År: 2007
Ner i träsket…
… men inte vilket träsk som helst. Ett mycket trevligt träsk om jag får säga min mening. 😛
Bara dottern är lite småsur. Hon vill också spela. Men det ska hon, om hon inte saboterar för mig. 😉 Det var nämligen så här.
Jag gjorde en ny familj. En ensam tjej som heter Very Weird (som alla mina andra simmar)… iallafall, hon blev ju ny i stan och det kom folk och hälsade på henne. Hon blev väldigt god vän med en man vilken hon åkte på semester till den underbara Twikkii-ön med. Inte visste väl hon att han var gift och hade barn!
Nåväl, nu är de iallafall där och kuckilurar. Han har redan gjort Very på smällen. Undrar hur han ska försklara det när han kommer hem. 😀 De bygger sandslott och gräver efter skatter hela dagarna. 😉
Nu när dottern ska spela hävdar hon att hon ska spela med mannens fru och komma och slå Very… bör man vara försiktig? Det är ju inte hon som gjort nåt fel. Dessutom vill hon inte ha nån man, hon ville bara bli med barn fort som attans. 😆
Hon kan ju inte rå för att mannen (vars namn jag till och med glömt ^^ ) råkar vara en riktig hingst. Eller hur?
Vad fan!
Inte nog med att man ska försöka fungera ”normalt” med sina egna jävla problem. Man ska bli påprackad andras, och få känslan av att man är så jävla elak och inte förstår någonting. Att jag känner mig kränkt och ledsen, det har ingen som helst betydelse i sammanhanget – det är ju jag som är dum och inget förstår.
Att jag brottas och kämpar i det tysta, det är ingen som ser. I och för sig vill jag vill inte att någon ska se. Ni skulle ändå aldrig förstå. Det är ju mina hjärnspöken som jävlas. Det går kanske över med tiden, men han där uppe (om han nu finns) vet vilka tankar som surrar i mitt huvud och inte är de ljusa och vackra precis.
Och när man försöker göra det bästa av situationen, försöker att inse fakta om vad man är värd i andras ögon, ja då får man en käftsmäll som heter duga.
Så nu är det bara att börja klättra upp på den där jävla stegen igen då.
Jag ska aldrig mer yttra mig om saker som jag tycker är jobbiga. Aldrig ska jag heller berätta det för någon om denne gjort mig upprörd eller ledsen. Det är ju iallafall mitt fel om någon annan gjort mig illa. Och då får jag ju skylla mig själv, för jag fattar ju ändå ingenting.
Pippi och de onda tankarna… typ
Sådär. Nu var kalasandet över för denna gång. Nu är det lungt och skönt till januari. 😉
Malva var så nöjd så med alla paket och Pippi-tårtan jag köpte. Fin var den men den smakade inget gott tyckte iallafall jag. Men men, man fyller ju inte 5 år varje år heller.
Annars då?
Ja, ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra åt vissa saker. Jag är arg, ledsen, irriterad och förbannad över saker jag inte rår på. Eller en sak rår jag på, men ändå sitter jag här och käkar chips. Jag är fan totalt värdelös! :Xo:
Time flies…(Grattis Malva!)
Hur kan något så skört och litet bli så stort?
Jag fattar nog inte hur fort tiden gått. Min lilla, lilla bebis har blivit stor tjej!
September 2002:
Malva kommer till världen. 2350 gram och 48 cm lång.
Klädstorlek: typ det minsta som går att hitta.
Får ligga i kuvös några dagar för hon är så liten och kan inte hålla värmen. Blir även sondmatad för hon vill inte suga. Prover tas, men det dröjer 8 månader innan vi får veta varför.
Augusti 2007:
En sprallig nästan 5-åring med sin storasyster.
Ca 98 cm lång och väger 18 kg. Nu väntar vi på att få börja med tillväxthormon.
Min lilla, stora tjej firar sin femte födelsedag idag och jag ska snart bege mig till stan och köpa det som är nummer ett på önskelistan – en fin dockvagn. En riktig, dyr en… men det är hon värd, min lilla snäcka.