Vad var det egentligen som utlöste dagens fina panikattack, om inte just det som gått och gnagt under hela veckan. Emetofobin.
Det började redan i söndags. Det sjuka i det hela att jag faktiskt reflekterade under lördagen och söndagen att jag faktiskt mådde ganska bra…
Min dotter och min systerdotter skulle gå på bio på söndagen så de bokade biljetter och var så glada så. Sedan ringer min syster och berättar att deras yngsta dotter (inte hon som skulle gå på bion) hade spytt kvällen innan, men att hon mådde bra. Redan då ringde varningsklockorna, men jag försöker ju leva normalt, trots min fobi. Så tjejerna gav sig iväg. Efter biobesöket stannade systerdottern hos oss ett tag innan min sambo skjutsade hem henne.
Så långt allt väl. Och jag kunde andas ut.
Nu är det ju så, som en del vet, att jag har en dotter med ett Prader willi-syndrom, som för att göra det kortfattat; hon känner ingen mättnad. På kvällen tyckte jag att det luktade konstigt i hennes rum, lite sött och undrade vad det kunde vara… Hittade dock förklaringen efter en stund: en halv uppäten limpa, samt gamla matrester (joo, hon stjäl ur soporna och gömmer undan). 🙁
Så vad händer. Hon kräks naturligtvis och katastrofen var ett faktum. Tur i oturen så var sambon hemma och fick ta hand om det, för jag får verkligen panik. Hade ångest i flera timmar, de bara kom och kom och kom. Mådde inget vidare, och när jag får ångest så mår jag illa… och givetvis så var hon ju smittad av magsjuka… och jag med… Pratade dock med syrran i telefon och då säger hon att ungen har spytt fler gånger under söndagen…
Dock spydde min dotter bara en enda gång och jag gissar att hon blev matförgiftad. Vem skulle inte bli sjuk av en 4 dagar gammal kyckling? För sedan dess har hon mått bra och ingen annan har mått dåligt. Förutom jag då, men mitt mående beror ju på andra saker.
Så efter detta har jag försökt att släppa det. Och egentligen, händer det så händer det. Inte mycket jag kan göra åt det. Det vet jag. Men ändå.
Så idag återkom fobin med sån full kraft att jag nästan blev lamslagen. fast mest är jag förbannad på folk som inte fattar!
Min dotter (hon som var på bio) och hennes vän från skolan bestämde sig för att gå hem till tjejen hon var på bio med för att hälsa på, men redan i trapphuset kommer lillasystern och säger att syrran och pappan är magsjuka och att hon själv ska gå ut och leka. Visst, hon har redan haft det men hon kan smitta andra barn!
Jag blir så less. Jag har försökt att förklara att det tar ca 48 timmar innan det inte smittar. Alltså innan dess går man inte ut. Man gör det bara inte. Inte i min värld.
Kan tilläggas att detta är deras andra magsjuka detta år… Konstigt att det bara går runt runt?!
Jag blir som sagt så less och det hjälper inte att säga att jag inte vill att vi ska träffas fastän det bara har gått en dag sedan de var sjuka. Jag vill vill vill inte ha denna sjuka!
För mig är deras sätt att agera respektlöst.