Första läxan?

Har suttit och kollat runt på diverse forum om det möjligen är så att jag hade sockerabstinens?
Av symtomen jag har stämmer det väl; darrighet, oro, lätt huvudvärk, irritation…

Fast jag gav ju med mig som sagt i förrgår och köpte en ask choklad, där jag tog max 4 bitar ur och sen var det bra, vilket faktiskt är kors i taket för att vara mig. Men jag märkte direkt hur mina psoriasisutslag började klia – precis som de har gjort varje gång under den senaste månaden efter att jag ätit socker. Så nu är de sönderkliade igen och vätskar.

Nåväl, även om det var dumt gjort så får jag se det som en läxa. Jag visste inte att kroppen skulle reagera så här. naivt kanske, men så är det. Nu kommer jag vara mer uppmärksam på det nästa gång. Jag märker annars att jag blir sugen när barnen äter godis. Mmmm, det luktar Zoo i hela lägenheten. Jag ska bara smaka en… men nej, jag ska inte ha någon alls. Jag intalar mig själv att jag är allergisk mot socker och kolhydrater. Det brukar fungera.

Inte mer än människa

Jag är ju inte mer än människa och igår fick jag fnatt. Det visar sig direkt på vågen och jag känner direkt en känsla av misslyckande. Nu har jag ökat lite istället, fast jag vet att det är mitt eget fel. Jag vet ju vad det beror på. Jag får bara försöka ge fan i det där sockret! Det är så svårt när sockermonstret inom mig bara skriker. Jag har kommit in i en period av darrighet, och jag misstänker att det är kroppens eller hjärnans sätt att tala om att det vill ha socker. Men jag ska vara stenhård. Inget mer socker i denna kropp! Åtminstone inte så mycket som det blivit de senaste dagarna.

Hej världen!

Så var det dags igen. Fast denna gång är det annorlunda. Jag har en ny metod som jag har testat under några veckor och jag märker redan att det händer saker. Det går åt rätt håll, äntligen. Jag har alltid varit rädd för att äta för mycket fett, och har därför undvikit det så mycket jag har kunnat.

När jag först kom i kontakt med LCHF så tänkte jag att det där stämde ju nästan helt med hur jag brukar äta. Jag är inte speciellt förtjust i pasta, bröd, ris eller potatis. Eller grönsaker heller för den delen. Men min stora last har varit chips… och det är ju potatis. Nåväl, sockerråtta har jag också varit. En stor en, så att man har gått upp i vikt är ju inte så konstigt.

Så jag tänkte ge LCHF en chans. Jag ökade på fettet och jag kan ärligt säga att jag aldrig ätit så mycket fett i dessa former som jag gör nu, men jag har gått ner i vikt. Ja, det stämmer. Alla tidigare försök med viktväktarna, diverse viktklubbar, naturdiet, nutrilett, etc etc har bara varit helt bortkastade pengar. Nu äter jag när jag vill och hur jag vill, och först nu försvinner fettet.

Detta är alltså min sista resa. Mitt sista försök att nå målvikt… som jag inte har satt ännu, men kommer jag ner till 65kg så blir jag glad. 🙂

Stiltje

… eller nåt.
Har fastnat nu igen. Har inte vetat om jag vill behålla bloggen eller inte och ett tag här runt jul så funderade jag på att radera allt – igen. Fast det gjorde jag inte, för jag tror att jag skulle ångra mig.

Julen kom och gick visst. Dagarna innan åkte jag och Nina till Åbo och på en trevlig minisemester. Mycket trevligt tyckte jag. Fick en hel del införskaffat till barskåpet och det gillade sambon. 😉

Innan jag åkte var jag på väg att bli förkyld, men jag ville så gärna åka så det struntade jag i. Nu så här i efterhand så ser man ju ganska tydligt att det inte var ett sådant smart drag, men jag ville verkligen bara komma bort. Nåväl, jag mådde hyfsat bra hela resan, men började må sämre dagen efter. På tåget från Stockholm satt jag och frös och snorade och däckade i soffan när jag kommit hem. Det var ingen baksmälla, utan bara värsta förkylningen.

Den satt i vill jag lova. Julafton minns jag knappt. Jag vet att mamma var här under den stunden då jag inte hade så hög feber. Juldagen likaså. Erik tog barnen till sina föräldrar och själv låg jag i sängen med världens huvudvärk och hög feber. Sedan började det ge med sig. Under min första feberfria dag fick Erik feber, så nu går vi och väntar på att barnen ska bli sjuka, för nu är även han feberfri.

Nåväl, det var en liten update från mitt liv.
Från och med 1/1 så kommer det dock att ske lite drastiska förändringar här… exakt hur eller vad har jag inte bestämt ännu, men det visar sig. Jag har ett nyårslöfte men jag vet att jag brukar bryta dem… men i år vill jag verkligen se om jag kan hålla det. Iallafall under en liten period. Så mycket kommer nog att antingen bli skyddat eller en helt ny öppen blogg. Den som lever får se. 😉

Musarm?

Aj aj… eller inte musarm kanske, men jag kommer ha sån träningsvärk i höger handled imorgon så jag vet inte vad… känner det redan. Försökte skriva med en penna förut och det gick inte alls. Heh.
Jag har skurat golven, för hand, för vår mopp är helt förstörd… det går inte att moppa med den längre… blir inte rent. 🙁 Så då får man göra som Askungen.

Men nu är det snart jul i vårt hus med gran och allt och då lämnar jag hemmet för en rejäl dos av egen tid. Yihaa! Som jag ser mucho fram emot! 😀

Nu ska jag försöka komma i säng i skaplig tid… så jag hinner packa ner det jag ska ha med och slipper stressa… och naturligtvis har jag inte gjort hälften av det jag sa att jag skulle göra idag. Men shit the same. Jag får ta med mig en bok att läsa på tåget. Allt ordnar sig. Det är luuuuugnt. *note to self*