Jag är knäpp, jag vet.
Sitter här i sängen och skriver samtidigt som jag lyssnar på någon ”chillmusik” (instrumentalt lugnande) och det funkar faktiskt. Idag har jag bara tagit ett piller. Annars har jag mått ganska hyggligt faktiskt. Det blir för mycket när alla pockar på min uppmärksamhet har jag märkt. Skönt att helgen snart är slut och vardagen återvänder till det normala = jag får mer tid för mig själv.

En helt knäpp sak har dykt upp i mitt huvud den senaste tiden. Jag vill röka. Jag ”feströker” ju annars, och ibland har det hänt att jag rökt annars också.. och nu känner jag mig helt weirdo om jag röker. Så jag smygröker ibland. Känns ju helskumt ju. Jag är en vuxen människa med ett eget liv och kan bestämma själv, men ändå…Tänk om jag skulle fastna igen skulle alla tycka att jag är svag och en dålig person. Okej, det kanske inte är så, men det känns så. Speciellt när man hackat på andra som rökt… och folk som sagt att jag är stark som lyckats sluta. Och ja, jag bryr mig alldeles för mycket om vad ”alla andra” tycker. Men jag vet inte om det är psykiskt, men ciggen får mig att slappna av och det är framför allt det jag behöver just nu. Att kunna slappna av, för det verkar inte funka på andra sätt.
Ibland önskar jag att jag vågade stå för saker jag gör utan att skämmas, men hur gör man det?