nu mår så här, som jag gör just nu, så undrar jag om jag ligger inne på psyk så här dags nästa år. Vad fan är det för liv?

Tänk om jag hade lika mycket kontroll över min ångest som med något annat… vikten till exempel… Istället går jag bara här och är… och det är så tungt. Och jag mår så in i helvete illa… klättrar på väggarna.

När ska det ta slut?!

Förbannad

- Susanna

Mina barn dansar varje lördag och idag när vi skulle gå hem luktade spya lång väg i omklädningsrummet, där satt en mamma med sin dotter… varav mamman utbrister; ”nej nu får du sluta för om du fortsätter sådär så kanske vi också får magsjuka!”

Alltså hade barnet kräkts ordentligt när hon skulle byta om, men skulle ändå in och dansa, samt smitta ner andras barn!

Jag blir så j*vla förbannad så det finns inte ord. Inte nog med att jag har emetofobi (rädsla för att kräkas) men jag bara undrar hur folk tänker? Min egen ångest kan jag (knappt) leva med – men jag kan absolut inte leva med UPPENBART korkade föräldrar, sorry!

Visst, dansen kostar rätt mycket pengar och de har betalt för att barnet ska gå där, men det kan väl ändå inte släpa dit ett barn som är sjukt?!

Hade det varit mitt barn hade jag sett till att få hem henne illa kvickt. Men jag verkar tydligen vara en av de få som resonerar så?
Jag sa även till mamman att hon borde ta med sig sitt barn och gå hem, men hon bara blängde surt på mig och gick in i salen, varav jag tog mina barn, varnade andra föräldrar och gick hem.

Nu däremot har jag världens jävla ångest. Jag blir så jävla trött på föräldrar som bara tänker på sig själva!!!!!

Emetofobi

- Susanna

Har suttit och kollat på ett program på tv om PTSD med Erik, där de också pratade pm panikångest och jag som vanligt spårade ur och började prata om hur det känns att leva med emetofobi. Nu hoppas jag verkligen inte att det är som det brukar, när jag pratar om det alltså… för då brukar det alltid sluta med att jag spenderar natten i badrummet… med att just göra det jag mest fasar över.

Troligen är det enbart psykiskt, trots att jag mår illa dagligen, men det verkar som så att när jag väl ”lättar mitt hjärta” så stegras fobin och jag måste göra det jag inte vill.

Så håll tummarna för mig inatt. Snälla.

Tillsammans är man mindre ensam

- Susanna 1 Comment

I lördags var jag ju på rajtantajtan och hade hoppats på att få träffa en gammal klasskompis till mig, dock kunde hon inte komma, men det gjorde inget egentligen; för jag träffade en annan tjej och hon är precis som mig! Fast 13 år yngre. 😉

Hon sa att hon noterat att jag hade ”seabands” men att jag drack alkohol, så graviditet kunde hon utesluta, så hon frågade varför jag hade dem och jag svarade som det är; jag har kroniskt illamående. Och så började vi att prata, för det visade sig att hon också har det, har sökt läkarvård för det men har inte blivit hjälpt alls. Hon har även emetofobi, precis som jag. Det känns jätteskönt att det finns ”en sån som jag” även om jag inte egentligen önskar att någon ska behöva leva med detta…

Men hon som jag, mår illa varje dag, av och till i varierande skala. Och nu är vi varandras stöttepelare. Och det känns så skönt.

Rädd

- Susanna

Så har jag faktiskt mått bra ett tag, har inte haft några tankar på illamående tex. Jag måste försöka ändra hur jag tänker… för igår kväll, när jag såg min ångestmedicin, så tänkte jag att det faktiskt var ett tag sedan som jag tog en…

Och så idag, har jag mått bra. Tills jag skulle göra rent toan. Då ser det ut som om någon har spytt däri men inte spolat… Panik.

Så nu sitter jag här och sväljer och sväljer… Jag vill inte tänka på det. Det behöver ju inte vara spyor, men jag är så rädd. VKS borde ju vara över för den här gången tycker man ju. Vi har ingen snö, det är varmt ute (förutom idag när det regnar) och det är ingen vinter mer. Men jag klarar inte detta. Inte nu. Dessutom, skulle det vara vks så borde det ju ha hänt något mer eftersom att det har gått flera timmar och ingen har tagit på sig ”skulden”.

Men jag är rädd iallafall. Livrädd!