Idag har jag alltså varit på mitt första möte, ett introduktionsmöte där man får veta exakt vilka metoder som de använder sig utav. I början blir det mest samtal för att sedan jobba fram de positiva händelserna för att slutligen få fram det negativa. Personkemin klickade direkt, hon verkade urmysig och lugn och harmonisk så det känns verkligen jättebra! Hon sa även att hon absolut kunde hjälpa mig, iallafall en bit på vägen och jag ber inte om något annat än det. Vi startade såklart genast och jag har redan fått ett och annat att tänka på, att fundera över.

Förändring kräver medvetenhet
Det kommer att vara utgångspunkten i mitt problem. Utgångspunkten och målet.

Vi diskuterade mitt problem och kom fram till att en missbrukare har inget medvetande. En missbrukare är i sitt tillstånd inte en person med personlighet (om man ska vara logisk) utan bara ett skal. Personen man älskar finns inte där eftersom att allt man försöker att säga eller göra inte går in. Om man häller ut sprit eller hotar med det ena än det andra, så kommer missbrukaren att göra samma sak igen, eftersom att den inte har något medvetande. Först när man har ett medvetande så når man fram till en person.

Det är därför han ringer varje gång han är full, fast jag uttryckligen sagt att jag inte vill att han ska ringa. Han ringer för att han helt enkelt inte minns att han gjorde det sist. Alla gånger är som en första gång, trots att det inte alls är så. Men för honom är det så, han är bara medveten om vad som händer i nuet.

Och först nu när jag nu vet det, att han inte har något medvetande om vad han gjort eller inte gjort, så kan jag förändras. Det här är en stor insikt för mig.