Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Det händer saker inuti mig. Jag börjar förstå varför saker och ting händer och varför. Det hade aldrig hänt om jag inte hade haft min underbara terapeut. Hon får mig att förstå det självklara.

Som min ”dröm” eller vad det var. Jag har försökt att gå tillbaka dit, men hur jag än har försökt så har det inte gått att komma in i köket. Jag har provat alla möjliga sätt, men det har inte gått. Och jag har blivit så förbannad över det.

Varför har det inte gått?!

Terapeuten tyckte att det var ett bra sätt för mitt undermedvetna att förklara det på. Att barnet i mig försökte på alla sätt och vis få kontakt med den fulla pappan i köket, men den fulla pappan var inte hennes pappa. Det var bara ett skal av hennes pappa. Han hade inget medvetande. Det går inte att få kontakt med en full person… därför kunde jag inte komma in i köket. För där satt han. Med alkoholen som förstörde allt.

Och ångesten jag haft beror på att när jag träffade honom sist, och allt var jättebra. Då fick jag en inblick i hur det skulle kunna ha varit. Det gör ont, för det kan aldrig bli så. Det vet jag, jag vet bara inte hur jag ska kunna leva utan det.

Acceptans.

Jag måste jobba ännu hårdare. Och jag får beröm, för jag får höra att jag har kommit en bra bit på vägen. Och den egenskap jag ärvt från min pappa är att jag är envis som synden. Jag önskar bara att det fanns ett sätt så vi kan få en relation igen, men jag vet inte om det någonsin kommer att fungera.

Jag måste läka först och tiden rinner ifrån mig…

[tags]Terapi, Alkoholism, Ångest[/tags]

Jag har läst ut min bok, men jag ska låta en del saker få smälta lite först. Sen måste jag gå igenom den igen.
Men jag måste säga att till alla er som är uppväxta med en alkoholist, så är det en mycket givande bok att läsa. Den förklarar verkligen steg för steg varför man känner som man gör och hur man kan ta sig ur det… vilket är det svåra. Men jag ska klara det!

Ett bra citat från boken som jag ska försöka komma ihåg:
”Om någon bryr sig om dig är det för att du är värd det.”

Jag vet att detta kommer att låta flummigt, men jag detta var ingen dröm. Jag kan beskriva det som en dagdröm, fast ändå inte.

Inatt kunde jag inte somna så jag låg och bara försökte somna. Tankarna flöt liksom omkring och tog aldrig fäste. Innan jag visste ordet av såg jag mig själv stå utanför min pappas gamla hus.
Jag stod länge och la märke till hur det såg ut. Det orangefärgade huset med den bruna dörren. Den lilla granen, brunnslocket, vattenkranen, gräset. Det gula förrådet. De svarta siffrorna. 44. I smide. Den mörkgröna brevlådan. Sopnedkastet, innuti sitter det en ljusbrun papp-påse. Den gula förrådsdörren med lås.

Jag la märke till att jag var så uppmärksam på alla saker.

Så öppnade jag förrådet och klev in. Klev, för att tröskeln är hög.
Det svarta asfaltsgolvet. Hyllan till vänster. Fler hyllor till höger. Fyllda med lådor och annat. Min röda cykel, upp och ner, höll kanske på att lagas. Stod där en stund och tittade på allt. Gick ut.

Öppnade ytterdörren. Står i den långa hallen. Till höger finns tvättstugan, klädkammare/garderob och toaletten.
På vänster sida är ingången till kök/vardagsrum/trapp. Sedan står en lite byrå med handskar liggandes på. Det ligger en duk där också. En stor spegel hänger ovanför. Den har en bred ram runt sig. Den är i furu eller liknande. Bredvid står en stol, jag tror att den är brun. Sedan hänger det några jackor vid hatthyllan på samma sida. Den följer från spegeln till en vit garderob. Det ligger några madrasser på golvet under hatthyllan. Det kan vara dynor till utemöblerna med. Dom är iallafall bruna med blommor på. Runt hörnet kommer man till köket. Rakt fram från ytterdörren ser jag baksidan, dörren som leder ut dit. En lång hallmatta. Den är brun och vit.
Alla dörrar är vita med bruna handtag, liksom knopparna på garderoben. Jag försökte kika in i köket, men då flöt allt ihop igen. Sedan slog jag upp ögonen…

Regression är nyckeln till vårat karmaminne som innehåller alla våra tidigare liv. Genom att göra en regression kan man söka specifika händelser i detta eller tidigare liv som påverkar oss negativt. Känsla och sammanhang träder fram och ger ofta förståelse till varför man är eller gör på vissa sätt, varför man inte förmår släppa taget om känslor eller händelser som ger ett destruktivt beteende. Under en regression går man aktivt in för att lösa upp det som orsakar obehag i det liv där händelsen uppstod. När man får kontakt med händelsen får man också en förståelse till varför och kan då börja bearbeta problemet på ett medvetet plan.

Källa: Änglakristallen

…mail till min pappa idag:

Hej pappa!

Tack för boken och pengarna. Jag har redan använt dem. 🙂
Var iväg idag och köpte en ny mobiltelefon. En Z710i blev det. Skitsnygg och jag är sååå nöjd! 🙂

Vill tacka dig för boken också, även om jag inte längre lider av depression, men den kan vara intressant att läsa.

Erik tackar också, och barnen såklart! Jag hjälpte Jasmine idag med pusslet och det var inte helt lätt för mig heller. 🙂 Finland är stort med en massa konstiga namn. 😉

Hoppas att du blev glad över dina presenter. Visste inte riktigt vad jag skulle hitta på, men ljus brukar gå hem. Och presentkortet kanske kan komma till användning. Vi hyr själva film därifrån. Smidigt tycker vi. Bara att få hem i brevlådan, titta och sen skicka tillbaka dem och så får man nya. 🙂

Jag laddar inte hem filmer mer utan hyr hellre de jag vill se. Annars laddar vi hem och kastar, så det är lite onödigt att slösa på dvd-r skivor. 🙂

Iallafall så ville jag säga att det hjälpte mig och jag är glad över att vi äntligen fick träffas. Tyvärr är jag inte så ”läkt” ännu så jag kan träffa dig här hemma eller hemma hos dig. Det väcker för många minnen som får mig att må dåligt. Men jag har fått en superbra hjälp. Så det blir nog ordning på mig med så småningom.

Vill bara säga att jag älskar dig. Glöm aldrig bort det!

Kram, Sanna