Har gått den senaste månaden med inställningen att det kommer att gå bra att möta det som hände. Idag är jag mindre säker på det.

Sovit kasst, megaångest, och då är idag,  inte ens den jobbigaste dagen, tror jag. Antar jag. Alla dagar kommer vara lika jobbiga, för folk fattar ju inte. Ingen idé att försöka förklara för nån som inte förstår. Som inte ens försöker förstå.

Jag kommer förmodligen inte komma ihåg hälften av det jag ska säga. Och jag kommer att dö av ångest. Så om jag inte skriver mer, så vet ni varför.