… en som mig!
Läste hennes blogg och insåg att hennes blogg om sina magproblem kunde varit tagna direkt ur mitt eget liv. Jag kunde ha skrivit precis dessa rader…
Samtidigt som man blir glad över att inte vara ensam, så blir jag ledsen för jag önskar ingen detta helvete. 🙁
Det allra sjukaste är att hennes problem startade samma månad och år som mitt…
…eller inte. Ska jag dö nu på kuppen?
Diklofenak Sju dödsfall. Smärtstillande, febernedsättande och inflammationshämmande. 81 rapporter om biverkningar sedan 1995. Vanligast är problem med mag- och tarmkanalen, hudproblem, och lever- och gallbesvär.
Pronaxen Sex dödsfall. Smärtstillande, febernedsättande och inflammationshämmande. 159 rapporter om biverkningar sedan 1988. Vanligast är problem med huden, urinvägarna och mag- och tarm-kanalen.
Jag har de senaste dagarna haft ökade känningar på högra sidan, under revbenet, samt bak i ryggen. Illamående – värre än vanligt. Troligen gallan ja. Den som de inte ansåg var nödvändig att operera bort sist. Hade troligen inte tillräckligt ont – som i så många andra fall… Och trots att jag faktiskt har klagat över denna jävla blåsa hos läkarna tidigare så får man ingen hjälp… Men jag är inte förvånad. Jag får ju ingen hjälp i annat fall heller…
Ibland tror jag på allvar att de tror att man njuter av att gå dit. Jag gör det inte iallafall. Jag stannar hellre hemma än att kasta ut en massa pengar på att någon ska klappa mig på axeln och säga ”det går nog över ska du se”, för ibland känns det fan så. Ursäkta alla svärdomar, men förtroendet till läkarkåren är inte på topp.
Nu ska jag gå och ta en Pronaxen eller Diklofenak, så får vi se om jag överlever natten. 🙁
Det måste vara jättekul att läsa min blogg. Eller inte. Det enda jag skriver om är värk, värk, värk och ännu mer värk…
Så här kommer ett till.
Jag tror att min mage nu håller på att krascha rejält. Det sjuka är att magen varit ”stabil” sen jag började äta Diklofenak regelbundet, medicinen jag får för min onda hand. Inte för att det hjälper till 100% mot värken, men jag kan leva med det. Eller kunde. Magen som sagt, har varit stabilare än tidigare vilket jag varit glad över.
Nu har jag dock börjat få smärtsamma kramper, frossa, illamåendevallningar varje kväll/natt och det enda jag kan koppla det till är just medicinen.
Så, vad ska jag göra nu då? Det är som att välja mellan pest eller kolera. Ha ont i magen eller ont i handen. Fungera normalt eller inte. Fast i nuläget fungerar ju ingenting – förutom handen när jag går på ”full effekt”.
Kanske ska jag fortsätta med Diklofenak och invänta magsåret? Kanske tar vårdcentralen en på allvar då?
När jag vaknade imorse kunde jag knappt ta mig ur sängen. Nu är ju det inte ett så ovanligt problem, eftersom att jag nu har ont i handen och inte kan stödja mig så bra. Vi har vattensäng, så det är liksom inte bara att kliva ur om man säger så, utan man måste liksom ”svinga” upp sig. Idag gick det inte, eller jo, efter mycket och och men. Smärtan var obeskrivlig. Jag har då aldrig i mitt liv haft så ont i kroppen.
Det känns som träningsvärk, fast jag har inte tränat. Från nacke, axlar, rygg, korsrygg, bäcken, höfter, lår (fram & baksida) och knäveck. Nedanför knävecken känns det som vanligt. och ingen värk i armarna eller händerna, bortsett från den vanliga värken i handen (som iofs börjat flytta lite på sig till tummen). Men jag förstår inte. Jag har inte legat illa under natten; ibland kan man ju ligga konstigt, men oavsett så har ju stelheten försvunnit under dagen. Men inte idag.
Och jag är så himla trött. Trött, trött, trött. Kan somna framför tvn; vilket är OVANLIGT för att vara jag. Somnar före barnen en fredagskväll liksom, hur rolig är man på en skala? Jag skulle inte klaga om jag hade varit fysiskt aktiv eller sjuk, eller utmattad av någon anledning, men det finns ju ingen anledning. Jag har ju inte gjort något.
Jag blir så jäkla less på att ha denna ständiga värk. Oavsett var den sitter!
Hade jag haft feber, varit lite småförkyld så hade jag ju iallafall kunnat misstänka influensa; men nej. Ingen feber här inte. Och ingen förkylning i sikte heller. Inte för att jag vill bli sjuk, men det hade ju varit en logisk förklaring.
Så nu är det tydligen dags igen eller så håller jag på att få en stroke eller något. Symtomen är samma som tidigare fast nu i mer aggressiv form, eller vad jag ska säga.
De senaste dagarna har jag haft migrän med aura ca 3-4 gånger per dag. Det är ANINGENS påfrestande!! Kanske är det utlöst av mina mediciner mot ledvärken – ja, jag vet inte. Men slutar jag med den ena får jag ju ont på något annat ställe. Fast det här är ju ett numera klassiskt symtom för mig på hösten, så är det väl en form av depression.
Nog för att jag inte känner mig deprimerad. Dock känner jag ingen större lust för någonting överhuvudtaget, så det är väl normalt för att vara jag. Sen har det ju hänt lite saker som kanske har fått mig bli sån här. Som jag tidigare skrivit så har jag ingen ork att göra saker, och när jag väl har det så har jag antingen enorm ledvärk eller mår fruktansvärt illa + magproblem. Inte konstigt att man blir deprimerad iofs, när man är så hindrad från att leva normalt. Eller ja, vad fan är normalt… till och med jag har glömt hur det en gång var…
Har ju som sagt försökt att ta upp alla mina symtom för diskussion hos läkaren, men där är jag bara stämplad som ”kvinna med ångesproblematik”, så det finns inte mycket hjälp att få tydligen. Även om till exempel ledvärk inte är något ångestsymtom… men men… Man kanske kan säga att jag har gett upp hoppet för läkarfolk. Har googlat som en galning utan att hitta mycket information om vad som egentligen som är fel…. men med tanke på att detta tydligen är återkommande för mig under åren, dock att det är som värst under höst/vinter, så är det nog inget allvarligt i allafall. Inget dödligt i allafall förhoppningsvis, för jag ser mig inte som deprimerad eftersom att jag inte vill dö, men å andra sidan har jag en del saker som jag grubblar på, vissa saker som jag måste göra (som jag hela tiden skjuter upp för att jag inte orkar), vissa saker som jag inte vet hur jag ska lösa..osv osv… den onda cirkeln är på besök.
Eller finns det ett samband med att han ringde från ingenstans en natt för ett tag sen? På ett sätt känns det logiskt, men på ett annat så känns det ologiskt. Jag trodde ju att jag var ”frisk” från det där, och jag har faktiskt inte ägnat många tankar åt det heller. Kanske mitt undermedvetna har? Iallafall, så är jag inne i en låg period nu igen.
JFYI (Just For Your Information) – edit, det är fint att man kan stava…