Jag har, som en del vet, spyfobi. Det innebär att hör jag orden mår illa, magsjuk, spy/kräka etc så mår jag själv hemskt illa. Ibland är det så illa att jag bara behöver läsa ordet för att må dåligt. Jobbigt faktiskt.
Försöker härda ut med tanken på vad det värsta skulle kunna hända om jag var tvungen att spy, vilket skulle innebära att jag bara skulle spy. Det är ju inte så farligt egentligen, men för mig är det en stor grej. Jag försöker in i det sista att inte göra det.
Iallafall, så här är situationen. Erik ligger på sängen och jag frågar hur det är. Han mår illa, säger han. Och pling, så har det smittat av sig på mig. Försöker att ignorera det. Sen springer han iväg till toan och jag sätter mig och “lalalalalalalala” (ni vet reklamen för några år sen) tänker iiiiiignorera. Jag vet inte vad han gör där och jag vill inte veta.
Detta är jobbigt. Hela min lördag är förstörd. 