Nu märker man att hösten är nära, för jag går omkring med ständig huvudvärk.
Det enda som hjälper är att knapra lugnande… det som jag hoppades få slippa ett tag framöver. Men det går inte. Jag ligger som en fiolsträng om nätterna, har så ont i käken.
Har haft upprepade PÅ-attacker den senaste veckan. Vet ju vad det handlar om så jag fattar inte varför jag reagerar som jag gör. På söndag är semestern slut och vardagen börjar igen. Men vad jag inte förstår med mig själv är att istället för att gå och spänna mig, så kan jag ju istället tänka på hur skönt det blir att få egen tid när barnen börjat skola och dagis. Men nej, det gör man inte. Blir så trött!

En annan sak som inte har med detta att göra, men ändå på sätt och vis (av vad jag läst mig fram) så lider jag av en störning… eller tvångstanke om man hellre vill kalla det så. Eller en, två fast den ena är värre än det andra.
Funderar på att göra en sajt om det för jag har inte hittat någon på svenska ännu. Jag tror att det är vanligare än vad man tror, jag har alltid gjort det men jag vet inte varför. Det är avkopplande för mig, men det gör ont till slut eftersom att jag inte slutar förrän “allt är borta”, alla “kanter”. Jag talar förstås om Skin-picking. Någon som är likadan?

Det är ganska lustigt det där. Jag och brandrök alltså.
Jag kan vakna om det brinner en kilometer bort, men vaknar inte när det brinner i mitt eget kök… Det var det som hände igår morse. Som tur var, var Erik vaken annars hade det kunnat gå illa. Och tack för att jag var tankspridd och hade lagt upp chipspåsar på spisen, det var nämligen i dem det började.

Ibland är barn billiga, men igår var Malva gratis. Hon satte på alla plattor och gick sedan därifrån. Och så smälte chipspåsarna.
Blev mycket rök och det var det Erik fick ta hand om, stackaren. Han var skiträdd. Tänkte på vad som kunnat hända.
Vi vädrade nästan hela dagen, det gick bara runt, runt. Nu är allt som det ska igen, förutom att vi har upptäckt att vi hade barnspärr på spisen, så den låses alltid numera. Och brandvarnaren är laddad med nya batterier.

Hon är vildare än Emil i Lönneberga, och då överdriver jag inte. Hennes nyfikenhet kommer att bli hennes död är jag rädd. Man kan inte lämna henne ensam, det har vi fått erfara gång på gång. Det är jobbigt att vara mamma till en klåfingrare.

Nu ska jag fortsätta baka min chokladpaj, för om några timmar kommer mamsen och systerdyster på besök.

Ahhh, så KUL jag har haft idag!
Den enda nackdelen var att tiden bara rann iväg. Vips var klockan åtta och det var dags för tjejerna att åka hem.
Alla var så trevliga och goa! En så lyckad träff!
Självklart ska vi göra om den!!!

Tusen tack och en massa kramar till Tessiz, Nina, Agneta, Sussi & Marika för en underbar IRL-träff!

… staden där det ösregnar.
Men vi ska ha det trevligt iallafall, för idag ska vi ha IRL-träff! Och okej, jag erkänner väl nu att jag är nervös, för klockan har inte ens passerat 07:00 och jag har redan legat vaken i över en timme och skruvat på mig.
Dessutom borde det vara så att det är jag som får sova längst av oss alla idag, eftersom att jag bor här, men det är smällar man får ta.

Men det ska bli så kul att träffas. Självklart återkommer jag ikväll med en rapport!