Mörkt om natten

Det var ett tag sen jag kände en sån stark ångest som jag gör nu. Det är stor skillnad på ångest och ångest hos mig. Iallafall är klumpen i halsen tillbaka. Trycket över bröstet är tillbaka. Illamåendet är tillbaka. De ständiga, grubblande, nattsvarta tankarna är tillbaka.

Är så spänd i kroppen att jag inte minns hur det känns att vara avslappnad. Ryggen är som en fiolsträng, kommer på mig själv när jag ligger ner att pressa den neråt, mot madrassen. Känns som jag halvligger i brygga. Har varit så ett bra tag nu. 6-12 månader kanske… Inte konstigt att man är trött på dagarna. Och så nu, med ångesten som ligger och knaprar på en nattetid.

Och jag känner mig så ensam mitt i allt. Vem ska förstå? Vem kan någonsin förstå? Jag gör det ju inte själv ibland.

Fast nu vet jag ju på ett ungefär vad det är för fel, men jag har ingen att ventilera med. Därav ensamheten.

Annars är jag nog inte ensammare än andra.

Mörkt om natten

Det var ett tag sen jag kände en sån stark ångest som jag gör nu. Det är stor skillnad på ångest och ångest hos mig. Iallafall är klumpen i halsen tillbaka. Trycket över bröstet är tillbaka. Illamåendet är tillbaka. De ständiga, grubblande, nattsvarta tankarna är tillbaka.

Är så spänd i kroppen att jag inte minns hur det känns att vara avslappnad. Ryggen är som en fiolsträng, kommer på mig själv när jag ligger ner att pressa den neråt, mot madrassen. Känns som jag halvligger i brygga. Har varit så ett bra tag nu. 6-12 månader kanske… Inte konstigt att man är trött på dagarna. Och så nu, med ångesten som ligger och knaprar på en nattetid.

Och jag känner mig så ensam mitt i allt. Vem ska förstå? Vem kan någonsin förstå? Jag gör det ju inte själv ibland.

Fast nu vet jag ju på ett ungefär vad det är för fel, men jag har ingen att ventilera med. Därav ensamheten.

Annars är jag nog inte ensammare än andra.

Läkarbesök

Idag var det då dags för det inplanerade läkarbesöket. Var otroligt rastlös och nojjig igår, hade som sagt huvudvärk och det sista jag sa till Erik innan jag somnade var:

”Jag sätter 100 spänn på att det är ångest.”

Nu är jag då hemma från läkaren.

När jag kom in så såg jag att det var samma läkare som jag träffat tidigare (han som var så braaa!) och han beklagade sig över vårdcentralen och sa att det var dumt gjort av sköterskorna, som skickat mig till honom eftersom att han ska sluta på fredag. Vilket innebär att jag ska få ytterligare en ny. Fan. Jag hade gärna fortsatt att ha haft honom.

Han berättar alltid utförligt vad han ska göra, vilka prover som ska tas och varför, vad han tror, frågar mig vad jag tror och framför allt… han LYSSNAR!
Men nu (senare) ska jag alltså få en ny. Igen. Suck. 🙁

Nåväl, vi diskuterade mina problem och som han sa är det ju en hel del så vi måste börja från ett håll och beta av saker efter vägen. Han klämde och kände på magen, som gjorde lite ont på en del ställen. Lyssnade på hjärta och lungor. Tog blodtryck (130/75 tror jag det var). Hjärtat slog extraslag, vilket han hörde för jag var så nervös. 😉 Frågade mig vad jag tror att min ångest beror på och jag berättade vad jag tror, det är ju som sagt känt sedan tidigare att jag har ångest…
Att magen är som den är kan mycket väl bero på ångest, eller att kroppen säger ifrån (eftersom att jag faktiskt inte mår något vidare i min ångest) eller så beror det på något helt annat.

Han skickade remiss till kurator, som han tyckte att jag var i stort behov av (vilket jag ärligt erkänner att jag är) samt remiss till psykmottagningen som har någon KBT-terapi. Och som jag nojjat över… så tog han bort min Xanor! 😉

Istället gav han mig ny medicin; 1 tablett Cipralex 10mg (ska börja med 5mg i en vecka och sen öka), Stesolid 5mg (får ta 1-2 vid behov) samt Primperan 10mg mot illamående (får ta 1-4st 3 gånger per dag)

Skickade mig till labb och där fick jag kolla blodsocker (4,7), lämna 8 rör med blod, urinprov, och med mig hem fick jag avföringsprov som jag ska lämna in i nästa vecka.

Så. Nu känns det faktiskt ganska okej.
Dock vet jag ju sen tidigare att ångesten kan öka något överjävligt under insättningsperioden, men please bare with me… ok?

Vitaminer

Mår lite bättre nu än tidigare idag så jag var helt övertygad om att jag skulle falla ihop. Nära på glasbubblekänsla fast ändå inte. Som ångest, men ändå inte. Tog dock en Xanor och sen så försvann det så det var väl ångest…
Magen är ju fortfarande som den är, men det får man ju leva med. Åtminstone till nästa vecka, då jag fick en läkartid. Men nu är jag fånig och tycker att jag kanske inte alls behöver gå dit, fast jag vet att jag borde och jag vet att jag framför allt måste!

Var en sväng på stan och shoppade lite grejor till en vän. Skulle ha kalciumtabletter (gröna burken) till min yngsta (som måste ha extra) men just den som vi har använt i flera år hade de slutat sälja överallt. 🙁 Så nu får jag försöka leta på nätet istället. Var inne på Life och på Hälsokost, men det fanns som sagt inte. Och varför byta när båda barnen äter vitaminerna med glädje? De är jättegoda enligt dem. Fick dock köpa en annan sort nu, en för vuxna med ordinationen att dela dem.. och då är det inte ens tuggtabletter. Suck!

Så nu ska jag ge mig ut i djungeln… och sen ska jag blogga lite till på min andra domän. 😛