Igår fyllde Joppan 3 år. På dagis bjöd hon på glass och så fick hon en present. När vi kom hem så fick hon en rutchkana i plast vilken är mycket populär. Senare på eftermiddagen kom farmor & farfar med paket och så gick vi ut till parken och fikade. På vägen tillbaka matade vi ankorna med kex. Vi var väldigt omtyckta. 
En tuffing åt kex ur min hand, men han var nervös.
Vad knepigt det här är. Jag ska hämta barnen på skola och dagis 3 varje eftermiddag. Det tar mellan 15-20 min att cykla dit, men redan klockan 1 är jag stressad och nervös över att jag inte ska hinna dit i tid. Nu är klockan strax efter 2 så gissa hur uppskruvad jag är. Liksom, kan man lära sig att det är okej? Att det är låååång tid kvar och framför allt att om man nu skulle, mot förmodan, komma en minut försent, så blir man inte halshuggen. Detta har alltid varit ett stort problem för mig, jag vet ärligt talat inte varför.
När jag gick i skolan och jag såg på klockan att jag skulle bli sen så sket jag enkelt i att gå dit. Det var/är ju helt sjukt, jag måste ju vara rädd för något. Har någon blivit fly förbannad på mig för att jag kommit försent? Ja, och då menar jag inte mamma eller så, utan någon annan viktig person? Nu är det ju inte så enkelt längre, jag kan ju inte strunta i och hämta mina barn. Bra träning om inte annat.
Föressten så ska jag skriva klart om detta med skinpicking, jag vet inte var jag ska börja bara. Det kanske tar sin tid, men det kommer… och tills vidare så får jag se ut som en idiot med sårskorpor på hela kroppen. Just nu är armar och magen mest utsatt. Fråga mig inte varför… Tur att det finns plåster!
Och sen nu ikväll var Jasmine och jag på bio och såg Madagaskar. Den var helt okej. Det är skoj att göra saker endast med henne så hon får känna sig prioriterad också, även om hon vet att vi älskar henne lika mycket som Malva.
Jag följde inte med Malva in på dagis idag utan sa hej då på en gång.