Läkarbesök

Idag var det då dags för det inplanerade läkarbesöket. Var otroligt rastlös och nojjig igår, hade som sagt huvudvärk och det sista jag sa till Erik innan jag somnade var:

”Jag sätter 100 spänn på att det är ångest.”

Nu är jag då hemma från läkaren.

När jag kom in så såg jag att det var samma läkare som jag träffat tidigare (han som var så braaa!) och han beklagade sig över vårdcentralen och sa att det var dumt gjort av sköterskorna, som skickat mig till honom eftersom att han ska sluta på fredag. Vilket innebär att jag ska få ytterligare en ny. Fan. Jag hade gärna fortsatt att ha haft honom.

Han berättar alltid utförligt vad han ska göra, vilka prover som ska tas och varför, vad han tror, frågar mig vad jag tror och framför allt… han LYSSNAR!
Men nu (senare) ska jag alltså få en ny. Igen. Suck. 🙁

Nåväl, vi diskuterade mina problem och som han sa är det ju en hel del så vi måste börja från ett håll och beta av saker efter vägen. Han klämde och kände på magen, som gjorde lite ont på en del ställen. Lyssnade på hjärta och lungor. Tog blodtryck (130/75 tror jag det var). Hjärtat slog extraslag, vilket han hörde för jag var så nervös. 😉 Frågade mig vad jag tror att min ångest beror på och jag berättade vad jag tror, det är ju som sagt känt sedan tidigare att jag har ångest…
Att magen är som den är kan mycket väl bero på ångest, eller att kroppen säger ifrån (eftersom att jag faktiskt inte mår något vidare i min ångest) eller så beror det på något helt annat.

Han skickade remiss till kurator, som han tyckte att jag var i stort behov av (vilket jag ärligt erkänner att jag är) samt remiss till psykmottagningen som har någon KBT-terapi. Och som jag nojjat över… så tog han bort min Xanor! 😉

Istället gav han mig ny medicin; 1 tablett Cipralex 10mg (ska börja med 5mg i en vecka och sen öka), Stesolid 5mg (får ta 1-2 vid behov) samt Primperan 10mg mot illamående (får ta 1-4st 3 gånger per dag)

Skickade mig till labb och där fick jag kolla blodsocker (4,7), lämna 8 rör med blod, urinprov, och med mig hem fick jag avföringsprov som jag ska lämna in i nästa vecka.

Så. Nu känns det faktiskt ganska okej.
Dock vet jag ju sen tidigare att ångesten kan öka något överjävligt under insättningsperioden, men please bare with me… ok?

Tur i oturen?

Magjävlen bråkar som bara den. Själv försöker jag se ett mönster men hittar inget.

Trodde som sagt först att det var glutenintolerans, eftersom att jag får grymt ont i magen av pasta, bröd och andra mjölprodukter… men det var det inte. Jag får lika ont i magen av ris, couscous, bulgur, matkorn eller ja, vad som helst. Äter numera inte så mycket sådant, förutom denna vecka eftersom att jag ska till doktorn imorgon bitti. Får se vad han har att säga. Jag ger mig fan på att han säger att jag har magkatarr eller IBS och att jag får lära mig att leva med det… Om det nu är så, då vet jag ärligt talat inte vad jag tar mig till.

Jag har liksom redan tappat livsgnistan. Jag kan ju inte göra någonting. Jag vågar inte göra någonting. Vågar inte äta lunch/fika med vänner på stan, för jag vet aldrig ifall magen behagar att sköta sig. Vågar inte längre gå ut och äta på restaurang med familjen, av rädsla att magen ska balla ur. Vågar föressten knappt ens äta här hemma… Lika bra att svälta så slipper man iallafall ha ont i magen. Fast tro nu inte att jag går ner några kilon i vikt för det… nej nej.. Vikten ligger stadigt, fast jag tappar i storlek. Mycket märkligt.

En annan sak har dykt upp den senaste veckan. Huvudvärk varje kväll och alltid i samband med att jag ätit middag. Kul… not. Inte nog med att magen lever sitt egna liv, att ha ont i magen, må illa och nu huvudvärk för man måste peta i sig näring är inte roligt. Jag tror att jag ger upp. Iallafall efter imorgon. Ska dit och få höra vad jag ska göra åt det hela…

Det man visste men inte ville veta

Så, vi googlade lite och fann den tjejens omtalade blogginlägg om sitt jobb på McDonalds, som hon sedan fick sparken för. Först tyckte jag att det var lite löjligt, att man får sparken för att man bloggar om sitt jobb, men om det nu är den bloggen vi hittade (som för övrigt bara går att se som cachad eftersom att bloggen är borttagen, och inlägget är skrivet den 10/1 2010, så är det ju rätt så uppenbart). Iallafall för mig. Om inte, så ber jag om ursäkt för att ha tagit fel på person. Men jag ber inte om ursäkt för vad jag tycker.

Inte för att man inte redan visste att det kan vara snuskigt när man äter på McDonalds, men mest hade man ju hoppats att det bara var ett rykte. Naivt kanske, men ändå. Men nu… huu.. Iofs har jag aldrig tyckt att deras hamburgare är speciellt goda, men det kanske förklarar en del. :/

Hat till McDonalds

Den här veckan har jag jobbat extra på Mcdonalds i Örebro. Sen barnsben, eller ja, sen högstadiet har jag jobbat inom kedjan Mcdonalds vilket har varit bra under sommarlov, helger och kvällar. Extra cash i fickan! Men om ni bara visste, sen jag satte min fot där första gången i arbetskläder har jag hatat det. Helhjärtat hatat det. Det började som 15 åring på Mcd i Arvika. Där hade vi de hemska norskarna som var dränkta i pengar som inte hade ork att bära bort sina egna brickor men alltid hade mage till att klaga på de dyra priser, när det egentligen inte rörde deras plånböcker när de bjöd hela feta släkten på kola, is och brus. Eller något annat hemsk, genomskärande ord i huvudet som de använde för sin mat. Det är härifrån mitt avsky kommer till norskar och norska. Därför vägrar jag prata svenska med norskar, engelska eller nothing, their choice.

När man fyller 16 inom McD får man hoppa upp ett steg och börja i kassan eller i köket. Jag hoppades med hela mitt hjärta att jag skulle få stå i köket så jag slapp det där med att le och vara artig. Men nej då – söta, blonda tjejer ska stå längst fram och vara restaurangens ansikte utåt. Herregud. Le tills ansiktet spänns upp som om du hade en massa botox insprutat i hela ansiktet och tala med en tydlig och tillräckligt hög röst tills stämbanden gett vika. Allt för att ge den där kunden den bästa tänkbara servicen. Blajj! Service in my ass. Varför ska jag vara glad och trevlig mot en kund som klagar på is i drickan, sega stripsen och försenade hamburgaren. Inte jag som byggt systemet, inte jag som friterar stripsen för kort till för att spara olja. Typ.

Under gymnasiet fortsatte jag under en viss period att jobba extra, men speciellt sommaren mellan 2-3 på gymnasiet jobbade jag riktigt mycket. Då gick alla rörelser, tilltal och frågor på automatik och man gjorde allt för att dagarna skulle gå fort. Ibland genom skoj och bus med andra medarbetare men ibland gjorde vi mer jävliga saker, häxade med kunderna. Hämnd mot alla otrevliga och drägg som man har mött under sin tid. Ofta var jag i spetsen till våra små spex. Det kunde vara stoppa ner fingrarna i kundernas milkshake innan vi gav ut den, ibland provsmakade vi kundernas mat innan utgivning. Hårstrån har lagts ner. Vi har slickat på muffins och donuts innan de har lagts in på personalrummet så att chefen nästa dag skulle ta dem. Vi har svarat med konstiga svar för att sedan skratta åt kundernas miner. Vi har lekt ” Hej och välkommen till hajk” i Mcdriven och vi har med flit struntat i att ge ut ketchup när det tillfrågas. Allt för att vara jävlig tillbaka. Kanske får vi skylla oss själva, att det blir en ond cirkel allt det där, men hey, the show must go on.

Jag hatar McDonalds. Det gör jag verkligen, men det är ett jobb som vilket annnat jobb, det ger pengar. Men inte mycket mer, eller ja, det har gett mig ett och ett annat ragg och några örfiler. Mest av allt har det gett mig en psykisk påfrestning. Alla hemska pip i bakgrunden under arbetspassen, den illa luktande lukten hemma min lägenhet av mina arbetskläder och sen alla bemötningar av kunder bakom flötet. FÖR SJUTTON! Fattar ni inte att man kan inte bara säga – jag ska ha ett happy Meal. PUNKT. En stor jävla punkt sätter de där. Som om jag ska kunna gissa, jaha ja, den där jäveln ska ha kycklingbitar i sitt HM, med pommes, äppelbitar och en fanta. Ah precis, det står ju skrivet i hans panna. Eller den där som säger – jag vill ha en Big Mac. Okey? Hela menyn eller bara burgaren? Nej med C/O. Gaaaah! C/o är 90-tal, 90-talet människa! Häng med i svängarna.

Och alla ni med grill-order? Alltså ni som ska ha speciella hamburgare, vi hatar er.
Ni som måste ha en stor påse i driven, vi hatar er
Ni som ångrar er till plusmeny efter allt är färdigpackat, vi hatar er.
Alla ni som faktiskt kommer och köper plusmeny, dip och läsk till era barn, vi hatar er.

”I’m lovin it” – Hahahhaha not!

2010-01-10 @ 23:10:42 Allmänt Permalink

Uhm… Och detta kan jag skriva eftersom att jag 1, inte jobbar på Donken och 2, inte heller vill det. Och för det tredje, så förstår jag verkligen varför hon fick sparken! Varför jobba någonstans där man verkligen verkligen vantrivs? Jag bara undrar…

Vitaminer

Mår lite bättre nu än tidigare idag så jag var helt övertygad om att jag skulle falla ihop. Nära på glasbubblekänsla fast ändå inte. Som ångest, men ändå inte. Tog dock en Xanor och sen så försvann det så det var väl ångest…
Magen är ju fortfarande som den är, men det får man ju leva med. Åtminstone till nästa vecka, då jag fick en läkartid. Men nu är jag fånig och tycker att jag kanske inte alls behöver gå dit, fast jag vet att jag borde och jag vet att jag framför allt måste!

Var en sväng på stan och shoppade lite grejor till en vän. Skulle ha kalciumtabletter (gröna burken) till min yngsta (som måste ha extra) men just den som vi har använt i flera år hade de slutat sälja överallt. 🙁 Så nu får jag försöka leta på nätet istället. Var inne på Life och på Hälsokost, men det fanns som sagt inte. Och varför byta när båda barnen äter vitaminerna med glädje? De är jättegoda enligt dem. Fick dock köpa en annan sort nu, en för vuxna med ordinationen att dela dem.. och då är det inte ens tuggtabletter. Suck!

Så nu ska jag ge mig ut i djungeln… och sen ska jag blogga lite till på min andra domän. 😛

Stora steget

Idag kära vänner. Idag har jag mailat till vårdcentralen och skrivit ett lååångt mail angående mina problem.
Får se när de har lust att svara…

Man ska inte äta tårta, säger min mage som numera lever sitt egna lilla liv (igen), men födelsedagsbarnet ville ha tårta och då ska man fira. Tog en liten bit bara, men inte hjälpte det. Jag triggade visst igång något nu igen så nu får jag inte behålla något igen… Har börjat frysa som en galning, så det blev ytterligare en punkt på min lista. Tog tempen och den visade på undertemp… 35,7°C

Hallelujah säger jag ironiskt.
Nu är det inte ens kul längre. Och googla på symtom undanbedes. Enligt google skulle jag nog dö när som helst.