Etikett: diarré

Smärta!

- Susanna 2 Comments

Long time no see…

Anyways. Magen är sig lik, fast trots det negativa hemtestet för gluten, har jag märkt att magen blir lite bättre om jag väljer glutenfritt. Eller ibland.
Jag tror ju att jag har IBS, men av vad jag förstår så har man det i skov, och i så fall har jag skov alla dagar i månaden utom 2. Och med tanke på att jag har diarré 28 dagar av 30 så borde jag ju rimligtvis gå ner i vikt.. men nej. Står stilla som vanligt. :/ Så jag fortsätter att pussla och leta orsak till mitt mående. Och nu tror jag att jag har hittat det! Det har funnits där hela tiden, men jag har bara inte trott att man kan ha ”IBS-symtom” om man har det.

Innan jag berättar vad jag misstänker så ska jag berätta lite annat.

När jag var 17 år gammal fick jag akut ont i magen. Det kändes som om jag skulle dö, bokstavligt talat. Mamma tog mig till akuten och där misstänkte de antingen blindtarmen eller utomkvedshavandeskap. Det var ingetdera. Det gjordes titthålsoperation och det visade sig att jag hade en blodblandad cysta som vandrat upp i magen och spräckts. Det tog ca 2 veckor innan jag var återställd.
De frågade om jag hade ont vid mens och ja, det hade jag. Vissa dagar kom jag inte ur sängen. Vissa dagar hade jag så ont att jag skrek rakt ut om jag vände på mig i sängen. Dessutom blödde jag inte många dagar, men mycket. Kunde inte ta mig från duschen på gympan till bänkarna utan att droppa blod på golvet.
Jag trodde att det var som det skulle. Det var ju bara mens, och värk, det har väl mer eller mindre alla tjejer? Eller?! (Föressten, tampong har jag aldrig kunnat använda för det gör djävulskt ont att ta ut dom…)

Åren gick och sen blev jag gravid, två tre gånger. Har aldrig haft problem att bli gravid. Iallafall som jag ser det. Allt flöt på bra och jag satte in en hormonspiral 2003. Fick dock mens av och till under hela tiden (och har fortfarande). Däremot så fick jag en djävulsk ägglossning, eller så har jag trott tills nu. Jag har haft så ont att jag legat dubbelvikt av smärta. Men sedan har det ju gått över. Tills nästa gång.

På senare tid har jag börjat göra ett schema över mina mensperioder (eller avsaknaden av dem) och kommit fram till att jag borde ha ägglossning när det gör så där ont så jag inte kan andas. Jag har intalat mig själv att det måste vara så. Vad skulle det annars vara. Fast för ett par dagar sedan sprack den teorin. Hade nämligen mens i förra veckan, och att jag skulle ha haft ägglossning 4 dagar senare låter i mina ögon inte riktigt normalt.

Sedan dess har jag haft molvärk.

Om jag skulle beskriva var jag har ont så här det som smärta/molvärk i nedre delen av magen, runt vulvan som strålar ut i bäckenet och bak i korsryggen. Väldigt långt ner. Det känns som mensvärk, men ändå inte. Ibland känns det som om någon stoppar upp knivar ”där nere”. Det känns som om man har ett spännband runt hela bäckenet… det är jättesvårt att förklara, jag vet.

Okej. Lägg sedan till mina andra besvär… och jag har sökt, sökt och sökt…

Till slut, efter mycket googlande fann jag denna bild:


Och alla punkter är mina smärtpunkter…

Vad är det då jag misstänker att jag har?! Jo, något som folk brukar bli rekommenderade att använda spiral (bland annat) för att minska sina smärtor… så det får mig ju att fundera ordentligt. Innebär det då att jag egentligen bara har lite ont, jämfört med vad jag skulle kunna ha? Jag menar, jag har så ont (kramper i hela magen) så jag inte kan andas. Innebär det att utan spiralen.. skulle jag ha så ont så jag blir medvetslös? Ja, eller liknande?

Så. Endometrios heter det jag tror jag har.
(Har fetmarkerat mina symtom)

Symptomen är flera och individuella, den allra vanligaste är extrem menstruationssmärta. Vissa kvinnor med svårare endometrios har ont hela tiden utan uppehåll, medan ett fåtal med en lindrigare variant inte har ont alls, utan sjukdomen upptäcks i samband med ett annat kirurgiskt ingrepp. Svårigheter att få barn förekommer, men omfattar ej alla kvinnor med endometrios, omkring 60% av alla kvinnor med endometrios har normal förmåga att bli gravida.
En vida spridd myt om sjukdomen är att den enbart drabbar vuxna kvinnor. Detta är helt felaktigt, även flickor i tonåren kan vara drabbade även om deras symptom ibland kan vara lindrigare på grund av att endometriosen inte hunnit få så stor utbredning.
En annan myt är att sjukdomen försvinner efter en graviditet. Detta sker inte heller, men vissa kvinnor upplever endometriosen som lite mindre besvärande efter att de fått barn.
Det är väldigt vanligt att endometriosdrabbade kvinnor söker hjälp för alla olika symptom de har utan att inse att de alla har ett sammanhang, och bland annat därför är det svårt att uppskatta antalet som är drabbade, det antas finnas ett stort mörkertal.
En del drabbade uppger även till exempel magproblem (liknande IBS) och smärtor vid urinering. Dessa symptom uppträder särskilt under menstruation och ofta även i samband med premenstruella besvär.

Symtom kan vara:
Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
Samlagssmärta (av och till)
Smärta vid användning av tex. tampong
Smärta i korsryggen och ut i benen
Smärta när man kissar eller har avföring (kissar, det händer, fast jag bara bloggat om det någon gång)
Förstoppning och/eller diarré (förstoppning 2 dagar av 30, diarré 28 av 30)
Trötthet, utmattning
Feber
Infektionskänslighet
Ofrivillig barnlöshet
Depression

Så. Hum. Inget botemedel finns. Antar att jag får leva med det tills jag når klimakteriet…

Har jag förressten berättat att det SÖTASTE har flyttat in till oss?! Nåja, det kommer i ett annat inlägg 🙂

Det är inte lätt…

- Susanna 1 Comment

… att vara mjölkallergiker. Redan nu har jag tröttnat på att äta samma mat om och om igen.
Det är inte helt lätt när man måste utesluta nästan allt, för tro mig, MYCKET innehåller mjölk i någon form. Jag har dock hittat en hel del och idag kom min bakbok jag beställt (så jag kan bjuda på godsaker när folk kommer hit). Magen har skött sig exemplarisk under flera veckor, inget ont i magen, inga diarrér. Så skönt!

Tills jag fick ångest. Ja, den har börjat smyga sig på igen. 🙁 Ska prata med min läkare om det. Kanske behöver jag höja dosen?
Hade en sån kraftig ångest i flera dagar så jag var tvungen att ta en Stesolid. Skulle jag inte ha gjort. Mådde så illa så jag var tvungen att ta Primperan. Skulle jag inte ha gjort. Båda innehåller laktosmonohydrat.

Det är lite knivigt huruvida det är farligt eller ej, men på mig funkar det onekligen inte. Jag får först och främst jätteont i magen, sen kommer de akuta toabesöken…
Innan jag började äta helt mjölkfritt så tog jag 8 tabletter Dimor som bara gav mig motsatt effekt. Dimor är mot diarré för er som är intresserade. Det innehåller laktosmonohydrat.

Laktos (mjölksocker) i läkemedel ska anges, eftersom detta är en uppgift som är viktig för personer som har brist på ett enzym som deltar i nedbrytningen av laktos. Laktos finns i mjölk och många andra livsmedel. Personer med denna enzymbrist har svårt att tåla mjölkprodukter och kan också i sällsynta fall reagera på den lilla mängden laktos i tabletter med en känsla av uppkördhet, eventuellt med diarré och buksmärtor.

I läkemedel är laktos (oftast i form av laktosmonohydrat) relativt vanligt förekommande som bindemedel i tabletter. Den laktos som förekommer i läkemedel kan vara av två sorter, antingen vanlig laktos eller medicinskt ren laktos. Är det ren laktos så fungerar det vanligtvis för mjölkproteinallergiker, men är man extremt känslig så kan det hända att man reagerar på ev extremt liten kontamination.

Är det vanlig laktos så är det risk för att den innehåller rester av protein. Det kan även variera mellan olika fabrikat av läkemedel med samma aktiva substans så kontollera med läkaren eller apotekspersonalen vilken sorts laktos det är som medicinen innehåller vilket ska anges i bipacksedel/FASS. Laktos i vanliga livsmedel är så gott som alltid kontaminerad, dvs att den innehåller rester av mjölkprotein.

Jotack. Det där pyttelilla i en liten minitablett klarar jag inte av heller. Så nu blir det inget mer sådant för mig. Bara att härda ut när ångesten kommer… för min läkare anser ju inte att det behövs någon utredning, som sagt. Iallafall inte när det gäller min mage. Så jag kör på egen hand.

Nåväl, nog snackat om mig.

Musen. Vi jobbar verkligen med henne och hon börjar ändra beteende. Det är så svårt att förklara men hon är mer med oss nu än förut. Vi får se hur det går. Hon är inte lika aggressiv som tidigare och vi hoppas att hon lugnar ner sig mer och mer ju mer tiden går. Hon är ju inte aggressiv mot katterna eller mot oss. Hon kan till och med gosa med mig. 🙂

Dock kommer en ny liten familjemedlem att flytta hit inom kort, för Gurkan är uttråkad. Han vill ha någon att leka med. Med inom kort menar jag en vecka eller så. 😉 Förhoppningsvis går allt bra. Musen brukar ju gilla små bebisar… fast denne lille kille är inte liten direkt. Han är 5 månader gammal och URsöt! Men jag tror att det kommer att gå jättebra.

Veckans mat

- Susanna 1 Comment

Eftersom att jag har hört att det är bra att föra lite dagbok över sin kost och hur magen reagerar på diverse produkter tänkte jag göra detsamma.

Måndag:
Bovetegröt + rismjölk
Lammkotletter med quinoa, egengjord tzatsiki på laktosfri yoghurt

Magstatus: Diarré, illamående och ont i magen

Tisdag:
Bovetegröt + rismjölk
Baconlindade kycklinglårfiléer med potatisbollar

Magstatus: Helt normal

Onsdag:
Mjölkfria polarkakor med mjölkfritt smör, lördagskorv + risdryck
Hämtpizza utan ost

Magstatus: Helt normal

Torsdag:
Mjölkfria polarkakor med mjölkfritt smör, lördagskorv + risdryck
Kokosvåfflor (kokospannkake recept här) med havrevispgrädde, havreglass + hjortronsylt

Magstatus: Helt normal

(Lite senare på kvällen blev jag jättesugen på en överbliven våffla och åt den naturellt… fick fruktansvärt ont i magen! Senare insåg jag (när jag plockade in disken) att jag tagit FEL våffla, alltså en med mjölk i inte ”min våffla”.)

Fredag:
Vaknade med magont så det blev ingen frukost
Hämtmat: Grillat lammspett, klyftpotatis, aioli + cola light
Snacks: Pringles original

Magstatus: Diarré halva dagen pga missödet igår. Tog Imodium. Efteråt helt normal

Lördag:
Sovmorgon – ingen frukost. Magont. (Får veta att Imodium innehåller laktos… smart?!)
Hemgjorda hamburgare, mjölkfritt hamburgerbröd, sojaost med cheddarsmak + cola light
Snacks: Lättsaltade chips

Magstatus: Normal

Söndag:
Bortbjudna på middag: Fläskkotletter, ugnsbakad potatis, sås (allt mjölkfritt då svärfar har samma problem som jag) + 1 glas vin
Snacks: Lättsaltade chips, 2st Frangelico-drinkar på rismjölk

Magstatus: Helt normal

Katt med stressmage

- Susanna

… det är Gurkan det.

Eftersom att han mår bra, är precis lika gosig, pigg, busig och pussig som vanligt så är det troligen ingen annan bakomliggande orsak till att hans mage har pajat totalt. Har för säkerhetsskull ringt veterinär och beskrivit och rådfrågat och de tror också på att det rör sig om stress alternativt en kombination av stress och könsmognad.

Första gången det hände var när han flyttade hit. Han blev väldigt lös i magen och jag blev förstås nojjig med tanke på vad som hände med hans halvbror. Sedan fick han ju mask och därefter började han att hosta vilken nu har försvunnit efter att ha kört diverse huskurer samt kattmalt. Denna gång uppsökte vi också veterinär som trodde att han bara hade känslig mage men att han var precis som en katt i hans ålder ska vara.

Nåväl, magen stabiliserades efter någon vecka och allt var precis som det ska vara.

Så var det dags för första utställningen, som gick jättebra! Har glömt bort att skriva något om den men det gick jättebra och han var jätteduktig trots att han var lite stissig, men det får man vara när man är en bebiskatt. Fick för övrigt Excellent 1, och en ljuuuuvlig bedömning, vilket man strävar efter när man ställer ut bebiskatter. 🙂 När vi kom hem igen så började magproblemen igen, men stabiliserades efter några dagar och han verkade inte bry sig om mina huskurer som jag körde.

I helgen var det dags igen!
Jag var nämligen bortrest från lördag till söndag (var och tog den värsta fyllan i mitt liv, men det är en annan historia 😉) och under den tiden hade Gurkan varit jättestressad och stissig och sprungit och ropat efter mig. Ni ser, Gurkan är min katt. Eller rättare sagt jag är ägd av Gurkan och ingen annan duger. Det är bara jag som kan få fram honom om han gömt sig någonstans tex. Här är det kärlek på hög nivå.

Nåväl, jag kom ju hemdrumlandes bakis och jävlig på söndagen och bestämde mig redan i bilen hem att jag skulle lägga mig i badet eftersom att jag luktade hund, vilket vare sig min sambo eller dotter klarar av, så jag kunde krypa ner i bingen med min ågren. Gurkan satt utanför badrumsdörren och bara vrålade efter sin matte så jag kunde inte direkt njuta av mitt bad. Sen började problemen. Han bajsade löst redan på söndagskvällen men sen blev det värre. Så fort jag inte satt med honom eller om han inte såg att jag fanns i närheten så ropade han efter mig. I måndags var det ännu lösare och då gav jag honom blötmat och magen stabiliserades och han bajsade korvar igen.

Men så fick jag ju för mig häromdagen att åka ut och shoppa några timmar och då var det igång – igen!
Det verkar som om han är rädd för att vara ensam, men det är han ju inte. Det går ju 3 andra här och skruttar… Så, summan är att får jag ingen bukt på detta så vet jag inte vad jag ska göra härnäst. Jag menar, jag måste ju få lämna hemmet ibland. Han är så mammig så det finns inte.

Idag är det fredag och magen börjar stabilisera sig igen. Det är absolut inget annat som är knas för han är precis som vanligt, om än lite mer ”klängig” på just mig, vilket kan vara charmigt i sig, men jag vill ju inte att han ska må dåligt av det. Nu har vi iallafall införskaffat Feliway, både som spray och en att sätta i vägguttaget och hoppas på att han lugnar sig lite grann. Det har bara gått några dagar med Feliwayen och det har redan blivit bättre… så peppar peppar.