och hittade en grej jag skrev 11:e oktober, 2005:
Varför är det så svårt att släppa taget om någon man tycker om? Jag tycker att det är jobbigt, men de jag “släpper” verkar inte ha några problem med det. Blir lite ledsen faktiskt. Känns som om man inte betydde mer än så.
Det stämmer så jävla bra in just nu. Jag kommer att förklara varför lite senare. Eller. Jag kommer snart att posta alla inlägg som jag skrivt utanför bloggen, här med början från 1/1 2014.
Eller pastelligt iallafall. Är fortfarande inte hundra på vare sig färger eller fonter, men det får duga tills jag kommit på nåt bättre. Har lekt och pillat i flera dagar. Och nätter. Kanske borde skriva något roligt också? 😉 Fast nu är hjärnan tom. Eller egentligen inte. Jag har en hel del kvar att göra, och pilla med, men inget som kan krascha hela sidan. Tror jag. (Been there, done that)
Om ni ser några errors så hojta. Eller inlägg med lite text.. (du märker skillnad, I promise)… Och om ni vet hur man får bort det förbannade [L]:et efter lösenorsskyddade titlarna så vore jag nöjd. Fattar nada…
Prydnad? Jag har inga prydnadssaker. Jag har katter och de anser sig vara prydnader. Inte jag.
De ligger på tv-hyllan, på bord (inte när vi äter), på mattan (helst så man ska snubbla och nästan bryta nacken på sig själv)… ja, de ligger lite där de vill. Dessutom kan man inte ha prydnader när man har skogisar. Iallafall inte om man har en stor katt som tror att han är en kattunge. Han välter det mesta. Smidig som ett kassaskåp. Fast det förstår ju inte han.
Stil? Är kaos en stil? Isåfall så har jag det. Kaos.