Gjorde en tavla (nä, inte så haha), till en vän för ett tag sen. En ordtavla. För den var typ ”beställd”, personen ville ha en.

Hittade en fin ”vers”, som jag tyckte passande perfekt, för det var så jag såg oss. 🙂 Hade precis gjort klart den, och sen hände lite grejor som ni vet… och nu kommer jag förmodligen alltid tänka på den personen i framtiden, eftersom att texten aldrig har passat in nånstans, förutom… då.

Vilket är ganska drygt, för det är en av mina favoritlåtar. Vilket var hela tanken från början, jag ville dela nåt som var väldigt ”jag”. Att personen skulle förstå precis vad jag menade med just den texten, och varför den passade så bra. Men så blev det ju inte… 

Nu har jag kastat den, för det är ju ingen mening att ha en tavla som var menad för nån annan… för den versen passar inte in längre. Synd, för den var ganska fin.