Äntligen!

… har jag fått ett nytt täcke!
Har använt mitt gamla som bäddmadrass då min sambo snor allt då han ska ligga kåldolme…

… har vi varit på IKEA och shoppat möbler och diverse förvaring, så det kan se ut som ett hem och inte en soptipp…

… har jag kommit på varför FaceBook är så roligt. Tack vare en av mina datanördande vänner. Här nämner vi inga namn… 😉

Tänker inte!

Förstår inte varför man hackar på Britney Spears som artist. Visserligen har jag aldrig varit ett stort fan precis, men en del bra låtar har hon gjort. När hennes nya singel ”Gimme More” kom var jag först skeptisk, men efter ett antal lyssningar är jag helt såld! Den är sååå skön! :heart:

Angående det övriga i mitt liv har jag kommit fram till att jag lägger ner verksamheten. Jag tänker inte gå och grubbla över saker jag inte kan göra något åt. Hon får som hon vill, men fan ta henne om hon ens yppar ett ord om att jag tagit avstånd, då det är hon som gång på gång stöter bort mig.

Nåväl, jag ska inte behöva må dåligt för att andra inte orkar ta itu med sina problem. Jag vet var jag har mig själv.

Nu, så här i efterhand, kan jag se med perspektiv på saker och ting. Som tex ”det stora internet bråket” för ett par år sedan. Jag kände mig totalt missförstådd i allt jag sa. Först nu ser jag vad de försökte göra, och jag klarade inte att ta till mig det. Jag gissar att syrran är i samma sits just nu.

Tyvärr förlorade jag en del vänner då, vilket jag är ledsen för idag. Men utan den erfarenheten hade jag troligtvis inte kommit dit jag är idag. Flertalet av mina vänner finns fortfarande kvar. Och jag kommer alltid finnas för min syster, men inte så länge som hon väljer bort mig. En människa orkar inte bli avvisad hela tiden, iallafall inte jag.

Därmed inte sagt att jag kommer att ta emot hennes vänskap med öppna armar, för hon har faktiskt sårat mig. Jag kommer vara på min vakt.

Så, jag vägrar gräva ner mig. Så är det med det!

Ner i träsket…

… men inte vilket träsk som helst. Ett mycket trevligt träsk om jag får säga min mening.  😛

sims.jpg

Bara dottern är lite småsur. Hon vill också spela. Men det ska hon, om hon inte saboterar för mig. 😉 Det var nämligen så här.

Jag gjorde en ny familj. En ensam tjej som heter Very Weird (som alla mina andra simmar)… iallafall, hon blev ju ny i stan och det kom folk och hälsade på henne. Hon blev väldigt god vän med en man vilken hon åkte på semester till den underbara Twikkii-ön med. Inte visste väl hon att han var gift och hade barn!

Nåväl, nu är de iallafall där och kuckilurar. Han har redan gjort Very på smällen. Undrar hur han ska försklara det när han kommer hem. 😀 De bygger sandslott och gräver efter skatter hela dagarna. 😉

Nu när dottern ska spela hävdar hon att hon ska spela med mannens fru och komma och slå Very… bör man vara försiktig? Det är ju inte hon som gjort nåt fel. Dessutom vill hon inte ha nån man, hon ville bara bli med barn fort som attans. 😆

Hon kan ju inte rå för att mannen (vars namn jag till och med glömt ^^ ) råkar vara en riktig hingst. Eller hur?

Vad fan!

Inte nog med att man ska försöka fungera ”normalt” med sina egna jävla problem. Man ska bli påprackad andras, och få känslan av att man är så jävla elak och inte förstår någonting. Att jag känner mig kränkt och ledsen, det har ingen som helst betydelse i sammanhanget – det är ju jag som är dum och inget förstår.

Att jag brottas och kämpar i det tysta, det är ingen som ser. I och för sig vill jag vill inte att någon ska se. Ni skulle ändå aldrig förstå. Det är ju mina hjärnspöken som jävlas. Det går kanske över med tiden, men han där uppe (om han nu finns) vet vilka tankar som surrar i mitt huvud och inte är de ljusa och vackra precis.

Och när man försöker göra det bästa av situationen, försöker att inse fakta om vad man är värd i andras ögon, ja då får man en käftsmäll som heter duga.

Så nu är det bara att börja klättra upp på den där jävla stegen igen då.
Jag ska aldrig mer yttra mig om saker som jag tycker är jobbiga. Aldrig ska jag heller berätta det för någon om denne gjort mig upprörd eller ledsen. Det är ju iallafall mitt fel om någon annan gjort mig illa. Och då får jag ju skylla mig själv, för jag fattar ju ändå ingenting.