Kattoperation

Igår eftermiddag så upptäckte jag att Musen (katten alltså ;-)) hade något kletigt, gult grejs i rumpan. Torkade bort det och det luktade inget, men hade henne under uppsikt ifall det skulle komma mer. Det gjorde det inte, men hon tvättade sig frenetiskt. I övrigt var hon som vanligt, pigg & alert… och superbusig – as always. Men jag tänkte att jag skulle kontakta veterinär idag, ifall hon fortsatte att tvätta sig så där ihärdigt i rumpan.

Sagt och gjort. Ringde i morse och fick en tid 10:45. Veterinär klämde, kände, lyssnade och kunde inte känna något avvikande, förutom att hon ryckte till lite när hon klämde över bakdelen. Så det ordinerades röntgen. Väl där kunde man inte se speciellt mycket på bilderna, men veterinären rekommenderade kastration fast man i nuläget inte kunde vara 100% säker på att det rörde sig om en livmoderinflammation – vilket jag misstänkte från första stund.
Dock var det ju upp till oss att bestämma om hon skulle kastreras eller ej. Hon kunde ju ha fått antibiotika och blivit bra på det, men då kan inflammationen komma tillbaka senare.

Men vi valde att kastrera henne direkt. Och nu i efterhand så var det nog det klokaste beslut jag tagit på länge… trots att jag hade planer för henne att bli avelshona.

När vi kom för att hämta henne så sa veterinären att vi kommit in med henne i sista stund.
Hela livmodern var sprängfylld med var och hade kunnat spricka vilken sekund som helst! Och då hade hon inte levt nu. Så samtidigt som det känns bittert att min uppfödning aldrig tycks få en bra start, så har jag ju hellre mina katter i livet. Och uppfödning är inte allt. Först och främst är de familjemedlemmar.

Nu är hon naturligtvis supertrött och sover, men hon har försökt att ta sig till kattlådan, men hann inte och skämdes. Stackars liten.

Det mest märkliga tycker jag är att hon hade ingen feber och var inte hängig, hon var precis som vanligt och så full av liv. Hon var ju inte ens sjuk…
Men så är det ju tydligen med mina djur… ena dagen lever de och nästa är de borta. Fejkar de sin smärta eller är det jag som är ouppmärksam kan man undra?

Nåväl den här gången är slutet gott, allting gott.

Vad beträffar uppfödning så får jag väl satsa på att tillhandahålla avelshanar i framtiden. 😉 Kommer inte skaffa fler honor till avel, eftersom att man ger dem p-piller… och nu har jag två kastrerade honor (varav en gammal dam visserligen) som har blivit kastrerade pga just livmoderinflammation. Never again!

Handpenning lagd

Nu är handpenningen lagd så nu är det bara att vänta… helt plötsligt är det ju skitlångt till mitten av juli. 😛

Jag kände att det var dags, och sen blev jag kär…
Han kallas (än så länge) Rory Lochnagar och har de största öronen jag har sett på mycket länge. <3 Och så är han blå & vit och bara såååå vacker!

Nu bara läääängtar jag…

Datorstrul & kattankar

Efter många långa svordomar beslutade vi oss för att testa bredbandet utan routern och tydligen så fungerar det! Jävla skräp. Vi har bytt router två gånger för att det har strulat. Nu måste vi fixa en annan lösning till dottern. Kanske får hon BBB istället.

Vi har alltså 3 stationära datorer + 2 laptops. Två är anslutna till BBB och resten till Comhem. Anledningen till de olika är att kör alla på Comhem blir det seeeeegt, så därför har vi två abonnemang.

Nu funkar det iallafall med vår alternativa lösning, men börjar det krångla igen ryker Comhem fortare än kvickt.

Sitter just nu i telefonkö till veterinären. Jag och tur går som sagt inte ihop för nu löper Minne för andra gången på en månad. Skoj? Inte. Jag vill egentligen inte ge henne p-piller eftersom att bieffekterna är alldeles för många. Men jag har inget alternativ om hon inte ska gå omkring och bete sig som hon gör. Dessutom vill jag HCM-testa henne innan hon paras. Och en del tycker att hon är för ung att bli mamma, hon är ju drygt ett år. Så jag har inget val än att sätta henne på piller och HOPPAS att hon inte får livmoderinflammation och/eller juvertumör. Min andra honkatt fick ju båda av piller…

Levande stinkbomb

Jag har sedan ett tag tillbaka berättat för Erik om hur Bibic ligger och fiser mig i ansiktet på nätterna. Han delar ju kudde med mig och har så gjort sen han var en liten bebis. Mysigt förr ja. Men inte längre. Han ligger och fiser grön död-fisar. Det luktar sååå vidrigt, ni anar inte. *urk*

Så jag började söka runt efter förklaringar på vad det kan vara. Hittar dock inget för det vanligaste är fodret. Men han har ätit samma foder i 5 år nu, och inget annat duger åt honom. Han har inte ont någonstans utan är nöjd och glad, går på lådan och gör sina behov. Äter och dricker som vanligt. Men dessa fisar… alltså det s t i n k e r så att man inte kan vara i samma rum! Hua!

Funderar på om det har något att göra med hans njursvikt… men hittar inget speciellt. Nu får han ju inte njurfoder som han egentligen ska äta, för det tycker han inte om. Och vi har gjort det valet åt honom att han ska få äta det han vill så länge som han mår bra. Han går ju faktiskt på övertid. Så han är faktiskt ett levande bevis på att man inte alltid måste byta foder.

Men iallafall, om du som läser har något tips eller kanske rentav vet varför fisarna luktar så vedervärdigt får du/ni hemskt gärna kommentera eller maila mig.

Åh nej!

Min fina lilla bruntigré skogisflicka är inte längre någon bruntigré skogisflicka… hon har en liiiiiten, men dock vit fläck på bröstet! Åhhh neeej! Inte för att hon blir ful på nåt sett men aj aj. Hon är ju inte världens vackraste av skogisar, även om hon är väldigt fin. Men nån utställningskatt blir hon ju inte nu, då det inte finns så många bruntigré, men desto MASSOR med bruntigré och vitt. Så där sprack min plan om att hon skulle kunna ta titel. Nog för att hon skulle kunna ta dem, men det skulle ta hundra år istället för ett par.

Nåväl, hon kanske blir en fin avelshona istället.