Ingen uppdatering på ett par dagar. Jag har haft lite annat att tänka på,som en del har sett på bland annat Facebook…

Nåväl,  det går sakta men säkert neråt. Jag har börjat tappat sugen lite grann, så jag  försöker smyga in en och annan grönsak i maten. Jag vet att det går segare om man äter kolhydrater, men det får jag ta. Idag upptäckte jag att jag har en midja… hehe, ja, så jag ser mer ut som en rektangel än ett päron, men som sagt jag ska ändra på det.

Dagens frukost/lunch blev stekt fläsk och omelett. Så nu står jag mig till ikväll. Jag har haft problem med illamående om kvällarna, och det beror tydligen på hur mycket fett man äter på kvällen, så jag försöker att käka det fetaste under dagen för att sen ta något mindre fett på kvällen. Har testat i några dagar och det verkar gå bra.

Om det fortsätter neråt i denna stil så kan ni snart vänta er ett glädjetjut. 😉

Så jag tänkte att jag skulle börja peta in en grönsak eller två i min mat. Inte för att jag egentligen vill ha, utan att det känns lite enformigt att äta kött med gräddsås…

Så dagens middag blev stekt torsk med äggsås (gjord på grädde och smör), till det hade jag några kokta brysselkål med smör… och det såg riktigt gott ut. Stekte torsken i Cocosa, mums säger jag bara! Galet gott! *insert valfri smiley som dreglar*
Men gissa hur många brysselkålar jag åt?! Jo, två kanske. Sen var jag mätt. Ordentligt kan jag säga. Så nu sitter jag här och jäser…;)

Vågen visade neråt idag igen. Är lite osäker på mitt midjemått, men jag går ju fortfarande i viktgruppen och den 13:e ska jag dit igen för vägning och mätning. Så då kommer det visas lite siffror här också, och inte bara text. Visserligen har jag ett eget måttband, men att jag skulle ha tappat 4cm känns lite absurt… men kanske ingen omöjlighet.

Däremot har jag märkt av andra saker. Som jag sa tidigare; mina psoriasisutslag kliar inte längre. Min bubbliga IBS(?)-mage är lugn och stabil, illamåendet är nästan obefintligt. Det var länge sen jag mådde så bra. Tycker att mina ögon är klarare än tidigare – dvs jag ser piggare ut. Däremot är jag lite tröttare, men det är tydligen vanligt innan man kommit igång ordentligt.

Så just nu har jag inget att klaga på. Och sockersuget? Inga känningar idag – än så länge.

Som sagt… sockerabstinens. Hua!
Helt sjukt att man kan bli så påverkad av sötsaker. Jag är ingen person som direkt gillar bakelser, tårtor och annat slisk, men nu… jag skulle kunna döda för en Mums-Mums… som jag i normala fall inte ens tycker om.

Klarade inte av det helt idag, så jag fick pallra mig iväg och köpa choklad. 85% visserligen, som jag ärligt talat inte ens gillar. Det är sååå beskt.. men lite koll har jag fortfarande. Spärrarna fungerar ännu. Hackade två rutor och strösslade över en stor skål med vispgrädde. Så nu är det ganska lugnt igen, förutom att jag har gallkänningar. Men det får jag stå ut med. Jag vet ju att det går över. Been there, done that.

Och som tack för mitt ihärdiga arbete så pekar vågen neråt idag. Tur för den, för jag har en massa sjuka tankar just nu… tex:

”om vågen inte visar minus så tänker jag faktiskt äta upp barnens salta pinnar”
eller
”om vågen visar plus så har jag rätt att äta upp hela chokladasken…”

Skönt att jag än så länge bara stannar vid tanken, men jag har börjat känna en liten ledsamhet… kommer jag aldrig kunna äta det där mer i hela mitt liv?! Det är sååå synd om mig. *skratt* Fy, vilken dum hjärna man har. Självklart kommer jag att kunna äta chips igen tex, men inte just nu. Jag kör ju på noll kolhydrater, förutom mina snedsteg som 85% choklad, men det är smällar jag får ta. Men det är sjukt, hur ledsen man kan bli över att inte få äta det kroppen skriker efter. Och jag vägrar ge efter helt! Det ska gå. Det bara måste det.

Okej, jag är nu fullkomligt medveten om hur det känns att ha sockerabstinens… 🙁
Hela jag är trött och seg, darrig och har huvudvärk. Samtidigt som det enda jag kan tänka på är en stor chokladkaka. Jag kan nästan känna smaken i munnen, så illa är det. Jag vill ha!!!

Hela kroppen verkar skrika, och hade det inte varit för min envishet (för jag vet ju att det kommer att gå över) och min motivation så hade jag redan sprungit och köpt en. Fast det finns fortfarande choklad i kylskåpet sen häromdagen… men jag tänker inte röra den. Jag vet ju att jag kommer att få traska förbi det här stadiet igen senare om jag nu äter en bit. Och vi alla vet att en bit är inte nog, så det är bäst att låta bli helt. Just nu vill jag bara få igång fettbrasan igen och då ska jag inte äventyra processen, förstöra den genom att ge efter för något som jag egentligen inte vill ha.

Vilket kommer till min andra last här i livet. Coca Cola. De flesta som känner mig vet att jag är en grav cocacolist. Jag har försökt att sluta, trappa ner… men jag blir verkligen deprimerad. Alltså stämmer det att socker är som knark. Även om det inte rör sig om ”socker” utan sötningsmedel. Jag har ju kunnat dricka colan samtidigt som jag har förbrännt fett tidigare, men i kombination med godis (choklad osv) så funkar det inte längre. Jag vet att jag borde lägga ner colan, men just nu måste jag koncentrera mig på det andra ”sockret”. Fast om inte detta sug ger med sig finns det ju inget annat att göra än att lägga ner colan också.

Som sagt, jag vet vad jag borde göra, men jag vill verkligen inte bli så deppad (som jag vet att jag blir) så att jag tappar den motivation som jag har i övrigt.
Många bäckar små, heter det ju.

Har nyss ätit middag. Stekte lövbiffar och gjorde en mustig och god gräddsås på skyn från biffarna, 3dl vispgrädde och en rejäl smörklick. Mums! 🙂 De övriga i familjen åt Lasagne, gjord på färdigköpt mix. Det brukade jag också äta tidigare, men jag verkar bli mer och mer avståndstagande till sådan mat.

Blev full i skratt medan vi åt och tänkte precis säga ”men vet du hur mycket socker och stärkelse det där innehåller?”.

Sambon såg min blick och mitt stora leende och utbrast att han minsann vet hur mycket socker det innehåller men att han och barnen  klarar det. Hehehe…

Sockerskrämselhäxan, det är jag det.