Kategori: Bipolär typ 2

Länge sen…

- Susanna

Men som ni vet (fortfarande har jag besökare… enligt statistiken ;)) men, jag vet att jag (och ni vet) att jag är en periodare. Ibland går det långt emellan varven. Och för mig. När tankarna mal och mal och situationen blir ohållbar, då stänger jag av.

Sjukt mycket har hänt sen sist. Mycket av det kan jag dessvärre inte ens blogga om, så jag gör det på min hemliga blogg som jag skrivit om innan. Det sjuka är, när jag startade den… inte i min vildaste fantasi kunde jag att det kunde utvecklas till det som är nu. Nu är det liksom… alltså. Invecklat. 😉 På ett bra sätt. Tror jag. Jag är iallafall glad. Det som händer får mig att må bra. Jag ler oftast. Men jag gråter också, för det är så invecklat. Men jag måste lära mig att vara tacksam. Så jo, jag ler varje dag. På riktigt.

Men jag måste också bort. Jag måste åka ”hem” snart och reflektera. Snart, snart. Även om jag hävdar hela tiden att jag har tålamod, så har jag inte det. Det får mig att tvivla på mig själv, på människor, på allt. Men jag gör så gott jag kan. Jag är en sån som kan vänta i evigheters evighet på nåt bra, det är väl tålamod? Men samtidigt.. jag tvivlar. Alltid.

Jag vet!

- Susanna

Jag vet att jag ligger efter med bloggutmaningen och att jag inte bloggar som jag borde, men just nu är det kaos (igen) i mitt huvud. Försöker bara överleva. Fråga inte, ingen skulle någonsin förstå ändå. Har några personer som jag pratar med emellanåt. Mina nära vänner. Mycket ältande fram och tillbaka. Vet att jag måste våga själv, men jag är inte där än. Så bare with me. Jag kommer tillbaka.

Mörkt om natten

- Susanna

Det var ett tag sen jag kände en sån stark ångest som jag gör nu. Det är stor skillnad på ångest och ångest hos mig. Iallafall är klumpen i halsen tillbaka. Trycket över bröstet är tillbaka. Illamåendet är tillbaka. De ständiga, grubblande, nattsvarta tankarna är tillbaka.

Är så spänd i kroppen att jag inte minns hur det känns att vara avslappnad. Ryggen är som en fiolsträng, kommer på mig själv när jag ligger ner att pressa den neråt, mot madrassen. Känns som jag halvligger i brygga. Har varit så ett bra tag nu. 6-12 månader kanske… Inte konstigt att man är trött på dagarna. Och så nu, med ångesten som ligger och knaprar på en nattetid.

Och jag känner mig så ensam mitt i allt. Vem ska förstå? Vem kan någonsin förstå? Jag gör det ju inte själv ibland.

Fast nu vet jag ju på ett ungefär vad det är för fel, men jag har ingen att ventilera med. Därav ensamheten.

Annars är jag nog inte ensammare än andra.

Cipralex

- Susanna

Enligt Fass så står det:
”Liksom för många andra läkemedel rekommenderas inte användning av alkohol under pågående Cipralex-behandling, även om Cipralex inte förväntas interagera med alkohol.”

Jo men tjena. Där märker JAG skillnad om man jämför med Zoloft, min tidigare medicin.

Jag har, sen jag började med Cipralex… blivit dyngrak 2 gånger… det säger bara PANG från ingenstans… och så är jag plakat. En av de gångerna spräckte jag näsan… så illa är det. Jag måste vänja mig med hur mycket jag kan dricka på denna medicin… en del känner visst inget alls… precis som jag gjorde med Zoloft. Sjukt egentligen att det är så olika. Men jag gillar inte att bli så full så jag inte kan ta hand om mig själv. :((

Nu, alltså just nu mår jag bra trots att klockan är mycket, men plakat är jag inte. :))
(Trots all annan skit som STÖR mig!!!)

34 år idag!

- Susanna 1 Comment

Idag fyller jag år. Och hela jag är full av ångest.

Inte så man tänker sig kanske att en födelsedag ska vara? Borde den istället inte vara full av glädje?
Inte här iallafall. Men jag ska göra det bästa av situationen. Och solen den skiner som vanligt på min dag. Det har regnat i flera dagar nu. 🙂

Annars så vill jag meddela att min mail tydligen lever sitt egna lilla liv. Mail som skickas till mig når servern, men sedan försvinner de någonstans. Vi har kollat i alla spamlådor, vi har vitlistat adresser… vi har gjort allt, men mailen kommer inte fram! Grrr! Jag har skapat om epostadressen flera gånger men det funkar bara inte. Och jag som skulle börja blogga på ett annat ställe och allt. GRR!